Vad menas med en stege från himlen?

Vad menas egentligen med den syn Jakob fick:

”Han såg en stege vara rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen och Guds änglar steg upp och ner på den. Och se, HERREN stod ovanför den och sade: "Jag är HERREN, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud.” (1 Mos 28: 12)

Det var exakt det Jakob behövde se. Till följd av våra synder är himlen tillsluten för oss människor.

Profeten Jesaja säger:

”Det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.” (Jes 59:2)

Gud visar Jakob att på grund av sitt löfte till Abraham, Isak och Jakob är himlens dörr öppen för oss. Ja, den är inte bara öppen, en steg eller en trappa är sänkt ner i vår förgängliga värld. Gud träder i förbindelse med oss.

Hade Jakob sett en stängd dörr hade han förtvivlat fullständigt. Nu får han se öppen himmel och en stege till den.

Jesus förklarar vad stegen betyder i Johannes 1: 51:

”Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."

Guds stege för oss är Kristus Jesus själv. Guds väg till himlen är honom som säger:

”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh. 14:6)

Och när Kristus bjuder oss till honom att komma, så tar han inte betalt, han ber oss komma sådana vi är. Vi behöver inte förändra oss först för att tro Guds nåd, vi behöver inte göra vissa saker, säga vissa saker för att bli hans barn. Skriften säger:

”Kom!" Och den som hör det må säga: "Kom!" Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet,” (Uppb. 22: 17), alltså gratis.

När vi slutat lita på vår egen förträfflighet

Patriarken Jakob hade inget, utanför Guds löfte, som kunde backa upp tron på rättfärdiggörelsen, att han fick tro att Gud stod på hans sida. 

Om han såg på sig själv, skulle han tvivla, han hade ju hittills uppträtt som en rätt tvivelaktig figur. Om, han såg på omständigheterna fram tills nu skulle han känna sig osäker. Det enda som vittnade om att han var rättfärdig, var Guds löfte. Inget annat.

Ibland kan vi nog känna på samma sätt själva. Vi märker inte av i vår egen själ att vi är rättfärdiga. Ingenting i vår omgivning kanske vittnar för oss. Men då får vi lyssna på Guds löfte som säger till oss, hör vad Guds löfte säger till våra svaga och tvivlande själar:

”Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.” (Rom. 4:5-7)

Det är ljuvliga ord när vi slutat lita på vår egen förträfflighet.

Bedragaren Jakob fick evangelium

Framtiden var oviss för Jakob. Trots att han skulle vara den som bar löftet om en stor avkomma hade han ingen fru, inget hem att bo i, ingenstans att hämta mat. Grubblade han över vem som skulle döda honom först Esau eller vilddjuren i natten?

”Och han tog en av stenarna på platsen för att ha under huvudet och lade sig att sova. Då hade han en dröm. Han såg en stege vara rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen och Guds änglar steg upp och ner på den. Och se, HERREN stod ovanför den och sade: "Jag är HERREN, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag ge åt dig och dina efterkommande. Din avkomma skall bli som stoftet på jorden och du skall utbreda dig åt väster och öster, norr och söder, och genom dig och din avkomma skall alla folkslag på jorden bli välsignade. Och se, jag är med dig och skall bevara dig vart du än går, och jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag skall inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig." (1 Mos 28:11ff)

Gud agerar när vi minst anar det. Är det inte när vi tror att vi inte klarar oss med egna resurser som Gud reser stegen i våra liv. Jag skall strax förklara vad stegen betyder för oss.

Många människor tror att de klarar sig själva, utan Gud, utan beskydd, utan nåd. Då visar oss Gud vår hjälplöshet, så att vi förstår att vi inte klarar oss i egen kraft.

Innan vi kom till tro behövde Gud visa oss att vi är syndare, att vi är skyldiga, att vi har brutit hans heliga lag.

Denna natt kommer Gud till Jakob. Även fast han ljugit, bedragit och stulit sin förstfödslorätt, så stod Gud kvar vid sitt löfte. Han ville inte att Jakob skulle misströsta om Herrens kärlek.

Gud säger till honom först:

”Jag är HERREN, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud.”

Det var oerhört betydelsefullt för Jakob.  Han visade för Jakob att han är den Gud som funnits av evighet. Han hade funnits till hands för Abraham och bevarat honom, under hans långa flykt och hans strapatser i mellanöstern. Han hade varit till hans för hans far Isak, hela tiden, och nu är han hos honom.

Med orden”Jag är HERREN, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud.” säger han att han är densamme, den evige oförgängliga, trofast och kärleksfulle Guden. Även fast Jakob lämnat det utlovade landet, hade Gud inte lämnat honom.

Gud försäkrar den unge Jakob, ute i ödemarken, att trots hans synder, så fanns det hopp för honom. Han ger Jakob evangelium, samma evangelium som Abraham hade blivit rättfärdig genom tron.

”genom…din avkomma skall alla folkslag på jorden bli välsignade.”

Det är löftet om Kristus genom vilken alla människor blir välsignade.

Vi läser i Galaterbrevet:

” Och då Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig skall alla folk bli välsignade. Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.” (Gal. 3:8,9)

Alla som tror precis som Abraham, har del i välsignelsen, tror på löftet om Avkomman, löftet om Kristus.

