Aposteln skriver:
”Bröder, om ni
kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga
människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir
frestad. Bär varandras bördor, så uppfyller
ni Kristi lag. Ty den som tror sig vara något, fast han ingenting är, han
bedrar sig själv.” (Gal. 6: 1)
Vad menar han med detta med att själv bli frestad? Ja,
man kan bli frestad så att man själv faller i samma synd, och man kan bli
frestad så att man blir uppblåst.
Kunskapen är både en stor och härlig gåva, men kan också
bli en frestelse om man blir stolt, om man ser ner på den som har mindre
kunskap, eller den som felar på ett eller annat sätt.
Vi läser också:
”Vi som är starka
är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva.” (Rom.
15: 1)
Men ska vi inte tillrättavisa dem som felar? Jodå, det
ska vi. Vi läser:
”tillrättavisa de
oordentliga” (1Tess. 5: 14), fast vi får inte glömma att i samma mening
står det:
”uppmuntra de
missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla.”
Det kan vi göra om vi betänker vilka vi är, om vi
rannsakar oss själva och betänker hur ofta vi själva felar. Skriften lär oss:
”Ha fördrag med
varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom
Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra.” (Kol. 3: 13)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar