En kärlek som till och med hedningar klarar av

Fariseerna trodde att de uppfyllde budet att älska sin nästa, bara genom att älska sina egna landsmän, bara dem som hörde till Gudsfolket, bara dem som älskade tillbaka.

Men Kristus förklarar att en sådan kärlek kan vem som helst producera helt utan ansträngning.

”om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också?”

Till och med brottslingen och mördaren visar kärlek, det gör han mot dem som visar kärlek mot honom. Det är inget svårt att älska dem som älskar oss. Det gudomliga är att visa kärlek gentemot dem som inte älskar oss.

Vi märker här hur orädd Kristus är. Han talar till fariseerna. Det fanns inga fariseerna avskydde så mycket som publikanerna, tullindrivarna. Det var enligt dem de största syndarna.  Kristus sätter udden i hjärtat på fariseerna när han faktiskt säger: ”ni är precis likadana som dem! De älskar också de sina. De hälsar på varandra. De är snälla mot varandra. Hedningarna är precis likadana. Hedningarna är också snälla mot dem som är snälla mot dem.”

Men är inte vi likadana. Syndar inte vi också mot kärleksbudet? Kan någon verkligen uppfylla kärleksbudet?

Regn och sol till alla !

”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.”

 Gud gör inte skillnad på folk. Han låter sin godhet komma

över både hans vänner och ovänner. Han uppehåller den här världen också för dem som inte tror på honom.

Han öser regn, han låter solen lysa över alla människor, direkt ovanifrån. Men han har gett evangelium till oss, han har gett budskapet om syndernas förlåtelse i Kristus till sin Kyrka, därför skall vi sprida det lika förutsättningslöst som han sprider regn och sol. Vi ska ge det glada budskapet om syndernas förlåtelse i Kristus både till dem som älskar Gud och dem som hatar Gud.

För det är bara genom evangelium människor blir Guds barn, därför döper vi människor och förkunnar Ordet.

Mer och mer lika

Att vara en kristen är att tro att Gud är en nådig Gud för Kristi skull. När vi ser att våra synder är förlåtna, för att Gud älskat genom att sända sin Son, så blir vi Guds barn.

Och när vi blir Guds barn, så blir vi mer och mer lika vår Fader.

Skriften säger:

”vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. ” (2 Kor. 3:18) 

Kristus säger:

”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.”

En kärlek som är svår att förstå

”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.”

(Matt 5: 44)

Om vi tänker:

”Jag kan bara inte med den mannen!”

Då ska vi komma ihåg:

Gud har älskat oss. Ja, han älskade oss så mycket att han sände sin enfödde Son, lät honom dö på korset, för att ta vår synd, vår skuld och försona oss med Gud. Gud älskade oss så mycket att han förlät oss våra synder när han lade dem på Kristus.

Vi är alla födda i synd, födda med våra hjärtan vända ifrån Gud, födda som fiender till Gud. Av naturen älskar vi inte Gud, utan hatar honom.

Men Gud älskade oss i alla fall.

Skriften säger:

”Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne… Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade.” (Rom. 5:6, 8-10)

En sådan kärlek hyste Gud till oss. Gud älskar sina ovänner.

I pappas skor

Kristus säger:

”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.”(Matt 5:44)

Visst har vi hört någon säga: ”I min familj gör vi på det här sättet. I min familj, ber vi alltid bordsbön, i min familj tar vi alltid av oss skorna på dörrmattan, i min familj pratar vi i mun på varandra.” osv. osv.

Kristus vill idag säga: Låt oss visa vilken familj vi hör till! Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Om vi gör som vår far gör, då vet folk vilken familj vi hör till.

Vi har väl alla sett det, hur små barn tar på sig mammas kjol och pappas skor och kavar runt i huset. ”Jag vill också spika” säger barnen, ”som pappa. Jag vill också prova mammas läppstift.”

Vi som är Guds barn, vi ska visa med våra liv, vem som är vår Fader.

Vår himmelska Fader älskar förbehållslöst, därför ska vi också älska förbehållslöst, våra vänner och ovänner.

Det är också en god pedagogik, vi lär oss vad kärlek är för att vi har någon att efterlikna, vi har en förebild, någon som går före och visar oss vad sann kärlek är.

”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.”

Ska man inte göra vad som känns naturligt?

Kristus säger: ”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.”

Älska t.o.m. dem som ni inte vill älska, som inte gör någon ansträngning för att bli älskade, som avskyr er.

 Vi ska anstränga oss för att inte vara någon annans ovän, men vi kan inte hindra att folk vill vara våra ovänner, är ovänliga mot oss. Instinktiv vill vi göra likadant: vara ovänliga tillbaka. Men det ska ni inte göra säger Kristus:

”Älska era ovänner”

Det är egentligen ingen ny undervisning. Också gamla testamentet lärde att man ska älska sina fiender. Vi läser i Ordspråksboken:

”Om din fiende är hungrig, ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka.” (Ords. 25:21)

”Älska era ovänner”.

Finns det något som är så lätt att säga, men så svårt att omsätta i handling?

Har vi inte hört det så många gånger: man ska lyssna på sitt hjärta. Gör vad hjärtat säger åt dig att göra.Sådant funkar inte om man ska vara ett Guds barn och kristen. Om någon är otrevligt mot dig, om du blir förtalad, illa behandlad, om man spottar dig i ansiktet, om vi då skulle göra vad hjärtat säger oss, så kanske vi ger vår nästa en rak höger.

Men Kristus säger något helt annan. Vi ska inte handla efter våra naturliga impulser, efter blodet som pumpar i ådrorna i pannan, nej:

”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.”

Den vi ber för har vi svårt för att hata. Om vi har inneslutit vår ovän i våra böner, om vi ber för hans bästa, inte att det skall regna svavel och aska över honom, utan att det ska gå väl för honom, då har vi svårt för att hata honom.

Men varför ska vi det? Ska man inte göra det som känns naturligt?

Kristus säger idag:

”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.”

Älskar, älskar inte....

Matt. 5: 43 - 48

”Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän. Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.  Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.”

”Älskar, älskar inte, älskar, älskar inte”. Visst minns vi när man som barn tog en blomma och tog bort bladen för att avgöra om det sista bladet sade att man kanske hade chans på någon man var förtjust i.

Älskar inte. Ja, när det gäller förälskelse, så kanske man inser att det är någon man älskar och någon man inte älskar. Men hur är det med den kristna kärleken? Kan det bli för en kristen att han ser ut över en skara människor, och tänker: ”älskar, älskar inte, älskar, älskar inte.”

Så, var det i alla med fariseerna på Jesu tid. De sade att man inte behövde älska alla. Din nästa, var enligt den judiske rabbinen Maimonides, andra judar. Om en jude ramlade i vattnet, så skulle man hjälpa honom upp, men om en hedning ramlade i vattnet behövde man inte göra det. Han är ju inte din nästa, menade Maimonides.

”Du skall älska din nästa och hata din ovän.”, ungefär så är det formulerat i de esseiska judarnas skrifter som man hittade bland dödahavsrullarna. Men så står det inte Bibeln. Ingenstans står det att man skall älska sin nästa, men hata sin ovän i Bibeln.

Kristus säger idag:

”Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän.”

Ja, så sade folk förmodligen, och så undervisade fariseerna. Så tänker vi helt naturligt. Så tänker de flesta människor. Vi kan bara ta begreppet ”älskvärd”. Vad menas med ordet älskvärd? Jo, det betyder att någon eller något kan vara så förtjusande att man bara måste älska denne eller detta.

Idag förklarar Kristus att den kristna kärleken är större.

”Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er.”