Gud kan pröva oss med ensamhet och utanförskap

"Jakob lämnade Beer-Sheba och begav sig mot Haran. Han kom till en plats där han måste stanna över natten, ty solen hade gått ner. Och han tog en av stenarna på platsen för att ha under huvudet och lade sig att sova." (1 Mos 28: 10, 11)

Idag ska vi träffa patriarken Jakob. Han levde flera hundra år före Moses och före Josef. Han fanns före Israel existerade som land och folk. Men han var barnbarn till Abraham och son till Isak.

Vi kanske minns honom bäst som den som lurade sin bror på förstfödslorätten. Jakob var ju den andre sonen i en tvillingfödel. Fadern skulle välsigne den förstfödde innan han dog, och Jakob låtsades vara sin storebror för att få den välsignelsen, och han fick den.

Sedan minns vi att han var tvungen att fly hemifrån. Hans mor gav honom det rådet eftersom hon hört att brodern Esau planerade att döda honom.

Låt oss se Jakob innan flykten. Hade inte Jakob fått mer än han förtjänade? Han hade fått välsignelse från Gud, vilket betydde att hans efterkommande skulle bli ett stort folk med ett land, bland hans efterkommande skulle Messias komma. Fram tills flykten från Esau hade väl allt bara flutit på bra. Modern hade stått på hans sida och fadern hade välsignat honom.

Men innan han flytt hemifrån, vad vi vet om Jakobs förhållande till Gud? Inte mycket.

Så blir han något många är idag. Han blir en flykting, en främling i ett land där han inte kände någon. Hans mor sände honom till hennes fader Laban, till fots. För att komma dit, för att färdas från Ber-Sheba till Haran måste han färdas ungefär 60 mil.  Ber-Sheba ligger ungefär där Jerusalem ligger idag. För att komma till Haran måste Jakob resa rakt norr om Gallileiska sjön in i de södra delarna av Turkiet. Nu hade han gått ungefär 9 mil, när han bestämmer sig för att övernatta vid Lus.

Vad hade hittills krävts av Jakob i form av trohet och lydnad till Gud? Ingenting, eller hur? Han hade fått allting serverat.

Men nu är han ensam, långt hemifrån, utan mor och far, ute i ödemarken och med hotet om Esaus hämnd i ryggen. Solen hade börjat gå ned.

Är det inte så Gud gör ibland, också med oss. När han tar bort all trygghet från oss, allt som vi räknat som självklart, gör han inte det för att pröva oss?

Guds barn behåller sin syn på det största genom evangelium i Ord och sakrament

”De ödmjuka skall få allt större glädje i HERREN, de fattigaste bland människor skall fröjda sig i Israels Helige.” (Jesaja 29: 19)

Men Guds barns syn kan grumlas. Vi ser oftast mer av våra egna bekymmer och vår egen synd än på Guds kärlek och nåd i Kristus.

 Därför gav Gud oss sitt Ord som våra fötters lykta och ett ljus på vår stig. 

• Han gav oss dopet med löftet: ”Den som tror och blir döpt skall bli frälst” (Mark. 16:16). 
• Han gav oss nattvarden i vilken han säger till oss: ”tag och ät detta är min kropp som är utgiven för er, drick härav alla, denna kalk är det nya förbundet i mitt blod, utgjutet för er till syndernas förlåtelse:”
• Han gav oss avlösningen med löftet: ”Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna” (Joh.20:23)

För att vi ständigt skall ha hörsel, så att vi hör att Gud är en nådig Gud för Kristi skull, och syn så att vi ständigt ser Kristus som korsfäst, för vår inre syn, skall vi ivrigt hålla oss till evangelium i Ord och sakrament.

Att se något större och värdefullare

”Gud som sade: ’Ljus skall lysa fram ur mörkret’, han har låtit lus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken.” (2 Kor.4:6)

Denna andliga syn och andliga hörsel är större än allt jordiskt vi kan se med våra kroppsliga öron och alla ljuvliga ord från människor vi kan höra med våra ögon, att veta att våra synder är förlåtna genom Jesus Kristus och att vi har frid med Gud genom hans kors.

Vet vi det så vet vi att vi har en mening och ett mål med våra liv, vi vet att Gud älskar oss och att vi kommer till himlen.

Det är en glädje som är större än allt som världen här nere kan glädja oss med.

Därför säger Gud idag genom profeten Jesaja:

”De ödmjuka skall få allt större glädje i HERREN, de fattigaste bland människor skall fröjda sig i Israels Helige.” (Jesaja 29: 19)

Evangeliet uppenbarar en hemlighet

Av naturen är vi döva och blinda för Guds kärlek i Kristus Jesus. Evangelium är fördolt för våra ögon. Skriften kallar det en hemlighet, som måste uppenbaras genom Guds Ande. Jag talade häromdagen med en muslim om Gud. Han berättade om hur han hela livet varit rädd för Gud och tänkt på hur Gud på den yttersta dagen kommer att väga alla goda gärningar mot de onda. För honom var Gud en domare.

Men genom evangelium om Kristus visar Guds Ande något totalt nytt, det öppnar ögonen och öronen och visar, att så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Har man sett Kristi kors genom evangelium i Ord och sakrament, så ser man ”vad ögat inte sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.” ( Kor. 2:9, 10)

”Gud som sade: ’Ljus skall lysa fram ur mörkret’, han har låtit lus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken.” (2 Kor.4:6)