Vad Bibeln lär om Jesu Gudom

Vad Bibeln lär om Jesu gudom

I. Ställen som uttryckligen säger att Jesus är Gud

1) Joh. 1:1 "I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud."

2) 1 Joh. 5:20 "Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet."

3) Tit. 2:13 "...medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet."

4) Joh. 1:18 "Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd."

5) Rom. 9:5 "De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen."

6) Hebr. 1:8-9 (Ps. 45:7-8) "Men om Sonen säger han: Gud, din tron står i evigheters evighet, och rättens spira är ditt rikes spira. Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder."

7) Apg. 20:28 "Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod."

8) Joh. 20:28 "Thomas svarade honom: 'Min Herre och min Gud'!"

9) I 2 Petr. 1:1 kallas Jesus för "vår Gud och Frälsare."

II. Jesu enhet med Fadern

10) Joh. 10:30 "Jag och Fadern är ett."

11) Joh. 10:37-38 "Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte. Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern."

12) Joh. 14:9-11 "Jesus svarade: 'Så länge har jag varit med er, och du har inte lärt känna mig, Filippus. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk. Tro mig: Jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull."

13) I Joh. 5:18-47; 8:23-30; 8:42-59; 10:24-39 förklarar Jesus mer om sitt förhållande till Fadern.

III. "Gud var i Kristus"

14) 2 Kor. 5:19 "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv."

15) Kol. 1:19-20 "Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom både på jorden och i himlen."

16) Kol. 2:8-9 "Se till att ingen rövar bort er med sin tomma och bedrägliga filosofi, byggd på mänskliga traditioner och inte på Kristus. Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt..."

IV. Guds namn ("Jag Är") används på Jesus

17) Mark. 14:61-64 "Översteprästen frågade honom vidare: 'Är du Messias, den Välsignades son?' Jesus svarade: 'Jag Är. Och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.' Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: 'Behöver vi några fler vittnen? Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?' Alla fann de honom skyldig till döden."

18) Joh. 8:58-59 "Jesus svarade: 'Amen, amen säger jag er: Jag Är, redan innan Abraham blev till.' Då tog de upp stenar för att kasta på honom..."

19) Joh. 18:4-6 "'Vem söker ni?' De svarade: 'Jesus från Nasaret.' Han sade till dem: 'Jag Är.' Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. När Jesus sade till dem: Jag Är, vek de tillbaka och föll till marken."

V. Andra ställen

20) I dopbefallningen säger Jesus: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn..." (Matt. 28:18-19).

21) Jesus är förenad med Fadern på ett sådant sätt att den som tror på honom tror på Fadern, och den som förnekar honom förnekar Fadern (Joh. 12:44; 1 Joh. 2:23), och den som ser Jesus ser Fadern (Joh. 12:45; Joh. 14:8-11).

22) Jesus sade om sig själv att han hade "utgått från Gud" (Joh. 8:42). "Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och skulle gå till Gud." (Joh. 13:3).

VI. Mer om Guds människoblivande i Jesus Kristus

23) Jesus kallas för Ordet, och Ordet var hos Gud (Joh. 1:1). Gud skapade allt genom honom (Joh. 1:3; Kol. 1:16; Hebr. 1:2; jfr. Hebr. 11:3; 1 Mos. 1:3). Han är själv inte skapad, utan är "förstfödd före allt skapat" (Kol. 1:15). Det skapade blev till i begynnelsen (1 Mos. 1:1), men Jesus var redan till innan allt skapades, han "var i begynnelsen" (Joh. 1:1). I Uppenbarelseboken står det att han är "upphovet till Guds skapelse" (Upp. 3:14). Han kallas "den Förstfödde" (Hebr. 1:6). Jesus är aldrig någonsin skapad av Gud, han är Ordet som utgått från Gud, och han är själv Gud (Joh. 1:1). Man är ju av samma natur som den man härstammar ifrån, alltså är Jesus Gud.

24) Jesus, som har utgått från Gud (Joh. 16:27-28), har också blivit född av en människa och på så sätt blivit människa liksom vi. Detta skedde genom jungfrun Maria. Ängeln sade till henne: "Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son." (Luk. 1:35). Eftersom Gud har blivit människa i Jesus kallas detta heliga barn för "den Högstes Son" (Luk. 1:32), Människosonen (Luk. 18:31, jfr. Dan. 7:13-14) och Immanuel "Gud med oss" (Matt. 1:22-23; Jes. 7:14). Han kallas också "Herren vår rättfärdighet" (Jer. 23:5-6), "Härlighetens Herre" (1 Kor. 2:8) och den levande Gudens Son (Matt. 16:13-17), Guds Son, Messias, Kristus, Sonen osv. De nytestamentliga författarna säger uttryckligen att han är "Herren" (Luk. 2:11; Rom. 10:9; 1 Kor. 12:3; Fil. 2:11; Kol. 2:6).

