De sista skall bli de första

Gud svarar alltså inte Jesaja: ”Jag ska göra det lättare för Israel. Jag ska inte straffa folket”

Han säger inte ens: ”till sist blir ni i alla fall hjälpta”. Han ger det helt oväntade svaret. Det blir andra folk jag vänder mig till.

”Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig,

jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: "Här är jag, här är jag” (Jesaja 65:1)

Och för att vi ska vara helt säkra på hur den här texten skall förstås så ska vi vända oss till nya testamentet för att se hur Guds apostel förklarar den.

Paulus citerar nämligen texten i Romarbrevet 10 när han säger:

”Jesaja går så långt att han säger: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig. Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.” (Rom 10:

20-21)

Det folk som inte sökte Gud var alltså inte Israel, Guds eget folk. som helhet, utan hedningarna. Det stämmer väl överens med vad Jesus säger till dem i Matt 21: 43:

”Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt.”

Det blev alltså inte som de själva tänkt det, utan enligt Guds eget rådslut.

Det är inte så att vägen till Gud går från vårt eget sökande upp till Gud. Vägen till Gud går från Gud själv. Det är han som lämnar de 99 fåren för att söka efter det 100:e fåret. Den hemmavarande sonen trodde han var självskriven. Men fadern missunnade inte den förlorade sonen när han ångerfull vände sig till föräldrahemmet.  De sista skall bli de första.

Guds vilja är inte alltid som vi tänkt oss

Ibland blir det inte alls som vi människor räknar ut. Guds plan är fylld av överraskningar. När vi läser de kapitel som föregår Jesaja 65, så ser vi beskrivningen av hur Gud utvalde ett eget folk genom Abrahams, Isaks och Jakobs släktlinje.

Vi läser:

”han sade: "De är ju mitt folk, barn som inte skall svika."

Och han blev deras frälsare. I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem. I sin kärlek och medömkan återlöste han dem, han lyfte alltid upp dem och bar dem i forna dagar. Men de var upproriska, och bedrövade hans helige Ande. Därför blev han deras fiende, han stred själv mot dem.” (Jes 63: 8-10)

Gud hade alltså utvalt dem, och han hade hjälpt och frälst dem, men ändå blev de upproriska. När Gud straffade dem tänkte de på Moses.

”Var är nu han som förde dem upp ur havet, tillsammans med herden för hans hjord? Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida, han som klöv vattnet framför dem och därmed gjorde sig ett evigt namn” (Jes 63: 11, 12)

Jesaja ber till Gud tillsammans med folket:

”Skåda ner från himlen, se till oss från din heliga och härliga boning. Var är nu din nitälskan och din väldiga kraft,

ditt hjärtas medkänsla och din barmhärtighet? … Varför, o HERRE, låter du oss gå vilse från dina vägar

och varför förhärdar du våra hjärtan, så att vi inte fruktar dig?

Vänd tillbaka, för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull.” (Jes 63, 15, 17)

Folket hade vänt sig till avgudar och Gud lät dem som en konsekvensens föras bort till den 70:åriga fångenskapen i Babylon.

Hos profeten finns en fråga:

”Dina heliga städer har blivit en öken, Sion har blivit en öken, Jerusalem en ödemark. Vårt heliga och härliga tempel, där våra fäder lovade dig, har blivit ett byte för elden, allt som var dyrbart för oss ligger i ruiner. Kan du trots detta hålla dig tillbaka, HERRE? Kan du tiga stilla och låta oss lida så mycket?” (Jes 64: 9-11)

I nästa vers är det Gud som svarar profeten:

”Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig,

jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: "Här är jag, här är jag." Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett trotsigt folk, som vandrar på den väg som inte är god, som följer sina egna tankar”. (Jes 65: 1-2)

Gud svarar alltså inte Jesaja: ”Jag ska göra det lättare för Israel. Jag ska inte straffa folket”

Han säger inte ens: ”till sist blir ni i alla fall hjälpta”. Han ger det helt oväntade svaret. Det blir andra folk jag vänder mig till.

”Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig,

jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig. Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag: "Här är jag, här är jag”

Vem Gud är till för

Vem är Gud till för? När man talar med folk i allmänhet så svarar man kanske: ”Gud är till för de där religiösa människorna. De som går i kyrkan eller moskén. De som ber och pratar om religion.”

