Varför man ska fortsätta att lyssna och tala om de Guds Ord ord man ännu inte förstår

”Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Ty han kommer att utlämnas åt hedningarna. De skall håna och skymfa honom, spotta på honom, gissla honom och döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå. Det var fördolt för dem, så att de inte fattade vad han menade.” (Lukas 18:31-43)

När man lär sig homiletik, predikokonst så får man veta att en predikan måste vara begriplig, klar och enkel för åhörarna. Skulle Kristus hålla måttet inför sådana homiletiska principer? Knappast.

Frågan är om åhörarna, alla som sitter i bänkarna, alltid måste förstå allting, och omedelbart. Vad kan det då finnas för poäng i att inse att man inte alltid förstår det man hör?

För det första gör det oss ödmjuka. Vi tror ju oftare att vi vet för mycket, än vi vet för lite. För det andra så drivs vi att begrunda Guds Ord och be om mer insikt, när vi inser att vi inte förstår. För det tredje hjälper oss insikten om vår okunnighet att se fram mot himlen, som Paulus skriver:

”Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt.” (1Kor. 13: 12)

Men det kan vi aldrig slå oss till ro med. Vi kan aldrig veta  exakt hur mycket vi kan lära oss om Guds sanningar, vart gränsen går. Därför måste vi alltid fortsätta att be, som Jakob

skriver: ” Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.” (Jak. 1:5)

Vi ska också fortsätta att studera Guds Ord. Psalmisten säger: ” När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor.” (Ps. 119: 130)

Det skulle komma en dag då lärjungarna förstod. Men om de inte hört det nu, hade de inte förstått senare. Maria förstod inte allt om Jesus, men hon gömde allt i sitt hjärta.

Om det finns saker vi inte förstår i förkunnelsen, i Guds Ord, låt oss låta det sjunka ner, begrunda det, be om vishet.

Det finns också vissa saker vi här i tiden inte kommer att förstå.

Vi kommer aldrig att förstå vilket lidande Kristus gick igenom på korset. Vi gör allt vi kan för att förlänga livet och skjuta fram döden. Vi är rädda för smärta, lidande och död. Jesus led och dog för våra synder.

Vi tyngs av vår egen synd och vår egen skuld. Jesus tyngdes av hela världens synd och skuld.

Vi kan känna av ensamhet. Men vi kommer aldrig att förstå den ensamhet Kristus fick erfara när han blev utelämnad av Gud att dö för oss på korset.

Vi kan försöka beskriva, men vi kan inte helt förstå det verk Kristus utförde på korset. Varje gång vi citerar Kristi ord på korset: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" (Matt. 27: 46), så citerar vi ett mysterium. Hur ska vi förstå att Gud övergav sig själv? Hur ska vi förstå att en odödlig Gud kan lida och dö? Hur ska vi förstå att en andlig varelse kan bli kött och blod, kan anta mänsklig natur? Hur ska man förklara att världens Skapare vilade i jungfrun Marias moderliv?

Vi behöver inte förstå. Men vi får tro. Och vi kan tro, därför att det är Gud som talar genom sitt heliga Ord.

Men vi kan förstå att det finns ett finns ett enda offer för våra synder, det offret frambars på korset av Kristus Jesus. Vi kan förstå att vi har enda Frälsare Kristus, som dött för dig och mig. Det är det viktigaste.