Varför böjer aposteln sina knän

”Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.”, säger Jakob (Jak. 5:16)

I den slutna kammaren hör Gud dina och mina böner.

I den enkla cellen böjer aposteln  Paulus sina knän. Han säger i vers 1 i det tredje kapitlet i Efesierbrevet tre: "Därför böjer jag, Paulus, mina knän, jag som är Kristi Jesu fånge för er skull, ni hedningar." och i vers 14:

"Därför böjer jag mina knän för Fadern"

Ordet ”därför” pekar tillbaka på det han har redan sagt i hela  kapitel 2.

Jag böjer mina knän, därför att trots att vi vara döda i våra överträdelser och synder så hade Gud älskat oss. Gud gjorde oss levande genom Kristus. Vi var främlingar, utan hopp och utan Gud i världen, men Gud bröt ner skiljemuren, han tog bort fiendskapen, han fogade in både judar och hedningar i samma byggnad som är den nya människan i Kristus, Han gjorde så att de båda folken genom Kristus kunde närma sig Gud. Han har gjort oss till medborgare i himlen och medlemmar i Guds stora familj och tillsammans utgör vi ett heligt tempel inför Gud, och i det templet bor Guds Ande.

Detta är väl ett glatt budskap! Det budskapet drev Paulus ner på sina knän. Det budskapet bör väl också föra oss in i bön. Här ser vi att det inte var bara av pliktkänsla han bad. Han bad, helt förstummad av Guds kärlek i Jesus Kristus. Hela detta budskap gör att jag vill tala med Fadern.

När vi hör hur mycket Gud älskar oss, behöver också vi be till Honom och åkalla honom. Det är glädjen över att Kristus har dött i vårt ställe för våra synder och gett oss förlåtelse, gett oss nytt liv som bör driva oss till bön.

”Därför böjer jag mina knän för Fadern, han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn.”

En fängslad mans bön

Ef. 3:13-21

”Därför ber jag er att inte tappa modet när jag lider för er skull. Att jag lider är ju en ära för er. Därför böjer jag mina knän för Fadern, han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen.”

När Paulus skriver sitt brev  så skriver han som fånge. Aposteln bär Roms kedjor för sin kristna tro. Vad är hans budskap till församlingen i Efesus och idag, som han skrev ner för nästan 2000 år sedan med en penna doppad i bläck på pergament eller papyrus?

Frågar han församlingen om medlidande, beklagar han sig över situationen eller uttrycker sin sorg? Nej, han skriver:

”jag [ber] er att inte tappa modet när jag lider för er skull. Att jag lider är ju en ära för er”

Och sedan frambär han sin bön inför Gud. Och han ber inte för sig själv, utan för församlingen i Efesus.

”Därför böjer jag mina knän för Fadern.”

Han kan inte röra sig fritt, han kan inte resa och besöka Efesus, han kan inte längre ge sig ut på missionsresor.

Men han kan be. Ingen kunde hindra honom att be. Vad hindrar oss att verka för Guds rike? För lite tid? Sjukdom? För mycket jobb? Men be kan vi alltid göra. Genom våra böner uträttar Gud större saker än den starkaste, friskaste och mest energiska människa kan göra.

”Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.”, säger Jakob (Jak. 5:16)

I den slutna kammaren hör Gud dina och mina böner.

Vad är nummer ett i ditt liv?

”sök först Guds rike och hans rättfärdighet”

Det betyder inte att vi inte kan ha mycket annat också. Men det andra kommer som nummer två i våra liv. Kristus säger:

”sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” (Matt. 6: 33)

Dessa ord finns i mitten av bergspredikan, som en bergstopp. Dessa ord är det viktigaste i hela bergspredikan.

Det största i livet är inte att ha allt och äga framgång. Det största i livet är att äga Kristus genom tron och att han äger våra hjärtan.

Aposteln Paulus hade lärt sig detta, han skriver:

”Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron.” (Fil. 3:7 - 9 )

Sök först Guds rike och HANS rättfärdighet

Jesus säger :

”sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” (Matt. 6: 33)

Den rättfärdighet vi behöver för att vara i Guds rike och komma till Guds rike är inte vår egen rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av vår egen lydnad, vår egen godhet, vår egen hängivenhet. Jesus talar om Guds rättfärdighet och Paulus förklarar:

”Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.” (Rom. 1:17)

Rättfärdigheten från Gud är att Jesus levde ett liv utan att bryta mot Guds lag, han levde ett heligt liv. Den rättfärdigheten får vi räkna som vår egen rättfärdighet när vi tror på Kristus. Vi får byta våra synder och spika fast dem vid korset, och ta emot från Kristus hans rättfärdighet, så att vi står helt rena och heliga inför Gud.

Att leva i tro på Jesus Kristus, att veta att Gud förlåter synd för att Jesus offrats på korset i vårt ställe är att veta att Gud är nådig, att Gud älskar oss och att vi är medborgare i Guds rike, medlemmar i hans familj. Denna insikt är större än att äga något i den här världen, det är större än att ha hälsan, ha karriären, och all ära som människor kan ge oss.

Vi har också oroat oss för mycket óm det jordiska

Djävulen säger till oss:

”Tror du verkligen Gud tar hand om dig?  Du kommer inte att klara det. Det kommer inte att fungera med ekonomin. Du har ingen framtid. Äktenskapet kommer inte att hålla, du kommer aldrig klara av att fostra dina barn.”

Låt oss istället lyssna på Jesus som idag säger till oss:

”Gör er… inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.  Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. ” (Matteus 6: 31-34)

Här är ytterligare en tröst. Gud vet om din och min situation. Det är ingen överraskning för honom. ”er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta.” Vi är inte ensamma.

Är resultatet av att vi oroar för det jordiska att vi ger alldeles för lite till Guds rike? Att vi inte ger till församlingen för att vi tror att pengarna inte ska räcka till oss själva? Om vi tycker att vi inte har tillräckligt så kan det mycket väl bero på att vi ger för lite. Gud säger i sitt Ord:

”Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt.” (2Kor. 9:6)

Detta skriver Paulus angående insamlingen till församlingen i Jerusalem.

Låt oss nu vara ärliga. Kan någon av oss säga att man inte oroat sig i onödan, att man inte satt den här världen före Gud i olika sammanhang? Jesus säger till sina egna lärjungar: ”Så lite tro ni har”. Skulle han kunna säga samma sak om oss? I sådana fall har vi syndat. I sådana fall har vi dyrkat en avgud.

Låt oss ärligt bekänna att vi är just så misslyckade. Men vi stannar inte där.

Jesus säger idag:

”sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” (Matt. 6: 33)

Oro kan äta upp livet

Oro kan äta upp livet. Howard Hughes den amerikanske tidningsmiljardären tillbringade sina sista år innan han dog, på ett hotellrum, ensam och isolerad framför TV:n. Han tordes inte släppa människor nära p.g.a. sin bacillskräck. Oron och girigheten hade ätit upp livet.

Men handen på hjärtat, är det inte bortkastad tid när vi oroar oss för saker vi inte kan göra något åt? Jesus säger i dagens text:

”Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?”

Jesus säger inte: ”Planera inte för din framtid” eller ”spara inte pengar”. Han säger inte: ”Köp inte kläder” Han vill att vi ska arbeta, han vill att vi ska ta hand om vår familj och våra hem. Vad han säger är att vi inte ska oroa oss.

Oro och bekymmer förändrar ingenting. Forskningen visar att:

• 40% av saker vi oroar oss för, kommer aldrig att inträffa
• 30% av saker vi oroar oss, för kan vi i alla fall inte ändra på
• 12% av sådant vi bekymrar oss för, grundar sig på missuppfattningar eller otillräcklig information.
• 10% av det vi bekymrar oss för, rör hälsan, men oro gör inte att vi blir friskare, utan sjukare.
• 8% av våra bekymmer är giltiga bekymmer, och visar att livet innehåller saker vi har andledning att bekymra oss, men inte så mycket som vi tror.

Man kan ju tycka att det är enkelt att bara säga: ”oroa dig inte”, om man verkligen är orolig. Men Jesus förklarar idag också varför vi inte ska vara oroliga.

”Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte.  Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er?”

Vad Jesus här säger är att Gud är närvarande i sin skapelse. Det var inte så att Gud bara skapade allting och sedan klev åt sidan. När fåglarna äter sin mat så finns maten där för att Gud låtit det regna och låtit det växa, utan Guds omsorg om hela sin skapelse växer inte örter och bär upp och fåglarna får inte sin mat. Men Gud klär ängarna med vackra blommor som har en dräkt som är vackrare än kung Salomos kungaskrud.

Jesu poäng är att om nu Gud har sin hand i hela skapelsen, till och med blommor och fåglar, så har han sin hand i våra liv också. Gud tar hand om oss, likaväl som han tar hand om skapelsen. Därför ska vi inte oroa oss.

När vi agerar som om allt hänger på oss, när vi tror att allt går under och faller omkull på grund av att vi brister, så säger vi inte i ord men i handling att vi inte litar på Gud.

Oroa sig, istället för att leva?

”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” (Matteus 6:24)

Mammon är det arameiska namnet för pengar och det kan bli en avgud. Om våra liv styrs av jakten på pengar och oron för att pengarna ska räcka till, så kan vi fråga oss vem som egentligen är gud i våra liv. Det som upptar våra sinnen borde ju vara Herren, eftersom vi ska älska honom av hela vårt hjärta, av hela vår själ, av hela vårt förstånd och hela vår kraft (Matt. 22: 37).

Jesus säger:

”Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna?” (Matt. 6: 25)

I det österländska samhället, som Jesus levde i för 2000 år sedan, var oron för pengar, mat och kläder mer brännande än för västerlänning på 2000-talet. Man var beroende av att skörden växte till och fick regn, att boskapen fick ordentligt med bete. Blev det torka och nödtider, så hade man kanske inte mat att ställa fram på bordet. Kläder fick man spinna och sy själva, och tvätta för hand i vattendragen, vetet maldes för hand i kvarnar till mjöl och brödet bakades på stenhällar som man värmde upp med eld. Om man var anställd så tjänade man en denar om dagen, vilket inte räckte långt med familjer som bestod av fru och kanske 10-15 barn.  Till dessa yrkesarbetare säger Jesus:

”Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna?” (Matt. 6: 25)

Men han säger också samma ord till oss idag. Gör er inte bekymmer. Och hans uppmaning träffar rätt. Vi bekymrar oss idag kanske mer än någonsin, fast den österländska människan kanske skulle ha tyckt att vi inte borde ha anledning att göra det.

Vi oroar oss inte för om vi har mat och dryck, men vi oroar oss för vad vi äter. Om det är nyttigt eller inte, hur mycket eller lite vi ska äta. Vi oroar oss inte för om vi har kläder, men att välja ut vad för kläder vi ska ha på oss blir ett bekymmer.

Vi oroar oss för om vi ska bli smittade av svininfluensan, eller ehec-bakterien,  vi oroar oss för terrorister, kriminalitet, vi oroar oss för lågkonjunkturen, hälsoproblem, miljöförstöringen, den globala uppvärmningen och arbetslösheten. Vi oroar oss för vad folk ska tro om oss, vad folk ska tänka, om vi klarar alla mål i skolan, om vi klarar målen på jobbet, om vi ser bra ut, om vi har cancer, om kommer att bli bortglömda, om vi blir ensamma och övergivna.

Jesus säger att inte bara Gud kommer på andraplats om vi grubblar på allt det jordiska, vi glömmer bort själva livet, vi glömmer att leva. 

”Är inte livet mer än maten” , säger Jesus.