Dopet ger oss delaktighet i Kristi död och uppståndelse

Att inte förstå, är inte detsamma som att tvivla. Vi kommer nog inte helt och hållet här i tiden förstå vidden av Guds nåd och förlåtelse i Kristus Jesus vår Frälsare, lika lite som vi kommer att förstå vidden av vår synd och skuld, och det straff vi förtjänar. Men vi får ändå tro att alla våra synder är förlåtna därför att Kristus Jesus dog för dem på korset.

Men vi får inte bara tro att han dog. Jesus säger:  att ”på tredje dagen skall han uppstå.”

Det är ju ingenting som händer vanligtvis. Men på tredje dagen har han gått genom graven. Döden kunde inte hålla honom fången. Livet besegrade döden. Jesus gick ur graven med den kropp man naglade fast vid korset. Nu är den förhärligad, nu lyser den med gudomlig klarhet. Men att Kristus är uppstånden är ett faktum.

Det är den andra hörnstenen i den kristna tron. Paulus skriver.

”Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, som är såsom ett ofullgånget foster.” (1 Kor. 15:1 - 8)

Att vi har del av hans uppståndelse vet vi eftersom vi har

uppstått med Honom genom dopet.  Skriften säger:

”I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda.” (Kol. 2:12)

Genom dopet ikläds vi Kristi rättfärdighet, vi står i dopets dräkt hela rena och rättfärdiga inför Gud.

Kristi uppståndelse är också garantin på att vi har evigt liv som Skriften säger:

”Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom.” (1 Tess. 4: 14)

Skillnaden mellan att tro och förstå

Att tro är inte detsamma som att förstå. Tron håller fast vid Guds barmhärtighet i Kristus. Vi ska tro att vi är fullkomligt renade ifrån alla synder, all skuld, ja allt som skiljer oss från Gud. Varför? Jo därför att ”allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Ty han kommer att utlämnas åt hedningarna. De skall håna och skymfa honom, spotta på honom, gissla honom och döda honom”

Lika säkert som att Jesus spikades fast vid korset, lika säkert är det att dina och mina bördor av skuld lyfts från våra axlar.

Skriften säger:

”Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun. När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led, hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade. Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.” (1 Petr. 2: 22 - 25) 

Och för att du och jag inte skall tvivla på detta har Gud begravt dina och mina synder tillsammans med Kristus genom dopet.

För att du och jag skall vara helt säkra på att den betalning för synden, Kristi egen kropp och eget blod, som han frambar

för Guds domarsäte, verkligen är din och min personliga egendom, så räcker han samma kropp och blod, i med och under bröd och vin, i altarets sakrament. Och för att vi inte skall tvivla på vad gåvan innebär så säger han till oss varje gång vi firar nattvard:

”Tag och ät. Detta är min kropp. Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: "Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.” (Matt. 26: 26 - 28)

Han vill också att vi skall uttala förlåtelsens ord till varandra som vi läser i Joh. 20:23:

”Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden."

Varför man ska fortsätta att lyssna och tala om de Guds Ord ord man ännu inte förstår

”Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Ty han kommer att utlämnas åt hedningarna. De skall håna och skymfa honom, spotta på honom, gissla honom och döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå. Det var fördolt för dem, så att de inte fattade vad han menade.” (Lukas 18:31-43)

När man lär sig homiletik, predikokonst så får man veta att en predikan måste vara begriplig, klar och enkel för åhörarna. Skulle Kristus hålla måttet inför sådana homiletiska principer? Knappast.

Frågan är om åhörarna, alla som sitter i bänkarna, alltid måste förstå allting, och omedelbart. Vad kan det då finnas för poäng i att inse att man inte alltid förstår det man hör?

För det första gör det oss ödmjuka. Vi tror ju oftare att vi vet för mycket, än vi vet för lite. För det andra så drivs vi att begrunda Guds Ord och be om mer insikt, när vi inser att vi inte förstår. För det tredje hjälper oss insikten om vår okunnighet att se fram mot himlen, som Paulus skriver:

”Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt.” (1Kor. 13: 12)

Men det kan vi aldrig slå oss till ro med. Vi kan aldrig veta  exakt hur mycket vi kan lära oss om Guds sanningar, vart gränsen går. Därför måste vi alltid fortsätta att be, som Jakob

skriver: ” Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.” (Jak. 1:5)

Vi ska också fortsätta att studera Guds Ord. Psalmisten säger: ” När dina ord öppnas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor.” (Ps. 119: 130)

Det skulle komma en dag då lärjungarna förstod. Men om de inte hört det nu, hade de inte förstått senare. Maria förstod inte allt om Jesus, men hon gömde allt i sitt hjärta.

Om det finns saker vi inte förstår i förkunnelsen, i Guds Ord, låt oss låta det sjunka ner, begrunda det, be om vishet.

Det finns också vissa saker vi här i tiden inte kommer att förstå.

Vi kommer aldrig att förstå vilket lidande Kristus gick igenom på korset. Vi gör allt vi kan för att förlänga livet och skjuta fram döden. Vi är rädda för smärta, lidande och död. Jesus led och dog för våra synder.

