Vi syndar t.o.m. i våra goda gärningar och måste därför alltid leva av förlåtelsen

De sydtyska romersk-katolska furstarna drog sig inte för att dra ut i krig och mörda och plundra i de nordtyska lutherska furstendömena under reformationstiden. Men trosvisst sjöng Luther ändå:

"Och tar de från oss hem, barn, maka, liv och lem, Alltsammans kan de få, De vinna ej därpå, Guds rike vi behåller" (Luthersk Psalmbok 926:4)

Gud är inte skyldig människan något, och allt det vi ger honom är gåvor av hans hand, men inte desto mindre belönar Gud oss på ett överflödande sätt. Han mäter ut lönen efter vår trohet vår lydnad.

Kristus sade t.o.m. till sina lärjungar: "Den som räcker er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus - amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön." (Mark.9:41) 

T.o.m. en bägare vatten åt Kristi tjänare är en dyrbar tjänst inför Gud. Paulus säger till församlingen i Korint:

"var och en skall få sin lön efter sitt arbete." (1Kor.3:8)

Luther skriver:

"Precis som det är en skillnad i gåvor som vi nu har, en arbetar hårdare och lider mer än den andre, så kommer det i det framtida livet att bli uppenbart; hela världen kommer att se vad var och en har uträttat och den som har åstadkommit mer kommer att få en större härlighet till glädje för hela den himmelska härskaran" (St.L. VII:666ff.)

Det är därför Gud uppmanar oss genom aposteln Paulus:

"spring så att ni vinner [priset]" ( 1Kor.9:24)

Paulus ger sig själv som exempel:

"Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra. " (1Kor.9:26,27)

Men för att ingen skall bli självgod och högmodig i sin egen helgelse, så vill jag  påminna om att det är fråga om en nådalön och ingen rättighet, och att våra gärningar inte har

något värde överhuvudtaget när det gäller huruvida vi blir frälsta, huruvida vi får tro oss vara rättfärdiga inför Gud. I allt, även när Gud kröner de troendes lydnad, så är det nåden och nåden allena, som gäller.

Inte ens våra goda gärningar är utan synd. Vi syndar t.o.m. i våra goda gärningar, säger Luther. Och med det menar han att det inte finns en god gärning som vi utför som är fullkomligt ren inför Gud; om vi ser på handlingen, om vi ser på motivet och om vi ser på vårt sinnelag.

När profeten Jesaja  i det 64:e kapitlet och den femte versen talar om vår smutsiga klädsel så talar han inte om våra synder. Nej, han säger:

 "alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel." (Jes.64:5)

Alltså t.o.m. våra goda gärningar är befläckade med synd. Varför? Därför att våra hjärtan inte är fullkomligt rena och kommer inte i den här världen bli fullkomligt rena på grund av vårt kött.

Vi kan ta ett exempel. Nisse hjälper sin medbroder i församlingen med att laga sin moped. Det var en god gärning, han gjorde det i kärlek för att brodern var en Kristi vän, och nu kan den brodern åka till skolan och gudstjänsterna med sin moped. Men det var kanske inte med en fullkomlig kärlek som han hjälpte sin broder. Medan han lagde mopeden så kanske han tänkte på vad tacksam brodern nu skulle bli och att han kanske nu skulle få en gentjänst av honom. Kanske kunde Nisse gjort mer för sin broder och medan han meckar så tänker han kanske att han måste snabba sig för att det fanns viktigare saker att göra, t.ex. träffa kompisarna osv. osv. Mitt i det osjälviska finns det alltid en risk att det smyger in ett korn av själviskt tänkande.

Inte bara våra synder utan också våra goda gärningar måste renas i Kristi blod för att få ett värde inför Gud.

Därför kan vi inte hänvisa till våra gärningar när det gäller rättfärdighet inför Gud. Inte ens om Gud bara såg till våra goda gärningar skulle vi kunna vinna inträde till himlen på den grundvalen. Nej, vi kan bara hänvisa till att Kristus uppfyllt lagen i vårt ställe och utgjutit sitt dyra blod för våra fel och vår ondska.

Jesus anger den attityd vi ska ha till våra goda gärningar i Luk.17:10:

"Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra."

"ni skall få hundrafalt igen", säger han till oss, och uppmuntrar oss därmed att vara ivriga till lydnad och kärlek. Gud värderar vad vi gör och inte gör. Samtidigt måste vi understryka att den lön vi får är fråga om en nådalön. Pieper sammanfattar det så fint i sin dogmatik:

"Denna lön skall... såsom Skriften lär oss, strängt uppfattas såsom en nådalön. Den, som på grund av sina gärningar lämnar en räkning till Gud, inlämnar därmed sin ansökan om avsked från Guds rike, därför att det är blott nåden som gäller i Guds rike." (Kristen Dogmatik, 1985, s.480)

Dessa ord som vi skall avsluta med är både sporren till goda gärningar och det som kröner de goda gärningarna:

"det är blott nåden som gäller i Guds rike"