Syns det på dig?

En bekant hade varit soldat i främlingslegionen. Han berättade att det han varit med om påverkade hela hans liv, han kunde vakna med ett ryck på natten av att han trodde att han var mitt uppe i en strid. Han hade blivit spänd och lite aggressiv. En annan hade äntligen hittat sitt livs kärlek. Han hade förändrats. Man såg det på ansiktet. Han var inte längre blyg, utan glad och tittade folk i ansiktet när han talade med dem. Vi påverkas av händelser och man kan nästan se det i ansiktet på folk. Barn är de som har det svårast att dölja vad de varit med om. Det syns ofta i deras ansikten, om de varit i skafferiet och knyckt någon kaka, eller om de tänkt att busa med farfar.

Vi minns att Moses var uppe på Sinai berg och talade med Gud ansikte mot ansikte. Det syntes på honom. Det står att ”hans ansiktes hy strålade, därför att han hade talat med HERREN.” (2 Mos 34: 29) Han var tvungen att hänga en slöja över ansiktet därför att strålglansen gjorde att folk blev rädda för att komma nära honom (2 Mos. 34: 30ff.) När Stefanus blev förhörd av Stora Rådet, innan

Annandag Jul minns vi St Stefanus

han stenades, så står det att ”Alla som satt i rådet fäste ögonen på honom och såg att hans ansikte var som en ängels.” (Apg 6:15)

Hur är det med dig och mig? Genom det glada budskapet om Jesus Kristus har vi visshet om våra synders förlåtelse, vi vet att vi har evigt liv i honom. Syns det i våra ansikten? Kan folk se det i våra ansikten?

Om man inte ser det i våra ansikten, går det att se i våra liv? Lever vi som om vi är glada för att vi har en Frälsare i Jesus Kristus?

Fasta i tron genom apostlarnas nedskrivna Ord

Thomas blev övertygad genom att se Jesus själv kroppsligen. Det var på så vis Thomas blev fast i tron på att Jesus Kristus är Messias, Guds Son och genom tron hade han liv i hans namn. 

Gud vare tack att vi genom berättelsen om Thomas får sträcka oss mot Jesus och få samma visshet. Bibeln säger inte att det fodras en Kristusuppenbarelse för att vi ska få tron på att Jesus Kristus är Messias, Guds Son och genom tron ha liv i hans namn. 

”Jesus sade till honom: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser."  Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.” (Joh 20,:29-31)

Vi får samma starka tro som Thomas genom att umgås med det nedskriva, genom att i församlingens krets, i lärjungarnas skara ta del av Guds Ord, lyssna på det och läsa det. Vi får röra vår Frälsare när vi äter hans kropp och blod i nattvardens bröd och vin.

Enligt traditionen färdades Thomas senare som missionär till Indien, där han grundade många församlingar. Är 72 e. Kr. lär en stor grupp icke-troende ha angripit honom och krävt att han skulle förneka sin tro på Kristus. Han ska då ha sagt: ”Jag kommer aldrig, aldrig att förneka Kristus”. Hans angripare lär då ha dödat honom genom att köra en påle genom magen på honom. Han som en gång tvivlat, blev så stark i sin tro att han var beredd att dö för Kristus.

Samma starka tro har kristna över hela världen haft, inte för att de sett Jesus med egna ögon, utan för att han har övertygat dem genom evangelium i Ord och sakrament, i sin församling av lärjungar. Miljontals kristna har dött för sin tro och dör ännu för sin tro. Låt oss därför hålla oss till hans Ord och växa till i tron på det.

Församlingen är ingen mänsklig uppfinning

När Kristus vandrade här på jorden kunde man vända sig direkt till honom. Men han säger att han inte ska lämna oss ensamma. Han skulle sända sin Ande till Kyrka. Det gör han i Joh 20: 23 när han andas på sina lärjungar.

Det gjorde han i Apostlagärningarna när Anden kom på pingsten till församlingen. Och Anden stannade kvar. Anden finns där hans församling finns. Anden föll aldrig på individer, utan alltid på församlingen gemensamt.

Denna församling där Anden finns genom evangelium i Ordet, dopet, och nattvarden, har också rätt att tillsäga den som ångrar sina synder förlåtelse. Och då är den förlåtelsen lika giltig som om Kristus själv uttalade den. ”Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden”
”Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen.” (Matt 18: 18)

Församlingen är ingen mänsklig uppfinning. Församlingen är Guds egen instiftelse.

Skriften säger:

”Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara.” (Ef. 5: 25-27)

”Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste.” (Kol 1: 18)

”Guds hus… är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval.” (1 Tim 3: 15)

Vem ska låsa upp himmelrikets dörr för dig? Var ljuder Kristi röst idag?

Precis som det var för Thomas, att det kunde finnas tider då man vandrade iväg, eller som för Petrus då han gick ut och grät i natten av skuld och skam, så kan det bli för oss, att mörkret tar över vår själ; att vi inte ser Gud klart, att vi litar mer på vad andra säger, vad våra sinnen upplever, vilka slutsatser våra förnuft drar. Det är då vi behöver göra det som Thomas gjorde, vi behöver gå tillbaka till lärjungaskaran. Det är då vi behöver Guds församling.

Det är till inte till individer, utan till församlingen, Gud gett himmelrikets nycklar. Och denna rätt att lösa och binda utövar församlingen genom sina kallade tjänare, prästerna eller pastorerna.

”Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er." Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."(Joh 20: 21-23)

Vart skall jag vända mig om jag behöver förvissas om syndernas förlåtelse? 

Jesus går inte synligt bland oss. Men han har befallt sina lärjungar, sin församling att göra det han gjorde när han gick på jorden: att tillsäga ångrande syndare förlåtelse. 

Han säger inte att var och en för sig ska stirra upp till himlen. Kristus tillsäger syndernas förlåtelse genom sina kallade tjänare, genom lärjungarna, genom församlingens tjänst. Det är genom den som tillsäger mig förlåtelsen Kristus talar.

Min Herre och min Gud

Thomas säger till Jesus, ”min Herre och min Gud!” (Joh. 20: 28)

Kristus var inte bara en lärare eller en profet, han var inte bara en som helade folk. Kristus hade sagt att han och Fadern är ett. Han hade kallat sig ”Jag är”, precis som Gud kallade sig när han uppenbarade sig för Moses.

 Men det viktigaste för Thomas var inte bara att Kristus är Herre och Gud. Han är min Herre och min Gud.

Vem är Kristus för dig och mig? Är han bara Gud och Herre, eller är han också min Gud och min Herre, min  älskade Frälsare. 

Kan du och jag säga till Gud med psalmisten:

”Vänd bort ditt ansikte från mina synder, utplåna alla mina missgärningar.” (Ps 51: 11)

Eller med profeten Jesaja:

”Se, det som var så bittert för mig blev till nytta. I din kärlek räddade du min själ från förintelsens grop, ty du har kastat alla mina synder bakom din rygg.” (Jes 38: 17)

Eller med jungfrun Maria:

” Min själ prisar Herren,  och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare.” (Luk 1: 46-47)

Kan vi göra det, då hör vi till skaran av Jesu lärjungar, då är vi barn i Guds stora familj.

Från tvivlare till bekännare

”Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." Sedan sade han till Thomas: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!" Thomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" Jesus sade till honom: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser." Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.” (Joh 20: 26-31)

När Thomas hade uttryckt sitt tvivel. ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro." (Joh. 20: 23), då hade Jesus inte varit närvarande. Men Jesus visste vad Thomas hade sagt till dem. Jesus erbjuder honom att kontrollera bevisen precis så grundligt som han vill. Det är som om Jesus ville säga honom: ”Det är jag som hängde på korset. Det är ingen annan än han som man genomborrade med ett spjut genom hjärtat. Jag är här, Thomas. Jag vet om dig. Tvivla inte, utan tro!” 

De andra var redan övertygade och nu, vinner Kristus också den sista tvivlande i lärjungaskaran.

”Thomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" (v. 28)

Så avger Thomas den största trosbekännelsen vi har i nya testamentet.  Maria från Betania hade sagt: ”jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.” (Joh 11: 27) Petrus hade sagt till Jesus ”du är den levande Gudens Son” (Matt 16: 16) och Thomas säger till Jesus, ”min Herre och min Gud!”

Kristendomen är ingen privatreligion

Om vi tvivlar så är det desto större anledning att gå till gudstjänster och bibelstudier. Tron växer inte i ensamhet, utan i församlingens gemenskap. 

Tron växer där evangelium i Ord och sakrament finns. Jesus har inte sagt: ”när du går ut i öknen eller i skogen eller i din ensamhet så ska jag vara med dig.” Jesus säger: ”där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem." (Matt 18: 20)

Han har lovat sin närvaro till församlingen. Det är till sina lärjungar Jesus kommer när de är rädda och svaga. Därför skall vi hålla oss till skaran av lärjungar. Vi ska hålla oss till dem som samlas kring Guds rena ord och sakrament.

Kristendomen är ingen privatreligion. Bibeln känner inga församlingslösa kristna.