Är det nu kampen slutar eller börjar?

"Bli starka i Herren och i hans väldiga kraft.  Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.  Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.  Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt.  Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar  och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger.  Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar.  Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga." (Ef. 6:10-18)

Att komma till tro är en underbar befrielse. Man trodde kanske tidigare att man var fullkomligt utelämnad åt sina egna synder och till det onda. Guds lag knackade på och talade om hur illa ställt det var med lydnaden, att man inte gjorde det Gud ville, att man inte var lydig som man borde och inte älskade Gud och medmänniskan som  Guds Lag kräver. Men så kom evangelium och lyfte bort slöjan från den fantastiska sanningen att förlåtelsen redan är färdig för oss på Kristi kors. Han har lyft av oss alla vår skuld och iklätt oss full rättfärdighet. Man får andas ut och glädja sig i den frihet som bara Guds barn upplever.

Men den som trodde att livet som en kristen och ett Guds barn är fullkomligt problemfritt blir grymt besviken. Det är inte det. Att ha frid i sitt samvete och visshet om sin frälsning är inte detsamma som att ha frid runt omkring sig och frid i sin syndiga natur - det bibeln kallas köttet.

Det är nu kampen börjar. Vandringen har redan börjat, men hela tiden försöker våra tre huvudfiender: djävulen, världen och vårt eget kött, att slita oss bort från vägen till himlen.