Är sanningen postmodern?

”Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig.” (Johannes 14: 23, 24)

Den moderna tiden var förnuftets tidsålder. Det var viktigt vad som var rätt och sant. Vetenskapen gjorde sitt intåg och på gott och ont fick kyrkan flytta sig åt sidan. Vissa trodde att man måste välja mellan tro och vetande, mellan religion och vetenskap och religionen förlorade förstås. I västvärlden blev det mer och mer omodernt, nästan bakåtsträvande att vara kristen.

Men den moderna tiden är förbi. Idag lever vi i eftermodern tid, vi har kommit in i vad man kallar postmodernismen. Idag är det viktiga inte vad man vet eller vad man tror, utan vad man upplever, vad man får ut av saker och ting. Ideologier och synsätt är bra eller dåliga, för att de funkar, för att man får ut något av dem. ”Funkar buddhismen för dig? Ja, men det var väl härligt?” Man kanske inte köper hela paketet, ”men det är väl ändå trevligt med ödmjukhet och stillhet”, säger man.

Tyvärr har detta sorts tänkande krupit in i kristna kretsar. Vissa marknadsför kristendomen med allt man kan få ut av kristendomen. Att vara kristen är bra för att man tjänar på det. Man mår bättre, man blir gladare. Det viktiga är inte läran utan gemenskapen med Gud. Man kan till och med höra vissa predikanter säga: ”Vi tror inte på en bok, vi tror på en person”. En del kan till och med uttrycka sig föraktfullt om läran, trots att ordet ”lära” förekommer i positiv bemärkelse över 30 gånger i Bibeln.

Läran i Bibeln är vad Gud lär i sitt Ord. Läran är allt det Gud talat till människan.