”sätt som skor på era fötter den beredskap
som fridens evangelium ger.” (Ef. 6: 15)
Att
bli rustad innebär inte bara att ha en rustning som skyddar mot angrepp. Man
måste också kunna gå ut frimodigt mot fienden, annars kunde man lika gärna
gömma sig i en fästning eller bunker. En Guds stridsman ska ha ” som skor på [sina] fötter…beredskap”, eller beredvillighet. Hur får man det? Kristus
uppmanade ju aldrig sina lärjungar att bara gå in och sätta sig i sina
gudstjänstlokaler, han sade: ”gå ut
och förkunna evangelium för hela skapelsen”. ”Gå ut och göra alla folk till lärjungar.” Det är ju detta
som är församlingens huvuduppgift:
”Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens
fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter
och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är konung!"
(Jes. 52:7)
Det
som gör att man blir villig och beredd att förkunna evangelium är inte en
egenskap eller ett viljebeslut. Säg aldrig att han eller hon är som skapt att
förkunna evangelium, men inte jag. Texten säger:
”sätt som skor på era fötter
den beredskap som fridens evangelium ger”.
Det är glädjen över evangelium om Jesus
Kristus, korsfäst för världen, som gör oss till Guds sändebud, som gör oss
villiga och beredda att gå ut. Vad var det som gjorde att den samaritiska
kvinnan gick in till staden Sykar och berättade för allt folket om Jesus
Kristus? Hon hade fått på sina fötter ”den
beredskap som fridens evangelium ger”
Hon
hade hört att trots att hon var en syndare så fanns Livets vatten hos Kristus
också för henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar