Öppnar dörr

Kristus säger till församlingen i Filadelfia:

”Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga”  (Uppb.3:8)

Kristus kan säga så, eftersom det är han som håller nyckeln i sin hand, som han nyss sagt. Det är han som öppnar dörrar och stänger dörrar.

Dörren som Kristus öppnar är Ordets dörr in i människors hjärtan till omvändelse och tro. Gud kan med sin Ande  öppna trons dörr så att människor kommer till tro. Ingen kommer till tro av sig själv, av våra ansträngningar eller av egen ansträngning. Allt hänger på honom som håller nyckeln i sin hand, han som öppnar och stänger dörrar.

Om samma dörr talar Paulus i 1 Korintierbrevet 16:

”I Efesus stannar jag till pingst, eftersom en dörr står öppen för mig till ett stort och omfattande arbete”. (1Kor. 16:8, 9)

På samma sätt talar han i Kolosserbrevet 4 när han säger:

”Be också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet, så att vi kan predika Kristi hemlighet”. (Kol. 4:3)

Vi kan inte öppna dörren för Ordet, skapa tro i människohjärtan, men Gud kan det, för Kristus har Davids nyckel i sin hand, han har makten. Vi får förkunna Ordet och be att Kristus öppnar den dörren.

Bekänna Kristus

Kristus säger till församlingen i Filadelfia:

”du har…inte förnekat mitt namn.” (Uppb. 3:8)

Detta är också något som hör till sann kristendom, att man bekänner och inte förnekar Kristus i sitt liv och med sina Ord. Bekänner Kristus gör man inte bara i kyrkan på söndagarna utan alltid och överallt i sin vardag. Kristus säger:

 

”Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen. Men var och en som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader i himlen.” (Matt. 10:32, 33)  

Bilden är hämtad från Christian Clipart

Att hålla fast vid Ordet är främst att hålla fast vid Jesus

Jesus säger till församlingen i Filadelfia:

”du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn.” (Uppb. 3:.8)

Att hålla fast vid Ordet är inte framförallt att betona lagen. Många falska lärare som t.ex. de Galatien och Kolosse var förtjusta i lagen. Lagen är nyttig, men Guds lag kan inte skapa tro och inte omvända människor. Lagens uppgift är att visa att vi är syndare. Det är viktigt att predika Guds lag, men allra viktigaste, och det som gör att Kristus säger att vi håller fast vid hans Ord är att förkunna evangelium.

Evangelium är budskapet att Kristus Jesus kommit till världen för att frälsa syndare, det är budskapet att Gud tar emot oss sådana vi är därför att vår Frälsare på korset betalt vår skuld inför Gud. 

 Evangelium säger att vägen till Gud är öppen för människor därför att Guds Son på korset utgjutit sitt blod för våra synder. Evangelium bjuder oss att tro på full förlåtelse, full försoning i Kristus. När vi tror att Jesus är Guds Lamm som tar bort världens synd, så vet vi att vi kommer till himlen. Det är det enda budskap som ger oss frälsningsvisshet, som ger oss ett fast hopp inför döden, som ger oss trygghet i livet, som tar bort all vår skuld inför Gud och som skänker sann glädje. Det är också bara evangelium som kan skapa sann kärlek och lydnad för Guds lag som Kristus själv säger:

”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.” (Joh. 15:5)

Vi förblir därför i hans Ord och delar församlingen i Filadelfias löften om vi mycket och ofta påminner varandra om vår Frälsare och hans nåd.

Hålla fast vid Bibeln

”Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn.” (Uppb. 3:8)

Församlingen beskrivs som svag. Vi vet inte vad deras svaghet bestod i. De allra flesta utläggare jag läst gissar på att det var en liten församling. Men man vet inte säkert. Vad det än syftar på framstod församlingen som oansenlig både inför andra kristna församlingar och inför omvärlden. Den var inte märkvärdig, inte framstående, inget som imponerade för människors ögon.

Men Kristi ögon ser det människan inte ser. Han säger:

”Jag känner dina gärningar.”

Kristus känner församlingen bättre än vad vid gör. Han ser det vi inte ser. Och denna svaga församling får de allra största löften av alla församlingar. Han säger t.ex. i vers 10:

”skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov.”

Vi vet inte exakt vilken prövning Kristus syftar på. Kanske syftar han på den stora muslimska invasionen några århundraden senare, kanske syftar han på något annat. Men, han lovar att skydda denna församling.

Till andra församlingar i Mindre Asien säger han att om de inte omvänder sig skall han komma och ta bort ljusstaken d.v.s. församlingen, eller strida mot den med sitt muns svärd.

Vad är det för gärningar Kristus har sett som han särskilt vill berömma?

Jo, han säger:

”du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn.” (v.8)

Att hålla fast vid Kristi Ord är att hålla fast vid hela Bibeln. Det är att inte vika från läran. Att förkunna Guds Ord rent och klart. Församlingen i Pergamus hade problem med sådana som höll sig till Bileams lära (2: 14) och församlingen i Tytira hade problem med en falsk profetissa (2: 20). Men om församlingen i Filadelfia säger Kristus:

”du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn.” (Uppb. 3:8)

Davids nyckel

Kristus säger till församlingen i Filadelfia:

”Så säger den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna: Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn.” (Uppb. 3: 7, 8)

Gud presenterade sig för Israels folk i Jesajabokens 43:e kapitel:

”Jag är HERREN, er Helige” (Jes. 43:15)

Kristus presenterar sig för församlingen som den Helige och Sanne, och gör därmed anspråk att vara den Gud som församlingen och alla kristna tillber och tro på.

Han säger att han är den som ”har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna.” (.v. 7)

Uttrycket Davids nyckel är hämtat ifrån Jesaja 22, där vi läser:

”På den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim, Hilkias son. Honom skall jag klä i din dräkt, spänna på ditt bälte och lägga din myndighet i hans hand, så att han blir en far för Jerusalems invånare och för Juda hus. Jag skall ge honom nyckeln till Davids hus att bära. När han öppnar skall ingen kunna stänga, och när han stänger skall ingen kunna öppna.” (Jes. 22:20 - 22)

Eljakim gavs nyckeln till Davids hus under kung Hiskias tid att bära med ett snöre över axeln. Davids hus innehöll Juda kungars alla skatter och där sammanträdde också rådsherrarna. Nyckeln symboliserade alltså den styrande och ägande makten i riket.  Den som med nyckeln bestämde vem som skulle gå in och ut, hade alltså makten i sin hand. Nu lär Skriften att Kristus som kung David ättling och tronens rätta arvtagare enligt löften har nyckeln till det nya Gudsriket och härskar i konungsligt majestät från den himmelska tronen.

Till församlingen i staden Filadelfia i Turkiet, en gyllene ljusstake vid vilken Kristus fanns försäkrar han alltså att det är han som har ”Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna”. Det är alltså inte Dionysanhängarna eller judarna som hade makten, utan den utlovade Messias. Det tröstar han församlingen med.

Varför Filadelfia ?

”Skriv till församlingens ängel i Filadelfia” (Uppenbarelseboken 3:7)

Staden Filadelfia som låg i västra Turkiet grundades 159 f. Kr. av greken Attalus som styrde staden i 21 år. Det berättas att han tyckte så mycket om sin bror Eumenes, att staden fick namnet Filadelfia som betyder brödrakärlek.   

År 17 drabbades Filadelfia av en kraftig jordbävning, men staden byggdes upp på nytt. Skalven kom tillbaka då och då, som de gör i vissa delar av Turkiet än idag. Det är förstås jobbigt att leva under sådana förhållanden. Men staden som var förlagd på en bördig platå var viktig som en genomfart för handeln från Grekland och en knytpunkt för förbindelsen med Rom, vidare ut till resten av Asien.  I Filadelfia dyrkades guden Dionysos när grekisk kultur importerats, men det fanns också en judisk synagoga i staden.

Den kristna församlingen i Filadelfia är den församling som får mest goda omdömen och löften av Kristus. Han lovar att bevara den (Uppb. 3:10) och när Turkiet och alla omkringliggande länderna invaderas och övertas av muslimerna så förblir Filadeflia som en fri kristen stad längst, och övertas inte av muslimerna förrän 1398.  Det är den enda stad av de sju städerna bland sändebreven, som bestått ända till i idag. Den heter idag Alashehir, har en befolkning på ca: 40 000 invånare och en kvarleva av församlingen fanns  i staden fram till första världskrigets slut.

Varför välsignade Gud denna lilla församling i Turkiet? Kristus säger till församlingen i Filadelfia:

”Så säger den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna: Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn.” (Uppb. 3: 7, 8)

Kristus går omkring bland församlingarna

Uppb. 3:7-13

”Skriv till församlingens ängel i Filadelfia:  Så säger den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna: Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. Se, jag överlämnar åt dig några från Satans synagoga, några som säger att de är judar men inte är det utan ljuger. Jag skall få dem att komma och falla ner inför dina fötter, och de skall förstå att jag har dig kär. Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov. Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona. Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. ”

Dagens text, som är hämtad från Uppenbarelseboken, är det sjätte av de sju sändebreven till församlingarna i Mindre Asien. 

I det första kapitlet berättar Johannes som befann sig på ön Patmos som fånge för sin kristna tro (1:9), att han fick en syn på Herrens dag. Han hörde först en röst som sade åt honom att skriva ner vad han ser och skicka till de sju församlingarna i mindre Asien. Det var alltså sju olika brev han skulle skicka till dessa kristna församlingar. 

Inför varje brev så står det ”skriv till ängeln för” t.ex. Efesus eller Smyrna. Ordet ängel på grekiska och hebreiska betyder

egentligen budbärare. Det naturliga är därför att tänka sig att ordet ängel här syftar på församlingens präst eller pastor, det är ju han som skall bära bud till församlingen. Det framgår ju också dels av att det finns en uppmaning att skriva till församlingen och några verser senare en uppmaning att skriva till ängeln, prästen ansvarar ju för församlingen och torde vare den som läste upp budskapet för församlingen.

Aposteln  Johannes vänder sig sedan om (1:12) och får se honom som talar. Det är Kristus, vars ansikte lyser som solen (1:16) som har sju stjärnor i sin högra hand (1:16) och som står mitt ibland sju ljusstakar av guld (1:12).

Kristus förklarar att de sju ljusstakarna symboliserar de sju församlingarna i Efesus, Smyrna, Pergamus, Tyatira, Sardes, Filadelfia och Laodicea, alla förlagda i Mindre Asien, d.v.s. i nuvarande Turkiet och de sju stjärnorna symboliserar församlingarnas sju änglar(1:20).

Han står mitt ibland ljusstakarna står det i kapitel ett vers tretton och i kapitel två och vers ett står att han ”går omkring bland de sju ljusstakarna av guld”.

De sju församlingarna i Mindre Asien, var vanliga församlingar. Vi vet inte så mycket om deras tidiga historia. Kanske hade Johannes grundat en del av dem, eftersom det är han som skriver. Det finns i alla fall antecknat av en av Johannes lärjungar att han på sin ålderdom levde i en av städerna, nämligen Efesus.

Men tänk att Jesus går omkring bland församlingarna, står mitt ibland dem. Så, ska vi se på vår egen församling här. Den är en församling precis som församlingarna Kristus ber Johannes skriva till i Uppenbarelseboken.

Kristus tilltalar församlingarna på olika sätt beroende på hur situationen var i dem. Vi kan ställa oss frågan hur vår Herre ser på vår församling och hur han skulle tilltala oss.

Vi kan i alla fall lära oss av vad han säger till alla församlingar.