Är du en hycklare?

Är du och jag hycklare? I nya testamentet används ordet ὑποκριτής för hycklare. Ordet används första gången under antiken bland grekerna som en term för skådespelare. En ὑποκριτής var inte Electra eller Agamennon, men man uppträdde som om man vore det, man hade kanske kläder som man trodde liknande och talade med repliker ur den grekiska pjäsen.

Jesus sade om hycklarna:

Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet.” (Matt 23: 27)

Hycklare är våra favorit-hatobjekt. Vi älskar att peka ut människor som säger en sak, men gör en annan, som försöker verka bättre än vad de egentligen är.

Men hur är det med våra egna hjärtan? Hur är det med dig och mig?

Vårt sekulariserade samhälle är uppbyggt så att staten är skild från religionen. Det är en mycket bra sak. Jesus sade: ”Mitt rike är inte av den här världen.” Man får inte blanda ihop religion med politik, med det värdsliga.

Men den här åtskillnaden kan också bli en frestelse. Att religionen blir något jag gör i kyrkan, och det andra är skilt ifrån det. Vad händer när min relation med Gud, min tjänst för Kristus, mitt kristna liv, inte får överträda gränsen när jag går till jobbet eller umgås med mina icke-kristna vänner?

Vad händer om vi låser in Kristus i en liten cirkel i våra liv, och den cirkeln krymper mer och mer?

Vad händer när vi går till kyrkan och talar om renhet och lydnad, om ärlighet, om kärlek till de svaga, om att sprida evangeliet, och sen går till jobbet och agerar enligt en agenda som handlar om att göra karriär med vassa armbågar, att vinna fördelar genom att umgås med rätt folk och att framstå som en god arbetstagare fast man talar illa

om chefen på lunchrasten.

Vad händer när vi i kyrkan säger att Jesus är född av jungfru Maria och korsfäst död, begraven och uppstånden till våra synders förlåtelse, men på jobbet uppträder som om det viktigaste i livet är att ha en bra fritid, en bra lön och en lång semester?

Hur stämmer det överens med de sånger och psalmer vi sjunger, hur stämmer det överens med vår trosbekännelse?

Vad händer när vi pratar om pengarna som våra pengar, och ägodelarna som våra ägodelar, när Gud egentligen äger allting och vi bara är hans förvaltare?

”Jorden och allt som uppfyller den tillhör HERREN, världen och de som bor i den” (Ps 24: 1), säger psalmisten.

Vad händer när vi glatt unnar oss saker, för våra pengar, men drar öronen åt oss när det är dags att ge till Guds rike?

Har vi då inte alla förvandlats till vad vi avskyr mest: hycklare. Vem av oss är inte en hycklare bland oss? Räck upp en hand. Jag bekänner inför Gud och mina medmänniskor, att jag ofta hycklar. Jag försöker framstå som bättre än den jag i verkligheten är. Det är inget jag är stolt över. Tvärtom gör det ont i samvetet.

Men låt oss idag ta emot Amos förmaning till omvändelse. Paulus var en farisée men lagens ord gjorde honom medveten om synden och evangeliet förde honom till Kristus.

Kristus har kommit till världen för att frälsa också sådana som dig och mig. Han gjorde det genom att låta sig spikas på ett föraktat kors.

Yttre fasader

 När Amos börjar profetera mot omoral, orättvisa och avgudadyrkan i det välmående och djupt religiösa Israel, så blir han alltså ett problem. 

”Amasja, prästen i Betel, sände bud till Jerobeam, Israels kung, och lät säga: "Amos har anstiftat en sammansvärjning mot dig mitt i Israel. Landet härdar inte ut med allt hans ordande.  Ty så har Amos sagt: Jerobeam skall dö genom svärd och Israel skall föras bort i fångenskap från sitt land."  Och Amasja sade till Amos: "Du siare, gå din väg och fly till Juda land. Tjäna där ditt levebröd och profetera där! Men i Betel får du inte profetera mer, för det är en kunglig helgedom och ett rikets tempel." (Amos 7: 10-13)

Känns det igen: ”Om ni nu vill hålla er till Guds Ord, så kanske ni borde lämna oss, och söka er till ett annat sammanhang”?

Amos profeterade dom för Nordriket. Gud visade honom en korg med mogna äpplen. Gud förklarar att bilden visade att slutet hade kommit för Nordriket. Domen skulle falla över dem.

”Hör detta, ni som står efter den fattiges liv och vill göra slut på de olyckliga i landet, ni som säger: "När är nymånadsdagen förbi så att vi får sälja säd, och sabbaten så att vi får öppna vårt sädesförråd? Då skall vi göra efa-måttet mindre och höja priset och förfalska vågen så att den visar orätt vikt. Då skall vi köpa de utblottade för pengar och den fattige för ett par skor. Och spillsäden skall vi då sälja som säd."  (Amos 8: 4-6)

Det är klart att försäljarna inte sade detta högt. Kanske viskade man emellan sig, kanske sade man det i sina hjärtan.