25) Skriften lär vidare att Jesus är förmer än änglarna (Hebr. 1), att han är allsmäktig (Matt. 28:18), och det kan man bara vara om man är sann Gud. (Se också Joh. 13:3; Ef. 4:10). Änglar, furstar och makter har blivit lagda under honom (1 Peter. 3:22). Jesus sitter på Guds högra sida (Mark. 16:19; Luk. 22:69; Apg. 7:55-56; Ef. 1:20; Hebr. 1:3; 8:1; 10:2; 12:2; 1 Petr. 3:22) där han ber för oss (Rom. 8:34).

26) Domen har blivit överlämnad åt honom (Joh. 5:22), det är Jesus som skall döma världen (Matt. 25:31-46). Fadern har överlämnat domen åt Sonen "för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom." (Joh. 5:22-23).

27) Med Jesu ankomst till världen kom Guds rike (Matt. 4:17; Mark. 1:15). Det är inte så att Jesus bara, liksom apostlarna, predikade Guds rike men själva ställde sig utanför det, utan han gör anspråk på att det är hans eget rike (Matt. 16:28; Joh. 18:36; jfr. Luk. 1:33; 2 Petr. 1:11; Dan. 7:14).

28) Jesus gjorde underverk och botade sjuka i kraft av sin egen person (Matt. 8:2-3; 8:26-27; 9:27-31; Luk. 8:43-48). Vinundret på bröllopet i Kana gjorde han "och uppenbarade sin härlighet" (Joh. 2:11). Apostlarna, å andra sidan, som gjorde många stora under, gjorde dem inte av egen kraft utan i kraft av Jesu namn (Apg. 3:6-7; 4:29-30). Petrus förklarade: "genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man, som ni ser och känner. Tron som det namnet skänker har gett honom full hälsa så som ni alla ser." (Apg. 3:16).

29) Profeterna talade inte i kraft av egen person. De profeterade med orden "Så säger Herren..." "Ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud" (2 Petr. 1:21). Det var Kristi Ande i dem som förutsade hans lidanden och den härlighet som skulle följa (1 Petr. 1:10-11). På samma sätt talade inte apostlarna vad de själva tänkt ut (jfr. 2 Kor. 3:5), utan de predikade Herrens ord (Apg. 8:25; 15:35), Gud förmanade genom dem (2 Kor. 5:20, se också 2 Kor. 2:17; 1 Tess. 2:13). Men Jesus har en särställning eftersom han är Gud, och av en annan natur. Profeten är ju bara ett redskap, Herren talade "genom profeten" (Matt. 1:22), och genom apostlarna. Men Fadern sade om Jesus: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!" (Matt. 17:5). De judiska lärarna under den här tiden talade inte i kraft av egen person, utan hänvisade till Mose och profeternas skrifter. Men Jesus talade "med auktoritet och inte som de skriftlärda" (Mark. 1:22). Han talade i kraft av sin egen person, eftersom han är Guds Son (Hebr. 1:1-2): "Ni har hört att det är sagt... men jag säger er" (Matt. 5:21-22; 5:27-28; 5:31-32; 5:33-34; 5:38-39; 5:43-44). "Den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta. Fadern älskar Sonen, och allt har han lagt i hans hand."(Joh. 3:34-35). Se också Joh. 12:47-50; 14:10.

30) Jesu gudom bevisas också genom att han förlåter synder (Matt. 9:1-8; Mark. 2:1-12). Skulle en skapad varelse som inte är Gud kunna förlåta synder? Nej, men Jesus är ett med Fadern och han säger om sig själv att "Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder" (Luk. 5:24). Denna makt gav han sedan också till de sina (Matt. 18:18).

31) Man tillbad Jesus utan att han sa ifrån (Matt. 28:9; 28:17; Luk. 24:52; Joh. 9:38). Det står t.o.m. att alla Guds änglar skall tillbedja honom (Hebr. 1:6), och ängeln i Uppenbarelseboken är medveten om att man inte skall tillbedja någon annan än Gud (Upp. 22:8-9, jfr. Matt. 4:10; 2 Mos. 20:3-6).

32) Hur kan vi säga att vi känner Gud om vi inte tror att Jesus är sann Gud? Det står ju om Jesus: "Han var utsedd redan före världens skapelse men har i dessa tider uppenbarats för er skull, ni som genom honom tror på Gud, som uppväckte honom från de döda och gav honom härlighet, så att ert hopp står till Gud." (1 Petr. 1:20-21). Jesus är Guds avbild (2 Kor. 4:4; Kol. 1:15), han "utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen" (Hebr. 1:3). