Därför ändrar vi våra liv

Också hos profeten Jeremia förkunnas evangelium.

Gud säger till dem avvikit ifrån honom, till dem som svikit och bedragit honom.

”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbliva över dig.” (Jer. 31:3)

Gud utlovar genom profeten Jeremia att ett nytt förbund skall slutas.

”detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.  Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: "Lär känna HERREN!" Ty alla skall känna mig från den minste bland dem till den störste, säger HERREN. Ty jag skall förlåta deras missgärningar och deras synder skall jag inte mer komma ihåg. ” (Jer.31:33,34)

Det förbundet inrättade Kristus Jesus när han kom till vår jord. Han upprättade ett nytt förbund. I detta nya förbund behövs inga nya offerpräster och offerlamm. Kristus är både präst och offerlamm. I det nya förbundet är Kristi Kyrka Guds tempel. I det nya förbundet får var och en som tror på Jesus Kristus, tro att hans eller hennes synder verkligen är förlåtna inför Gud i himlen. Kristus Jesus har genom sitt blod fullkomligt betalt för alla vår felsteg.

Genom tron är vi verkligen Guds sanna barn. Och tror vi på Kristus och litar på hans förlåtelse, så vill vi också varje dag lägga ifrån oss våra synder och uppstå med vår nya människa för att vandra i ett nytt leverne.

Att vi ändrar våra liv grundar sig inte på att vi är skrämda av Guds Lag, utan på att vi nu vet att våra synder är förlåtna, vi har frid med Gud och äger hopp om evigt liv. Därför vill vi ändra våra liv.

"Ändra ert liv och era gärningar"

"Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN. Han sade: Ställ dig i porten till HERRENS hus och ropa där ut detta ord: Hör HERRENS ord, ni alla av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe HERREN. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats. Lita inte på lögnaktigt tal som säger: "Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel."  Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra" (Jeremia 7: 1-5)

Profeten Jeremia tilltalar ”ni alla av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe HERREN”.

Det hebreiska ordet för att tillbe, är här mycket starkt. Det beskriven hur man rent kroppsligen föll ner på sitt ansikte, böjde sig djupt till marken inför Herren. Det är som om han vill tilltala de av Juda som kom till templet: ”Ni alla som går in på denna plats erkänner ju med er tillbedjan, att Gud är den som har fullkomlig suveränitet och överhöghet era liv. Att falla ner för Gud är att bekänna att Han är störst i era liv och att man lagt ner varje form av upproriskhet mot Honom.”

Var det så för folket i av Juda land? Nej, längre fram i texten avslöjar Gud genom profeten Jeremia att de fortfarande tände rökelse åt Baal (v.9), de bakade offerkakor åt himlens drottning och offrade drickoffer åt andra gudar (v.18). Ja,  deras otro ledde också till omoral och ondska.

Gud säger i texten  till sitt egendomsfolk:

”ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra, sluta att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte efter andra gudar, er själva till olycka. Då vill jag för alltid låta er bo på denna plats, i det land som jag har givit era fäder.”

Ändå stod de framför Herrens hus, Guds eget tempel, och var på väg in i det, när Jeremia talar. Längre fram i texten säger profeten:

”Hur är det? Ni stjäl, mördar och begår äktenskapsbrott. Ni svär falskt och tänder rökelse åt Baal och följer andra gudar, som ni inte känner.  Sedan kommer ni hit och träder fram inför mitt ansikte i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säger: "Vi är räddade" - för att sedan fortsätta med alla dessa avskyvärda ting.” (Jer. 7:9,10)  

Går det ihop? Nej det går inte ihop. Aposteln Paulus skriver:

” Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?” (Rom. 6:1-2)

Så hur är det med dig och mig? Hur ska jag reagera inför en sådan förkunnelse, när jag hör det idag?

Somliga tänker: ”Det var en bra predikan, den behöver många (andra) höra!”

