Vi behöver inte vara rädda - Gud överger oss inte, när vi är i Kristus.

Vi talade inledningsvis om att rädsla bottnar i att man föreställer sig framtiden som en oskriven bok, en tom karta. Man är rädd för det okända, för att man inte sett det, man har inte varit där. Då är det tryggt att veta att Gud är tidlös, Gud har varit där. Gud vet allt. Han vet också det som skall komma.

Ingenting som kommer att hända är en överraskning för Gud, han vet redan om det.

Oavsett vad som kommer att hända i ditt och mitt liv, så vet vi att vi aldrig kommer att vandra de stegen ensamma. Det finns inte enda sekund i våra liv, då vi varit ensamma.

Det finns stunder då vi inte tror att Gud är närvarande, men det har han varit hela tiden.

Det är mycket viktigt att påminna sig det, påminna sig om frälsningens Gud och om dopets Gud, att han lovar att vara med oss.

Vi vet inte hur våra liv kommer att se ut. Men vi vet, när vi åldras, att folk kommer att lämna oss.  Det är inget vi tycker om, men det är verkligheten. 

Familjemedlemmar och nära vänner kommer att dö, folk kommer att ta avsked från oss. Barnen kommer att växa upp och flytta hemifrån, vänner kommer att flytta, föräldrarna kanske flyttar till äldreboende eller dör. Men det finns en som i detta livet inte lämnar oss. Vi läser i Hebr 13:5:

”Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig.”

Vi behöver inte vara rädda, för att Gud är med oss

Ett annat skäl till att vi inte behöver vara rädda anger Jesaja när han säger:

”Om du än måste gå genom vatten, är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig. Om du än måste gå genom eld, skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig.” (Jesaja 43: 2)

Vi behöver inte vara rädda för att Gud går med oss. Han säger inte att han ska göra så att vi inte går igenom vatten, genom strömmar eller genom eld, men han säger att även om du skulle få igenom vatten, strömmar och eld, så är Gud med.

Men vad menas med att vattnet inte skall dränka oss elden inte ska sveda oss och lågan inte bränna oss?

För att förstå detta behöver man gå tillbaka tre verser in i kapitel 42 i Jesajaboken. Där säger profeten Jesaja:

”Vem har lämnat Jakob till skövling och Israel åt plundrare? Har inte HERREN gjort det, han som vi syndat mot? Ty de ville inte vandra på hans vägar och inte höra på hans undervisning. Därför utgöt han sin brinnande vrede över dem - krigets raseri. De förbrändes av det runt omkring, men de besinnade det inte. De förtärdes av det men tog det inte till sitt hjärta.” (Jes. 42:24, 25)

Här ser vi att Gud verkligen lät Israel gå igenom lidandet och smärta. Av det förstår vi att orden om att inte brännas och inte skadas av vatten och strömmar, handlar om att Gud inte låter smärtan bli oss övermäktig. Han hjälper oss att härda ut. Det betyder att vad som än händer kommer Gud att vara med sitt folk.

Det är vad psalmisten David menade när han skriver i Psalm 23:4:

”Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.”

Eller som han skriver i Psalm 139:

”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den. Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte?  Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.  Om jag säger: "Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig", så är mörkret inte mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset.” (Ps. 139:5-12)

Var inte rädda

I vår samtid har man romantiserat änglar så till den grad att folk tycker de är gulliga och ler lite ljumt när det talas om änglar. Men om vi tänker på att vi är syndare och änglarna är heliga och mäktiga väsen, så inser vi att i nästan alla beskrivningar av änglar i Bibeln så blev människor så rädda att de nästan föll till marken och svimmade, när de fick se en ängel. De trodde att de skulle, dö.  På många ställen måste änglarna säga: ”var inte rädd. Frukta inte”.

När man förstår att man är nära något som återspeglar Guds helighet så grips man av fruktan. När Petrus såg ett av Jesu underverk, så läser vi att han föll ner för Jesu fötter och sade:

 "Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa." (Luk. 5:8)

Jesus måste upprätta Petrus med orden:

"Frukta inte.” (Luk. 5:10)

Det största skälet till att vi inte behöver vara rädda är det skäl som Gud säger i dagens text hos profeten Jesaja:

”Israel: Frukta inte, ty jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min”n (Jesaja 43: 1)

Vi behöver inte vara rädda för att vi är hans och han är vår Gud. 

Vi är hans, inte bara för att han skapat oss, utan också för att han friköpt oss, återlöst oss med sitt eget blod på korset. 

Vi blev hans egna barn genom det heliga kristna dopet, i dopet blev vi inlemmade i Guds stora familj. Han berättar om och om igen att vi är hans när han ger oss sitt eget blod och sin kropp i nattvarden och när han genom avlösningen i bikten och det offentliga skriftermålet försäkrar oss att våra synder är förlåtna.

Du är min

Alla Guds barn drabbas av motgångar och lidanden.

När det värsta hänt så hörs:

”Men nu, så säger HERREN, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta inte, ty jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min.” (Jesaja 43: 1)

Vilken ljuvlig tröst när Gud påminner oss om att vi är hans egna, att det är han som gjort oss, att vi inte behöver vara rädda för att han friköpt oss.

Samma sak gör Jesus, när han säger:

”Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket.” (Luk. 12:32) 

”Men den som går in genom dörren är fårens herde.  För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst.” (Joh. 10:2 - 4)

Vid all smärta, all sjukdom, allt lidande, alla motgångar, alla förluster och misslyckanden väntar tron på Guds ”Men, nu”

Rädslan kan föra oss till Jesus och Jesus tar bort rädslan

”Men nu, så säger HERREN, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta inte, ty jag har återlöst dig.” (Jesaja 43:1)

 

Att dessa löften gäller alla människor ser vi i 1 Joh. 2:2

”Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.”

När tanken på Guds helighet och rättfärdighet skrämmer oss, får vi ta Guds ”men”, till våra hjärtan. Vi behöver inte vara rädda, vi behöver inte leva i fruktan för Gud.

”Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ’Abba! Fader!’" (Rom. 8: 15)

Det är alltid lätt att stirra sig blind på sina egna resurser, sin egen förmåga och falla i förtvivlan, och när vi litar för mycket på oss själv låter Gud oss ibland falla i en sådan rädsla och oro för att driva oss till Kristus.

Vi minnas alla berättelsen om Jesus och stormen på sjön. De erfarna fiskarmännen, som var Jesu egna lärjungar råkade ut för en storm, så att vattnet sköljde in över båten. 

Lärjungarna drevs av skräcken och de yttre omständigheterna att till sist be Jesus om hjälp med orden: ”Mästare, vi går under”. 

Vi kommer ihåg hur Jesus säger till dem: ”Var inte rädda.” Och hur Guds stora "men" kommer in i handlingen. Guds Son talar sitt allsmäktiga Ord till vinden och stormen och allt blir lugnt.

Det kan vara så för oss alla att när Gud tar oss ur fruktan och krisen, ur skräcken, så gör han det för att ge oss nya perspektiv. För att vi skall veta vem som håller allt i sin hand. Det vi fruktade tar över, men nu ligger vi vid Jesu fötter och ber om nåd.

Guds stora "men"

”Men nu, så säger HERREN, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta inte, ty jag har återlöst dig.” (Jesaja 43: 1)

Återlöst betyder att Gud har betalt lösepenningen. Folket stod i skuld till Gud, men Gud har själv friköpt folket, återlöst det, betalat dess skuld, därför behövde de inte vara rädda.

Vi sade tidigare att vi har alla skäl att vara rädda för Gud, därför att vi är syndare. Men evangelium, det glada budskapet om Jesus Kristus ger oss Guds stora "men". Guds lag säger:

”syndens lön är döden” (Rom 6: 23),

Evangelium säger;

”men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom 6: 23)

Bibeln ger oss fler "men".

Rom 3 :20-21 Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd. Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om

Rom 5: 7-9 Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.  När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen.

1 Kor 15: 56-57 Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.  Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.

Ef 2: 11-14 Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen med människohand.  Ni var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod. Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid.
 Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen. Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära.  Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.  Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj.  Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.  Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.

Den värsta rädslan och dess botemedel

”Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ’Abba! Fader!’" (Rom. 8: 15)

Vilken är den absolut värsta rädsla och skräck man kan uppleva? Den värsta skräcken man kan uppleva är rädslan för Guds vrede. Därför att Gud kan man inte gömma sig för, Gud kan man inte besegra, honom kan man inte fly ifrån. Och i en viss mening har vi alla skäl att vara rädda för honom, därför att vi är syndare, om vi bara ser på Gud genom lagen. Vi vet ju alla att vi inte har älskat honom över allting annat och inte vår nästa som oss själva.

Profeten Jesaja som talar Guds Ord i Jesaja 43:1, hade profeterat i de verser som föregår texten att problemet med Juda var att folket inte lyssnade på Guds varningar. De hade lämnat Gud och hans lag, och trots att Gud sände problem över folket för att få det att vakna upp, så lyssnade man inte.

Man kunde tro att det var ute med Guds folk, för att de inte lyssnade och lydde, det är då Gud talar sitt ”Men”.

”Men nu, så säger HERREN, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta inte, ty jag har återlöst dig.”

Återlösa betyder friköpa och friköpta är vi genom Kristi offer på korset.