På Jesu tid fanns religiösa grupper som tänkte att de hade monopol på Gud. Fariseen i templet bad:

”Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet* och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare.” (Luk 18: 11-13) 

Jesus motsatte sig detta tänkande. Gud älskar alla människor och vill att alla skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Han vände sig därför inte bara till det religiösa etablissemanget, utan

också till de svaga och utsatta. De som levde öppet i olika former av synd. Han tackade inte nej, när han bjöds hem till publikaner och syndare för att ta del av deras måltider. Vi läser:

”De skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt tillsammans med publikaner och syndare, och de frågade hans lärjungar: "Varför äter han med publikaner och syndare?" Jesus hörde det och sade till dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare." (Mark 2: 16-17)

Vilka är det som är behov av förlåtelse och frälsning. Är det de som anser att de uppfyller Guds krav, eller är det de som erkänner att de ofta misslyckas?

Kristus och Bibeln - våra vapen mot den onde

Jesus förhandlar aldrig med den onde, utan citerar Guds Ord. Det står skrivet. Tre gånger upprepar han dessa ord: Det står skrivet, i berättelsen om frestelsen i öknen.

Liberala kristna skulle säga att Jesus slår folk i huvudet med Bibeln. De hade sagt att han var en sådan bokstavstrogen legalist. Men vi står hellre tillsammans med Kristus och hans Ord, än tillsammans med de som föraktar den rena läran under sken av falsk kärlek och

tolerans.

"Det står skrivet". "Gå bort från mig Satan".

Har du fallit för frestelsen? Ja, det har du och jag. Det är inget vi ska rycka på axlarna inför eller förminska, att "så gör alla andra".

Skriften säger: ”Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er.” (Jak 4: 7)

Jesus besegrade Satan, därför vet vi att han inte har makten. Vi måste inte falla.

Om Guds lag anklagar oss, får vi lyfta fram Jesu lydnad för våra hjärtan. Jesu lydnad är min lydnad. Inför Gud förklaras vi rättfärdiga, inte på grund av vår lydnad, utan på grund av hans lydnad.

Ska en kristen falla för enkla lösningar på bekostnad av lydnad för Guds Lag?

"Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. Och han sade: "Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig."  Då sade Jesus till honom: "Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna." (Matt 4:8ff)

Jesus var sänd till världen för att frälsa världen, för att rädda världen. Satans förslag är att det finns genvägar till att nå världen.  ”Gå genom mig.” 

När han visade världen, för Jesus, all kärlekslöshet, alla trasiga relationer, alla ensamma människor, alla brott, all avundsjuka, alla orena förhållanden så kunde man lätt tänka att Satan har verkligen världen i sin hand. Och kunde han överlåta den genom priset av att man tillbad honom, så vore det kanske en lockande tanke, en enkel utväg. En väg som inte gick via ett kors.

Men satan ljuger. Även fast det ser ut som om djävulen är kung över världen, så är han det inte. Gud är mäktigare, och han segrade till sist, inte genom att ge upp inför ondskan, utan genom att vandra lidandets väg till korset. Det var så satan besegrades.

Även om Guds väg är smal,  medan satans väg är bred och bekväm, låt oss inte ge upp inför ondskan.  ”Tänk inte på Guds rike, tänk på pengar, ära och karriär”, säger satan.” Tänk inte på Guds rike och Kyrkan, häng ihop med världens barn och gör som de! Kolla vad mycket roligt de har som ger sig hän åt sexuella njutningar före och utanför äktenskapet. Strunta i att lyda läraren och arbetsgivaren, dina föräldrar.  Gör det som du själv tycker är bäst. Läs romaner istället för Bibeln!”

När satan själv kommer med sådana förslag, så ber han oss att böja oss för mörkret. Men vi böjer oss inte för någon annan än Gud.

"Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna."

Så lyder Kristus Gud Fadern i alla avseenden och faller inte för frestelsen.  Adam hade fallit för satans förslag, men Jesus gör det Adam borde ha gjort. Han avvisar Satans förslag. Eva diskuterade med Satan. Jesus förhandlar aldrig med den onde, utan citerar Guds Ord. Det står skrivet. Tre gånger.