En annan tänker: ” Visst gör jag fel. Men inte så mycket att Gud skulle se med onda ögon på det. Jag gör i alla fall fler bra saker än dåliga saker.”

En tredje slår ifrån sig: ”Är det så allvarligt med Gudstron. Då vet jag inte om jag orkar med att vara kristen.”

Men Guds lag gäller verkligen alla. Det finns ingen som inte behöver påminnas om att ta det allvarligt med sin relation till Gud.

Och hur många goda saker vi än gör, så kan vi aldrig muta Gud. Det behöver göra ont i hjärtat av det som vi fortfarande gör, som skadar vår relation till Gud och sårar våra medmänniskor.

Och för det tredje, har man trott att budskapet om Kristus är till för dem som orkar, så har man helt missförstått saken. Gud är till för de som inte orkar, på egen hand. Guds nåd är till för de som vet med sig att man är en syndare.

Så hur skall man förhålla sig till Guds allvarliga Lagförkunnelse?

”Ändra ert liv och era gärningar”.

Låt oss ta Gud på orden. Låt oss ta åt oss helt och fullt av det han säger till oss. Jag bekänner inför dig Gud, att jag inte är en sådan du vill att jag ska vara. Jag är en syndare. Jag är skyldig. Jag behöver ändra mitt liv.

En sådan sinnesändring tar Gud emot med glädje.

”HERREN är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande.” (Ps. 34:19)

Också hos profeten Jeremia förkunnas evangelium.

Gud säger till dem avvikit ifrån honom, till dem som svikit och bedragit honom.

”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbliva över dig.” (Jer. 31:3)

Är religionen en institution eller en relation?

"Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN. Han sade: ’Ställ dig i porten till HERRENS hus och ropa där ut detta ord: Hör HERRENS ord, ni alla av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe HERREN. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats. Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ’Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel.’ " (Jeremia 7:1ff)

Gud såg att folket hade satt sitt hopp till religionen som en institution. De trodde inte att Jerusalem skulle falla i fiendens händer, för att de hade ju i alla fall Guds eget tempel. Man brydde sig inte om att grannarna i nord fallit, nordisraels tio stammar. De var ju folket i norr. De hade ju inte templet. Gud skulle väl i alla fall försvara sitt eget tempel. Vi här nere i söder,  Juda, vi klarar oss. Vi har ju Herrens tempel.

Men längre fram i texten visar Gud att han faktiskt också hade haft en helgedom i Silo, i nord. Där hade förbundsarken stått under tidiga år. Men nu var Silo bara en grushög. Nordisrael hade inbillat sig att förbundsarken var som ett magiskt skydd. De hade på eget bevåg tagit med sig arken när de skulle kriga mot filistéerna för att den skulle skydda dem, ansåg man. Men filistéerna besegrade Israel och stal arken.  Silo förstördes och 722 f Kr invaderade Assyrien Israel.

Nu verkade Juda resonera på samma sätt. Men Gud säger genom profeten Jeremia:

”Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ’Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel.”

Det lät som ett klipp ur någon av sångerna som kanske sjöngs i templet.

’Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel.”

Eller driver Gud med Juda folks skryt över sin religiösa fasad? Som om de inte hade något annat att komma med, och börjat stamma.

Alla som haft små barn minns barnens födelsedagar när de är i två-, treårsåldern. Man ger dem en present, men de vet inte ens vad en födelsedag är, än mindre vad en födelsedagspresent är. De är mer intresserade av det färgglada pappret och snörena utanpå paketet, än leksaken som finns inuti. Ibland är folk mer intresserade av religionens omslagspapper än vad som finns inuti. Man vill tala om musiken, om liturgin, psalmerna, om utsmyckningarna i kyrkan, kyrkans organisation. Man vill sitta i styrelsemöten och man vill diskutera kyrkopolitik. Men man glömmer Kyrkans Herre: Kristus.

Precis som Juda kunde gömma sig bakom sitt tal om Herrens tempel, så kan falsk kristendom rabbla ”kyrka, kyrka, kyrka” rakt ner i helvetet. Lika lite som en katt som föds i ett garage blir en bil, lika lite blir man ett Guds barn bara genom att vara i en kyrka.

Vårt barnaskap hos Gud handlar om vår relation till Frälsaren Kristus.

Förändring utifrån eller inifrån?

Vad hade hänt i Juda land eftersom profeten Jeremia blev kallad att ställa sig vid porten till Guds tempel framför skaran som var på väg till templet för att fira gudstjänst?

Jeremia blev kallad av Gud 627 f. Kr. Men låt oss gå tillbaka ett halvt sekel före detta, till konung Manasses tid.  Manasse regerade i Juda i 55 år. Han var en de värsta kungar Guds folk haft. Det var en ond människa som ledde en helt korrumperad regering. Det blev ett halvt sekel av andligt och moraliskt mörker för Juda land. Manasse införde dyrkan av hedniska avgudar. Hela samhällen förföll till sexuella orgier, man hade tempelskökor och man byggde helgedomar år de hedniska gudarna Baal och Aseran. Man importerade häxor och trollkarlar från Öst. Folket förslavades med magi, vidskepelse och fruktan. Manasse tog till och med sin egen nyfödde son och offrade honom som ett brännoffer på ett altare helgat åt avguden Molok.

Men detta var alltså långt före profeten Jeremia blev profet. Konung Manasse dog och efterräddes av sin son Amon som regerade i två år och efterträddes i sin tur av sin son som hette Josia. Nu är vi framme vid den tid Jeremia verkade. Nu började något hända i Juda. Josia fann Davids Gud när han var 16 år. Som tjugoettåring, när han regerat i Israel i 13 år, (han blev kung som åttaåring) påbörjade han en reform i Juda.

Josia började rensa ut avgudabilderna ur Juda land. Han for personligen runt i hela landet och såg till att alla helgedomar och avgudabilder åt Baal och Asera bröts ner. Han förstörde platserna där man offrat åt Molok. I sitt 18: e regeringsår, alltså när konung Josia var 26 år, så satte han igång med att reparera och göra i ordning Guds tempel. Under arbetet fann prästen Hilkia Lagboken, alltså de fem moseböckerna, som varit bortglömda under många år. När kungen fick Guds Ord uppläst för sig blev han bestört när han förstod Guds undervisning. Han samlade hela folket i templet och lät Guds Ord bli uppläst för dem och man ingick i ett förnyat förbund med Herren Gud.

Det är alltså under denne gudfruktige kung Josias tid som profeten Jeremia verkar. Han blev kallad av Gud till profet ett år efter att Josia börjat rensa upp i Juda land och verkade fram till dess Juda fördes i fångenskap i Babel 586 f. kr.

 Allt började se ganska bra ut för ögonen. Avgudabilderna togs bort, man offrade återigen till Herren Gud, man sjöng lovsånger och bad till Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Man gjorde så småningom templet fint igen. Man lyssnade till Guds Ord. Vad var egentligen fel?

Kan det vara något fel, fast religionen rullar på? Fast man är en del i det religiösa systemet? Kan något var fel, fast man bär sin kristna fasad, fast man tar sig till kyrkan?

Uppenbarligen kunde det för Juda land och Jerusalem. Annars skulle inte Gud genom profeten Jeremia säga:

” Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats. Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ”Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel.”(Jer 7: 3, 4)

Att ta bort avgudarna från landet, från templet, från byarna och husen, tar inte bort dem från hjärtat. En kung kan reformera ett land, men bara Guds Ande kan reformera ett hjärta. ”Ändra ert liv.”

Gud vill inte bara skrapa på ytan, han vill bo i våra hjärtan och förändra våra liv. Man ska inte bara ställa sig frågan: ”Går jag till kyrkan? Läser jag Bibeln? Tar jag Herrens heliga nattvard? ” Man behöver också ställa sig frågan. ”Hur har jag det med Gud? Hur är min relation till Honom?”