När vi förlorat blicken på vad Jesus har gjort och
istället ser på vad vi gör, och hur vi är, så smyger lätt tanken in att Gud
borde vara tacksam för vad vi gör, vi borde vara stolt för vår tjänst inför
honom. Men då har vi kommit bort från detta att vi redan fått allting, av nåd.
Skriften säger:
”Kan en människa vara till nytta för Gud, kan en
förståndig vara till gagn för honom?” (Job. 22: 2)
Detta är ju oerhört hårt att höra för nutidsmänniskan som
lärt sig att hon är så betydelsefull. Sanningen är att Gud för sin egen skull
egentligen inte behöver oss. Han kan få sin vilja utförd helt utan oss. Gud
belönar de goda gärningar vi gör, men vi måste till och med få förlåtelse för
de goda gärningar vi gör, eftersom allt vi gör är behäftat med synd. ”alla våra
rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel.” (Jes 64:5) säger profeten
Jesaja.
Vi tjänar inte för att vi gör oss värdiga inför Gud genom
våra handlingar, utan för att Gud i Kristus älskat oss först, för att det är
Guds vilja.
Vi läser:
”Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vaktar
boskap, säger han då till honom, när han kommer hem från marken: Kom genast och
ät. Säger han inte i stället: Laga nu till vad jag skall äta och fäst upp dina
kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och
dricka. Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att
göra? Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi
tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra." (Luk.
17:7 - 10)
Här ser vi hur den bibliska tjänsten ser ut. Den bottnar
i frälsningen är av nåd. Vi tjänar inför för att få, utan för att vi har
fått. Genom Jesus har vi redan syndernas förlåtelse, evigt liv och evig
salighet. Vi tjänar inte för vår egen skull, som en njutningsmänniska, utan för
att vi är Guds tjänare. Vi tjänar inte när det passar oss, som en volontär,
utan alltid och med villigt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar