Valde Gud sina barn för att de var annorlunda än andra ?

Kristus blev människa för att friköpa en i synd fallen värld från skulden och domen och skänka den sin förlåtelse. En kristen och ett Guds barn blir den som kallats av Gud genom evangelium i Ord och sakrament. 

Genom dopet avskilde han oss från världen, från synden och djävulen till sig själv, till sitt rike och sin nåd. Han kallade på oss genom evangelium och gav oss tro på Frälsaren och han räcker oss sin kropp och sitt blod i Sakramentet. Du och jag, bland många andra, har fått detta stora och dyrbara. Hur lätt är det inte att tänka: ”Jag bland många andra, jag måste väl ändå vara speciell. Jag som nu äger allt detta, nog är jag väl bättre och mer väl sedd? Är det inte för bedrövligt med andra? Att de inte fattar! ”

Men att tänka så är en svår frestelse. Den är inte ny på något sätt, utan har följt Guds folk i alla tider. Det är inte för att du och jag är bättre än andra, utan endast på grund av Guds oförtjänta nåd och kärlek.

Bilden är hämtad från www.free-pictures-photos.com/

Fullkomligt trygga i Herdens händer

Det är inte bara så att det är en salig och härlig känsla att få vara får Kristi hjord. Det är också fullkomligt tryggt. Det beror inte på oss. Det beror helt och hållet på herden. Han skall inte tillåta att något av lammen och fåren rycks ur Hans hand. Han har lovat att med sin allmakt att bevara och skydda fåren. Han säger det inte bara en, utan två gånger. I Johannes 10: 28 säger Kristus, "ingen skall rycka dem ur min hand" och i vers 29, säger Han, "ingen kan rycka dem ur min Faders hand".

Den erfarenheten hade aposteln Paulus, upplevelsen av tryggheten i att vila i Kristi händer:

Rom 8:38ff: "jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre."

Omringad av mordiska judar kunde Kristus tala om tryggheten i tron. Snart skulle de gripa stenar för att försöka mörda honom. Men det hindrar honom inte från att tala om att inget kan rycka den troende ur Kristi hand. Den otroendes hand kanske har en jordisk styrka, den onda världen må upplevas hotfull här, men den som lagt sin själ i den allsmäktige Gudens händer behöver inte vara rädd för någonting. Inte död, inte djävulskap och den onda pöbeln som drar ut kristna bekännare för att stena dem.

Vi vet att vår och hela världens synd är försonad och förlåten i Kristi dyra blod. Vi vet att Gud är oss nådig för Kristi skull. Vi vet att Han har köpt oss en plats i himmelen.

Vi vet att vi är trygga, därför att Han har sagt:

Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand.

Det eviga livet är något Kristus ger

Vad är det Kristus ger oss?  Vad ger han fåren? Kristus svarar. "Jag ger dem evigt liv och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand."(Joh 10: 28) Han säger inte: "jag ska ge dem evigt liv när de dör", eller "jag ska ge dem evigt liv vid uppståndelsen". Han talar i presens, i nutid. Det eviga livet är liv som Kristus överräcker nu idag, så länge den här världen består, åt fåren. Det är ett liv som flödar från Honom och som för oss i gemenskap med Gud, förenar oss med Gud och leder oss till Gud. Det nya livet får vi i den nya födelsen, när vi föds på nytt, när vi döps, när vi tror på Kristus.

Har vi fått det eviga livet, gemenskapen med Gud, så blir den kroppsliga döden bara en övergång till en rikare tillvaro med Gud i himmelen.

Kristus säger. "Jag ger". Det eviga livet är inget vi kan ta oss, som vi kan förtjäna, som vi kan tillkämpa oss. Kristus ger oss, det är en gåva. Det är ren och oförtjänt nåd. Så står Kristus inför sina fiender och bjuder ut den fria gåvan. Att "gå förlorad" är att för alltid avskiljas från Gud genom det straffet i helvetet. Kristus säger att de som hör Herdens röst, och därigenom är Hans får, de behöver aldrig vara rädda för helvetet. "de skall aldrig någonsin gå förlorade, Och ingen skall rycka dem ur min hand."(v.28) De kan vara trygga. l tron och förtröstan på Jesus Kristus så är vi i Hans hand och vi kan inte tas ur den.

Guds kärlek i Kristus ska förmedlas också till Gudsrikes fiender

Det står ingenting om att Jesus hade med sig sina  lärjungar i Salomos pelarhall i templet i Johannes 10. Varför talar Jesus till fariséerna,  de fientliga judarna, om hur ett får är och hur man blir ett får? Kristus  besvarar inte för denna grupp av mordlystna människor bara frågan om  vem han är, han ger dem också svar på en fråga som de inte hade  ställt, nämligen: hur blir man ett får och vilka välsignelser det innebär.  

Så förkunnar Han det glada budskapet, evangelium, t.o.m. för sina  fiender. De kanske tänkte: "vi är inte dina får och vi har inte heller för  avsikt att bli det!", men också det bemöter han: "Mina får lyssnar till min  röst, och jag känner dem, och de följer mig." som om han ville säga: "Var inte oroliga, jag vet  exakt vilka som är får, jag känner till dem." Och även om det inte vore någon som lyssnade till denna kärleksfulla inbjudan att få del av förlåtelsen i  Kristus, så drar han inte undan sin inbjudande hand, utan räcker ut den.  Evangelium är också till för er.

Evangelium skall predikas även om vi  visste att ingen skulle ta mot det.  Det skall predikas också för dem som hatar de kristna, den kristna Kyrkan och kristendomen. Så läser vi att Paulus säger i  Apg. 13:38. "Därför skall ni veta, mina bröder att det är genom honom  som syndernas förlåtelse predikas för er, och att var och en som tror  förklaras rättfärdig i honom." Sju verser längre ner läser vi att några  "hånade Paulus och sade emot honom när han predikade." (v.45)  fem verser ännu längre fram läser vi att "de satte i gång en förföljelse mot  Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område"(v.50). Så får vi strö ut evangelium, det glada budskapet om Kristus, till alla: "Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen." (Mark.16:15) Ibland förmår Kristi kärlek att smälta ner hjärtan, ibland knyter man nävarna mot oss, som fariséerna i Johannes 10, men det är bättre att predika evangeliet en gång för mycket än en gång för lite.

Fåren hör Herdens röst

Hur blir man då ett Guds  barn och varför var inte fariséerna Guds barn trots allt de sett? Jesus svarar på precis den frågan i Johannes 10: "Men ni tror inte, därför att ni  inte hör till mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem  och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå  förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand."(Joh 10: 27,28)

Att man inte tror, beror alltså inte på brist på bevis, det beror inte på att man inte har erfarit saliga känslor i hjärtat, att man inte tror beror inte på att man blivit så besviken på religiösa hycklare. Nej, säger Jesus: "ni tror  inte därför att ni inte hör till mina får".

 Ja, men är inte det onödigt att säga? Betyder inte det: ni tror inte därför att ni inte tror. Tja, delvis. Ni tror inte därför att ni inte har fått tron. Ja, men hur får man tron då, hur ser ett får ut? Också det besvarar Kristus: "Mina får lyssnar till min röst."  Ett får är man om man inte bara ser att Kristus är Guds Son och  Messias, världens Frälsare, inte bara konstaterar att Han säger så och att  Bibeln säger så. Ett får är man om man hör hans röst som ett får hör  Herdens röst. D.v.s. hör så att man förstår att det här gäller mig.

När fåret  hör sin herdes röst, så tänker det inte bara: "herden kallar på mig,  intressant…" När ett får hör så förstår Han att det är en personlig kallelse.  Han hör, så att Han kommer till Honom.

Gud kallar oss genom sitt Ord.  "Kom till mig alla ni som hungrar och törstar " När Guds Ord säger.  "Kristus, Guds Lamm borttager världens synd", då ska vi tänka: "Kristus  Guds Lamm tar mina synder och Han straffas i mitt ställe på korset genom att dö istället för mig." När Guds ord säger. "Gud var i  Kristus och försonade världen med sig själv", då ska du och jag tänka:  "Gud var i Kristus och försonade mig och Gud, Kristus har genom sin  laglydnad, sitt lidande och sin korsdöd, tagit bort allt som skiljer mig från Gud. Jag är i Kristus försonad."

Har jag den tron är jag ett får, och har  jag den tron, då har jag, precis som ett får, verkligen hört Herdens röst, hört Guds ord.

Blir man omvänd genom under och tecken ?

Även om han inte hade yppat ett ord om vem Han var, så borde de i alla fall förstå. Jesus säger: " Jag har sagt er det, och ni tror det inte.  Gärningarna som jag gör i min Faders namn vittnar om mig." (Joh 10: 25) De borde förstå att han är Messias och Guds Son på grund av de under och tecken som Han utförde. De borde ana när de såg att han gav de blinda  syn, fick döva att höra och stumma och tala, ja, t.o.m. uppväckte döda.  "Gärningarna som jag gör i min Faders namn vittnar om mig."

Kristus vill säga: "Både det jag säger och det jag gör pekar på vem jag är att jag är: den utlovade Messias som det gamla förbundets skrifter om och om igen hade tala om skulle komma, tusentals år före min ankomst." Det  intressanta är att judarna aldrig ifrågasätter Kristi under och tecken. De  säger inte: "Vaddå för tecken? Vi har inte hört talas om några  underverk." De säger aldrig så. Tvärtom, så verkar Hans underverk vara  så tydliga och uppenbara att inte ens Hans egna fiender kunde förneka dem!

Men är inte det ganska otroligt ändå?? En del agnostiker och  ateister idag säger. "Om vi bara får bevis, så skall vi nog tro. Om vi bara  får se, så kan vi bli kristna. Om du kan bevisa att du har rätt...". Men det är inte så. Man blir inte ett Guds barn för att man får se bevis. Man blir  inte född på nytt och en kristen för att man får se det gudomliga med sina fysiska ögon. Fariséerna hade sett. Men de trodde inte ändå. Ja, de är så förblindade att när Jesus väcker upp Lasarus från de döda så har de allvarliga planer på att döda Lasarus igen, bara för att det skapade en  sådan uppmärksamhet kring Honom (Joh.12:10).

 Genom undren kunde man se att Jesus var Messias, Guds Son, men undren skapade inte en förtröstan på Honom som Frälsare. En del karismatiska grupper har en  felaktig inställning till under och tecken. De säger. "om det bara sker under och tecken, så kommer människor att tro på Jesus och bli kristna."  Men det är helt fel. Människor blir kanske nyfikna, ungefär som när  cirkus kommer till stan och människor kanske blir religiösa, men kristen och Guds barn blir man på ett helt annat sätt.

Kristus gör anspråk på att vara Messias och Gud

"Jesus svarade. Jag har sagt er det, och ni tror det inte." (Joh 10: 25)

Omringad av mordlystna judar backar Jesus inte en tum. "Vad är det ni vill veta? Att jag är Messias? Ska jag behöva säga det en gång till? Jag har ju redan sagt det?"

Jo, visst hade Han gjort det tydligt och klart. I Johannesevangeliet kan vi räkna upp minst sju tillfällen då det framgår tydligt och klart (Joh.2:16,3:36, 4:26, 5:19-47, 6:35-58, 7:16,17, 8:58) Vid ett tillfälle läser vi att judarna blev så arga att de bestämde sig för att döda Honom, eftersom Han "sade att Gud var hans Fader och gjorde sig  lik Gud."(5:18)

Jesu anspråk hotar vår självbild

 "Nu inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var vinter, och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. Då samlades judarna omkring honom och frågade: "Hur länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss!" Jesus svarade: "Jag har sagt er det, och ni tror det inte." (Joh.10:22ff)

Texten berättar att judarna  "samlades omkring honom". Nej, det var ingen religiös väckelse, det var inte därför de samlades kring Honom. Det var snarare så att de hade  börjat förstå vem Jesus gjorde anspråk på att vara.

När Jesus gör  anspråk på att vara Guds Son och syndares Frälsare blir han ett hot, mot vår stolta självbild, mot vårt eget sätt att göra oss själva till gudar,  mot vår likgiltighet inför vår skuld inför Gud - såvida vi inte blir Hans får.  De frågade. "Hur länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så  säg det öppet till oss!"(v.24)

De har inte kommit i vänliga avsikter. De hade omringat honom i Salomos pelarhall. De hade ställt samma fråga  vid ett annat tillfälle och vid detta tillfälle hade det slutat på samma sätt  som de skulle göra denna gång. De skulle försöka stena honom.  Förmodligen hade de redan tagit med sig stenar, eftersom de befann sig  inne i Salomos pelarhall i templet och det i vers 31 står att tog upp  "stenar för att stena honom". 

Den enda orsaken till att de frågar honom  och kräver ett öppet svar, var att finna ett uttalande av honom, en  självbekännelse, de kunde fälla honom för, som kunde ge dem en orsak  inför folket att döda honom. Det var ju hädelse om någon kallade sig Guds Son och Messias, något de inte trodde att Jesus verkligen var.

"Jesus svarade. Jag har sagt er det, och ni tror det inte."

Omringad av mordlystna judar backar Jesus inte en tum. "Vad är det ni vill veta? Att jag är Messias? Ska jag behöva säga det en gång till? Jag har ju redan sagt det?"

Har du rätt bild av Gud?

Det finns idag en hel del, också icke-kristna, människor som pratar om och funderar kring Jesuspersonen. Man talar om gudsbilder och man talar spänningen mellan fromhetens Jesusbild och det som man kallar "den historiske Jesus".

För en tid sedan talade jag med en kvinnlig ateist. Hon förklarade att hon tyckte att gamla testamentets "gudsbild" var förkastlig men att det fanns en hel del sympatiska sidor hos Jesus. Han talade mer om kärlek och hänsyn. Jag förklarade för kvinnan att det inte finns någon motsättning mellan gamla och nya testamentet. Även om Gud är uppenbarad i sin fullkomlighet i Kristus, så är det samme Gud i GT och i NT.

Gamla testamentet är fylld av uttalanden om Guds kärlek och omsorg och i Jesu mun hittar vi ord fyllda av en sådan stränghet och vrede att vi inte hittar motsvarigheter i GT, t.ex. när Han uttalar domen över Korasin, Betsaida och Kapernaum. Ateisten tackade mig för att jag hade gett henne en rätt bild av Jesus, så att hon kunde förkasta honom också.

Var jag nu inte lite ovanligt korkad som gav henne denna oputsade bild av Jesus? Kunde jag inte låtit henne få behålla sin bild av "mys-pys-jesus"? Nej, det är bättre att ge människor den rätta bilden av Gud i tiden än att de får se Honom, sådan Han är,  för sent. En mys-pys-jesus kan inte frälsa någon. Jag vill tillägga att jag också förklarade att Jesus Kristus är världens Frälsare och att Han burit också hennes synd på korset. Och den värsta  anstöten hos Jesus är inte att Han är samme Gud som i GT, den värsta  anstöten för människor är att Han är världens Frälsare. För om Jesus är  världens Frälsare, då måste vi ju alla vara syndare, och det vill vi  människor inte gärna veta av.