Vem är den verklige Tjänaren och vad är det verkliga tjänandet?

"Om jag predikar evangelium har jag inget att berömma mig av, eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium!”  (1Kor. 9:16)

Vissa av oss kan kanske tänka oss att ställa upp som ett blodsvittne, en martyr, om det är en engångshändelse, men det är en helt annan sak att se tjänandet som en livslång uppgift, varje dag vi stiger upp, så börjar tjänandet om från början, om och om igen.

När vi ni sett hur tjänandet går till i Guds rike, så kommer frågan:

”Vem är den pålitlige och förståndige förvaltaren?” (Luk 12: 42)

Vi blir oroliga, tjänaren vi inte oftare oss själva mer än våra medmänniskor? Tjänar vi inte ofta oss själva mer än Gud? Är vi inte mer av volontärer än Guds märkta slavar, som villigt går hans uppdrag?

Kanske blir vi ännu oroliga när vi möter liknelsen som säger om den tjänare som inte förvaltade sin talent:

”Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.” (Matt. 25: 30)

Den lagreligiösa människan inbillar sig att hon trots allt gör så pass mycket gott för Gud, att Gud för våra handlingars skull måste ta emot oss, för att vi gör så gott vi kan.

Israels folk trodde att bara de tände så många offereldar som möjligt, bara de förde upp ordentligt med tjur, bockar och kalvar till templet till offren, så kunde Gud inget annat än att ta emot och belöna. Men att människans arbete och offer skulle räcka för att blidka Gud är inbillning. Gud säger genom profeten Jesaja:

”Du har inte burit fram dina brännoffersfår åt mig eller ärat mig med dina slaktoffer. Jag har inte vållat dig arbete med matoffer eller möda med rökelse.  Du har inte köpt kalmus åt mig för pengar eller mättat mig med dina slaktoffers fett. I stället har du vållat mig arbete med dina synder och möda med dina missgärningar. ” (Jes. 43:23, 24)

Gud säger att det är inte vi som ger honom vårt arbete, utan det är han som arbetar för oss, vi vållar honom arbete. Vad för arbete det handlar om förklarar han i nästa vers:

”Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg.” (Jes. 43: 25)   

Guds arbete för vår frälsning, för att vi skulle få syndernas förlåtelse, evigt liv och evig salighet, är vad Jesus gjort när han var lydig under Guds lag, när han vandrade de tunga stegen mot Jerusalem och dog på korset i vårt ställe.