Vi tyngs av vår egen synd och vår egen skuld. Jesus tyngdes av hela världens synd och skuld.

Vi kan känna av ensamhet. Men vi kommer aldrig att förstå den ensamhet Kristus fick erfara när han blev utelämnad av Gud att dö för oss på korset.

Vi kan försöka beskriva, men vi kan inte helt förstå det verk Kristus utförde på korset. Varje gång vi citerar Kristi ord på korset: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" (Matt. 27: 46), så citerar vi ett mysterium. Hur ska vi förstå att Gud övergav sig själv? Hur ska vi förstå att en odödlig Gud kan lida och dö? Hur ska vi förstå att en andlig varelse kan bli kött och blod, kan anta mänsklig natur? Hur ska man förklara att världens Skapare vilade i jungfrun Marias moderliv?

Vi behöver inte förstå. Men vi får tro. Och vi kan tro, därför att det är Gud som talar genom sitt heliga Ord.

Men vi kan förstå att det finns ett finns ett enda offer för våra synder, det offret frambars på korset av Kristus Jesus. Vi kan förstå att vi har enda Frälsare Kristus, som dött för dig och mig. Det är det viktigaste.

Varför Jesus berättar även när lärjungarna inte förstod

”Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Ty han kommer att utlämnas åt hedningarna. De skall håna och skymfa honom, spotta på honom, gissla honom och döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå. Det var fördolt för dem, så att de inte fattade vad han menade.” (Lukas 18:31-43)

Om de inte förstod det, om det var oklart för dem, och de inte alls trodde att han skulle dö, varför frågar de inte? Varför ifrågasätter lärjungarna inte hans ord? Det var ju inte ord de ville höra. Det passade inte deras nuvarande föreställningsvärld, som handlade om att hans rike var ett härlighetsrike.

Markus berättar att Jakob och Johannes precis innan hade begärt de två främsta platserna intill hans konungsliga tron (Mark 10:35-40).

Men de visste att det inte var lönt att ifrågasätta hans ord. Kristus hade redan kraftigt förmanat Petrus när han ifrågasatte hans ord om död och lidande (Matt. 16: 21-23).

Kanske tittade de förvånat på varandra inför hans starka ord,

men hade lärt sin läxa att inte ifrågasätta hans ord. Texten säger bara:

”Lärjungarna förstod ingenting av detta. Det var fördolt för dem, så att de inte fattade vad han menade.”

Så, om de inte förstod, och han visste att de inte skulle förstå, varför berättar han det? Det var ju inte menat så att de skulle känna en lättnad när saker och ting började ske. Orden uttalades tydligt och med stort allvar, så att hans ord vilade som en kraftig understrykning av de obegripliga händelser som sedan inträffade. Då skulle de efteråt minnas att han redan hade sagt allt detta, att det skulle ske. Då skulle de förstå att inget av det som skedde inträffade utanför hans allvetande och allmakt, utan med hans goda minne. De skulle förstå att han vandrade de sista stegen mot Jerusalem, inte motvilligt, utan frivilligt.

Se, Kristus Guds Lamm, vår älskade Frälsare, går frivilligt till korset, för att dö för våra synder, ja för hela världens synder, till och med sina bödlars synder. Så stor är Guds kärlek till oss.

Jesu väg

”Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Ty han kommer att utlämnas åt hedningarna. De skall håna och skymfa honom, spotta på honom, gissla honom och döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå. Det var fördolt för dem, så att de inte fattade vad han menade.” (Lukas 18:31-43) 

Vår Frälsare Kristus tar sina lärjungar åt sidan, avskiljer dem från folkmassorna, för att tala med dem om mysterier. Han ska lida, dö och uppstå. Men lärjungarna förstod ingenting av detta.

 Det är ännu inget de förstår. Men han vill ändå tala med dem om detta. Det är en fin bild av kyrkan och församlingen. Kyrkan är inte hela folket, det är Jesu lärjungar, det är dem han tar åt sidan och lär. Det är inte säkert de förstår allting, inte just nu i alla fall, men det är de människor som följer Kristus och lyssnar på honom. Församlingen är en skara lärjungar.

Han säger till de sina:

”vi går upp till Jerusalem, och allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen skall gå i uppfyllelse.”

Han hade varit på den vägen, ända sedan han föddes, ja innan världen skapades var han utsedd till uppdraget att gå till Jerusalem, som det står om honom som ”Lammet som är slaktat från världens grundläggning.” (Uppb. 13: 8) Den vägen, hans uppdrag, hans person, hans kallelse beskrevs i över 300 profetior i gamla testamentet, flera hundra år i förväg. Allt ska gå i uppfyllelse nu, säger han.

Han säger sju saker om sitt uppdrag. Människosonen skall överlämnas åt hedningarna. De ska håna och skymfa honom, de ska spotta på honom, gissla honom, han ska dömas till döden genom korsfästelse, och han ska uppstå på tredje dagen.

Detta är 7: e gången han förutsäger sitt kommande lidande (5:35,9:22, 43-45, 12:50, 13:32f, 17:25).