Efa-måttet på 36 liter används när man mätte upp vete som man malde till mjöl. Det måttet ville försäljarna minska ner, utan att kunden visste om det, för att tjäna mer pengar på mindre vete. På vågen vägde man siklar, själva mynten. Också dessa ville man mixtra med, trots att Guds profet Moses sagt:

”Rätt våg, rätta vikter, rätt efa, rätt hin-mått skall ni ha. Jag är HERREN, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land.” (3 Mos 19: 36)

”Full och rätt vikt skall du ha. Fullt och rätt efamått skall du också ha, för att du må leva länge i det land som HERREN, din Gud, ger dig.” (5 Mos 25: 15)

Och Ordspråksboken understryker:

”HERREN avskyr falsk våg, full vikt behagar honom.” (Ords 11: 1)

Nej, utåt sätt var dessa handelsmän inte tjuvar och rövare, de gick inte in i hus och stal eller rånade folk på öppen gata, de var respekterade samhällsmedborgare, ändå lurade de av fattiga människor vad de ägde.

I Israel kunde fattiga människor ta lån om de inte kunde betala, många blev tvungna att sätta sig själva i pant, så att de till sist fick sälja sig till kreditgivaren som slavar. I Amos profetia är det med kall beräkning de giriga tänkte:

”Då skall vi köpa de utblottade för pengar och den fattige för ett par skor.”

 Girigheten har inga gränser. Men det allvarligaste av allt är hyckleriet.

Notera att de säger:

”När är nymånadsdagen förbi så att vi får sälja säd,och sabbaten så att vi får öppna vårt sädesförråd?”

I det gamla förbundet fick man inte bedriva handel under de religiösa högtiderna t.ex. nymånadsdagen och sabbaten.
Dessa människor höll alltså strikt på sabbaten och högtiderna. De såg ganska bra ut i folkets ögon, de gick till templet och iakttog alla bönetimmar. Man fastade och bad, men i hjärtat såg man fram emot när man kunde öka sina egna tillgångar genom bedrägeri.

Det är detta vad man kallar hyckleri. Att hålla en yttre vacker fasad fast man invärtes bröt mot det sjunde, nionde och tionde budet.

Religiös?

”Hör detta, ni som står efter den fattiges liv
och vill göra slut på de olyckliga i landet, ni som säger:
"När är nymånadsdagen förbi så att vi får sälja säd,
och sabbaten så att vi får öppna vårt sädesförråd?
Då skall vi göra efa-måttet mindre och höja priset
och förfalska vågen så att den visar orätt vikt.  Då skall vi köpa de utblottade för pengar
och den fattige för ett par skor.
Och spillsäden skall vi då sälja som säd." (Amos 8: 4-6)

Ingen av oss som är samlade här är väl tjuvar och rövare? Jag tror inte det.

Om det skulle sägas om några:

”ni .. står efter den fattiges liv
och vill göra slut på de olyckliga i landet” (Amos 8: 4)

Skulle vi då inte genast tänka på just tjuvar och rövare? Ändå säger Guds profet Amos inte dessa ord om människor som stryker omkring eller som struntar i samhällslagar och gott anseende.

Vi ska återkomma till dessa ord.

Låt mig först presentera profeten Amos. Denne outbildade herde fick kallelse direkt från Gud att träda upp som profet i Israel. Ändå var han inte ens från Israel utan från grannen sydriket. Han bodde i Tekoa som låg 16 kilmoter söder om Jerusalem.

När vi läser om den fattiges liv och de olyckliga i landet, så har man svårt att tänka sig att det skulle handla om profeten Amos tid. Han träder nämligen upp under kungarna Ussias, Judas kungs och Jerobeam II:s, nordrikets konungs tid. Man tror att han profeterade ungefär 760-750 f. Kr.  Denna period var ekonomiskt sätt en av de mest gynnsamma perioderna i Gudsfolkets historia.  

 Det var fred, landet var stort och man drog hem stora skördar.  Profeten talar om elfenbenshusen (Amos 3:15; 5:11, 12, 6: 4-7), och mycket riktigt har man från denna tid grävt fram dekorationer i husen av elfenben, ädelstenar och bladguld (The Encyclopedia of Archaeological Excavations in the Holy Land - Michael Avi-Yonah, Ephraim Stern,1978)
Men att välstånd inte är lika med ekonomisk rättvisa vet vi från vår moderna värld när 20% av världens befolkning konsumerar 80% av dess resurser.

Man kan inte heller säga att folket i en viss mening var religiöst undernärda. Man offrade mer i templet i Jerusalem än Mose lag krävde. Det var mängder av får, bockar och tjurar som offrades, mer än någonsin. Nordriket var inte sämre. De hade till och med skapat två egna helgedomar, en i Dan och en i Betel.

Men precis som ekonomisk välfärd inte betyder ekonomisk rättfärdighet, så betyder inte att man är extremt religiös, att man går till templet vid alla högtider, att man offrar alla offer som krävs, ber alla böner som krävs detsamma som att man har det bra med Gud. Religion är inte lika med Gudsgemenskap om religionen inte kommer från Gud. 

