”När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa
vingårdsarbetare?" De sade till honom: "Onda som de är, skall han
låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra
vingårdsarbetare, som ger honom avkastningen i rätt tid." (Matteus 21: 40ff)
Av kärlek hade Gud planerat, bevarat och vårdat
vingården. Han hade givit den att förvaltas av vingårdsmännen. Gud hade utvalt
ett folk genom Abrahams, Isaks och Jakobs avkomma. Att få förvalta Guds vingård
är ett stort uppdrag. Och när vingårdsmännen misskötte vingården hade Gud visat
stort tålamod. Han hade sänt sina tjänare profeterna.
Elia levde som en flykting i sitt eget land, Amos slog
man ihjäl med en klubba, under kung Manasses tid sågade man itu profeten Jesaja
och Jeremia blev stenad.
Hur hade inte Gud varit med dem när Abraham lämnade Ur,
när Jakob tog med sig alla söner till Egypten, när Gud sände Moses att föra
folket ut ur Egypten, när de vandrade de 40 åren i öknen, när de erövrade det
utlovade landet genom Josua, när Gud insätter kungar: Saul, David, Salomo, när
riket delas och när Juda rike förs i fångenskap under 70 år i Babylon och
tillbaks till landet igen.
Templet hade förstörts och byggts upp, förstörts och
byggts upp, landet hade skövlats och omplanterats, inte för att Gud hade
övergett dem, utan för att de övergett Gud. Folket vände sig ständigt bort från
Gud. Han hade sagt redan genom profeten Mose:
”alla dessa
avskyvärda ting har landets inbyggare bedrivit, de som var där före er, och
landet har blivit orenat. Gör inte något sådant, så att landet spyr ut er,
liksom det har spytt ut det folk som har bott där före er.” (3 Mos 18:27)
Vad ska man göra med det folk som dödar profeterna,
frågar Jesus de judiska ledarna i dagens text.
Han hade redan varit tydlig med att det räcker inte med
att hänvisa till sitt släktskap med Abraham.
När Jesus botat en hednisk officers tjänare säger han:
”I Israel har jag
inte hos någon funnit en så stark tro. Jag säger er: Många skall komma från
öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i
himmelriket. Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man
gråta och skära tänder." (Matt. 8:10-12)
Johannes Döparen sade:
”tro inte att ni kan säga till er
själva: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud av dessa stenar kan
uppväcka barn åt Abraham.” (Matt 3:9)
I dag säger Jesus till dem förtröstade på landet, templet, släktskapet och
omskärelsen:
”"Har ni aldrig läst i
Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten.
Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon? Därför säger
jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess
frukt.”
Vi läser i Apg 13:44ff
om när Paulus och Barnabas var i Antiokia:
”Följande sabbat samlades nästan hela
staden för att lyssna till Herrens ord. När judarna fick se allt folket,
fylldes de av avund och hånade Paulus och sade emot honom när han predikade. Då
svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först predikas för
er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga
livet, se, då vänder vi oss till hedningarna.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar