Att ledas av Anden

Så länge vi med våra egna krafter försöker kämpa mot synden, så upplever vi nederlag och lagen kommer att döma våra samveten.

Aposteln skriver:

”Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.” (Gal. 5:18)

Här blir det änne tydligare att detta vandra i Anden eller ledas av Anden inte handlar om att ta särskilda viljebeslut eller att skapa sig ett system av moraliska principer som en mur mot synden.

Vart står man, om man inte står under lagen?

Skriften säger:

”Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden.” (Rom.6:14)

Att inte stå under lagen är att stå under nåden. Att förtrösta på att Gud är nådig för Kristi skull. Alltså betyder detta att ledas av Anden att stå under nåden.

Våra två jag kämpar mot varandra

”köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill.” (Gal. 5: 17)

Därför att den kristne fortfarande har två naturer i sig, så är det inte så att hon alltid upplever Andens nya liv. Ibland gör sig den andra delen av våra jag känd.

På ett annat ställe uttrycker Paulus smärtan över detta, han säger:

”Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar.” (Rom.7:22, 23)

Därför att det är en kamp. En kamp mellan den nya naturen som vill det Gud vill, vill lyda Guds lag, och den gamla naturen som dras till det onda och syndiga så uppmanar oss Gud genom aposteln Paulus:

”vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.”

När vi vandrar i Anden, i tron på Kristus, så tas udden av syndens kraft i våra liv. Synden förlorar sin attraktion när vi lyfter vår blick mot korset.

Den andliga kampen

Paulus skriver:

”Ni..lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er” (Rom. 8:9)

Genom dopet och tron har vi korsfäst och begravt vår gamla människa, Anden har genom tron tagit sin boning i våra hjärtan, fortsätt att vandra detta Andens och trons nya liv. Såvitt tron finns, så finns seger över den gamla syndanaturen. Så fort tron på Kristus försvagas, Andens nya liv, så tappar vi mark. Det är därför det är så viktigt att leva i daglig omvändelse.

Om det vore så att en kristen är immun mot synden med den nya födelsen, det nya livet, som han ger oss genom tron på Kristus, hade han inte uppmanat Galaterna: ”vandra i Anden”.

En kristen har fortfarande efter den nya födelsen kvar en syndig drift, ett begär till det onda, därför blir det en kamp.

Blir man mer helig genom påbud ?

Andens nya liv består  i att förtrösta på sina synders förlåtelse för Kristi skull, det är att bli rättfärdig genom tron allena av nåd allena för Kristi skull.  Detta är att vandra i Anden.

Men de reformerta tycks tro att man kan träna sig i lydnad, att man blir mer lydig inför Guds lag om man får höra mer lag, att man lyder för att man vet vad man ska göra, att man älskar för att Gud säger till oss att älska.  Men Paulus kan knappast mena att ”vandra i Anden betyder” att "försöka inte göra vad köttet vill", för då blir hans mening totalt innehållslös. Då är det som om han ville säga: ”gör inte vad köttet begär, så gör nu inte vad köttet begär”.

Lagen talar om för oss vad vi skall göra, den dödar oss, men skapar knappast någon vilja att lyda lagen, att ta avstånd från vad köttet begär.

Nej, när lagträlar tror att Andens nya liv handlar om ett nytt lydnadskoncept, alltså en ny en ny lag, så hamnar man under samma förmaning som Galaterna. Dessa frågar han i det 3:e kapitlet och den 2:a versen:

”Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro?”

Nej, att vandra i Anden är inget annat än att lyssna i tro, lyssna till evangelium, att förtrösta på att vår korsfäste Frälsare renat oss från all synd. Då korsfäster man och begraver sin gamla människa och uppstår med Kristus. Detta sker genom dopet och detta hålls vid liv genom tron. Skriften säger:

”Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom,  för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet” (Rom.6:4)

”Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus. För att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden.” (Rom. 6:6)

Att vandra i Anden

Paulus frågar i Galaterbrevets 5:e kapitel galaterna som höll på att helt förslavas under lagens ok:

”Ni började så bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen?” (5:7)

”Ni är kallade till frihet, bröder. Använd inte den friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek” (5:13)

Och så fortsätter han:

”Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte blir uppslukade av varandra.” (5:15)

Denna uppmaning är en ren förmaning. Ge inte den onda naturen något tillfälle, var inte köttsligt fångade i en kamp inbördes.

Man kan då fråga sig: med tanke på att vi faktiskt har en ond natur inom oss, och med tanke på att rena krav, som dessa, alltså ren lagförkunnelse, inte kan skapa någon drivkraft till att älska Gud och våra medmänniskor: hur ska vi någonsin och överhuvudtaget kunna slippa undan, och befrias från, säga nej till, vår syndiga naturs makt, köttets strypgrepp i vårt liv, denna förvridna vilja som vi har inom oss, att göra det som är ont, när vi inte är lydiga mot Gud och inte älskar Honom och våra medmänniskor som vi borde?

Det besvarar texten:

”Vad jag vill säga är detta, vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär” (Gal. 5:16)

Om vi nu håller i minnet de texter som vi läst om Andens ämbete kontra lagens ämbete, så förstår vi precis vad som menas med att ”vandra i Anden”. Det är att vandra i tron på Kristus. Andens nya liv består ju i att förtrösta på sina synders förlåtelse för Kristi skull, det är att bli rättfärdig genom tron allena av nåd allena för Kristi skull.  Detta är att vandra i Anden.

Vad lagen kunde och inte kunde

Lagen kan inte skapa andligt liv, även fast Lagens bokstav har en gudomlig härlighet i sig. Paulus säger på ett annat ställe om Lagen:

”Redan dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se Moses ansikte för dess strålglans” (2 Kor. 3:7)

Lagens bokstäver som var skrivna av Gud själv på de tiobudordens tavlor kunde berätta om Guds vilja, med de kunde inte skapa något andligt liv. Eftersom de avslöjade oss som syndare så kunde de bara döda. De var inte döda i sig själva, men de kunde döda oss, vår självtillit, vår stolthet, vår egenrättfärdighet vår präktighet, vår självgodhet och skriva dödsdomen för våra samveten, att vi är skyldiga, och syndens lön är ju döden, säger Skriften (Rom.6: 23).

Men när Guds Ande genom evangelium visar oss att Kristus är korsfäst i vårt ställe och att vi är rättfärdiggjorda genom honom och när vi tror det, så skriver Guds Ande in Kristus i våra hjärtan så att Paulus kan säga att vi är ”ett Kristusbrev… skrivet inte med bläck, utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött, på människohjärtan”. (2 Kor.3:3)

Han säger ”Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv”. (2 Kor.3: 6)

I Anden

Paulus skriver:

”Var och som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. Ni har kommit bort från Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp”. (Gal.5.3-5)

Vi väntar i Anden, säger han. Håll fast vi detta uttryck. Det är ett nyckelord för att förstå texten.

Det var Anden som hade fört Paulus och hans vänner till tro. Anden hade ingjutit tron på nåden allena genom Kristus i deras hjärtan.  Genom evangelium om Kristus hade ett nytt andlig liv fötts i dem.

Lagen kunde inte skapa andligt liv, även fast Lagens bokstav hade en gudomlig härlighet i sig.