Mycket religion är människoverk. I Betel och i Dan hade kung Jerobeam ställt kalvar av guld för folket att tillbe (1 Kung. 12:28-32) .  

Att vara religiös har alltså inte automatiskt med att ha med Gud att göra, om man så ligger på knä och ber hela dagarna, om tron inte grundas på Guds Ord, Bibeln. Sann tro är den tro som bygger på den heliga Skrift och budskapet om frälsningen av nåd allena genom Jesus Kristus Guds Son.

Kom till Kristus Jesus!

Jesus säger:

”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.”

”Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." (Joh. 7: 37-38)  

”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.” (Joh 6: 35)

Vi får komma i all vår svaghet, mitt i vår kamp. Ju längre vi går och bär på bördan. Desto tyngre blir den. Låt oss släppa ner den vid Jesu kors så att den inte drar oss hela vägen ner till helvetet.

Vi får komma till Jesus med allt. Inte bara våra synder. Gud är en allsmäktig Gud som hör våra böner. Människor runt omkring oss mår dåligt av krav från samhället, krav om hur man ska se ut, hur man ska vara och hur man ska leva. Vi dör i förtid för att vi stressar, så att vi inte hinner med, skolan arbetet och fritiden.  Men även sådana bekymmer får vi lägga fram för Herren. Bibeln säger:

”kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er.” (1 Petr. 5: 7)

Gud säger:

”Ty jag skall stärka trötta själar, och alla utsvultna själar skall jag mätta.” (Jer 31: 25)

Säg inte: "Jag ska först", kom som du är till Jesus!

Evangeliet, Kristi ok, är ingenting som tynger ner, utan det är något som bär oss, som lyfter våra bördor åt oss. Han som bjuder oss till sig är mild och ödmjuk i hjärtat. Han ger oss vila. 

Förlåtelsen är just en sådan vila. Vi vet alla hur det känns när man bär på något mot sin nästa, och sen får man bekänna och han svarar: ”du är förlåten!”, vilken befrielse, vilken ro och vila i de orden. Gud förlåter oss inte bara för enskilda saker, utan helt och fullt.

”Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser,

dina synder kommer jag inte mer ihåg.” (Jes 43:25)

Kom till mig, säger Jesus idag. Hur ofta tänker vi inte att vi ska gå till Gud på våra premisser.  Så var det också för de lärjungar Jesus kallade. Jag ska först gå och ordna det här eller det där.

Många tänker sig att de först måste ordna saker i sina liv, först när de kämpat färdigt med någon frestelse eller synd. "Jag vill först bli en bättre människa." Men vi blir inte en bättre människa utan Jesus. Därför måste vi komma nu. Vi ska komma sådana vi är.

Jesus säger:

”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.”

”Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." (Joh. 7: 37-38)  

”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.” (Joh 6: 35)

Ett annat ok!

Bland de fariseiska lärarna inom judendomen så talades om lagens ok. Att bli en lärjunge hos någon känd rabbin var att ta sig an hans undervisnings ok. Det är ingen underlig bild med tanke på vilken undervisning fariseerna gav. De menade att om valde att följa den goda böjelsen och undertrycka den onda böjelsen så kunde man bli rättfärdig. Bara man ansträngde sig för att lyda Guds lag, så kunde man bli skuldfri inför Gud.

Men tänk vilket tungt ok, det blir om man verkligen tar lagen på allvar. Guds lag kräver nämligen inte bara att vi ska lyda några yttre bestämmelser. Den säger att vi ska älska Gud av hela vårt hjärta och vår nästa som oss själva, i ord, tankar och gärningar. Det är vad Gud vill att vi ska göra. 

Men klarar vi av det? Nej, Skriften säger: ”det finns ingen rättfärdig människa på jorden som gör gott och aldrig syndar.” (Pred. 7: 20)

 Lagens ok blev  en omänsklig börda för människorna. Därför säger Jesus om dem:

”De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar,

men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem.” (Matt. 23: 4)

Jesu ok, ser helt annorlunda ut. 

Han säger:

”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt."

Jesus använder fariseernas bild av oket för att förkunna något helt nytt. Den som kommer till mig, han får vila. Han får ett ok, men det blir inte som lagens ok, som tynger ner och är hårt.

”mitt ok är milt, och min börda är lätt."

En söndagskollärare frågade en gång sin klass om vad ett ok är. En fyraårig flicka svarade: ”Det är något man lägger över djuren nacke”. Men vad menas då med Guds ok, frågade läraren: ”Det är när Gud lägger sina armar runt våra nackar”, svarade flickan. Kan man egentligen svara bättre?

Evangeliet, Kristi ok, är ingenting som tynger ner, utan det är något som bär oss, som lyfter våra bördor åt oss. Han som bjuder oss till sig är mild och ödmjuk i hjärtat. Han ger oss vila.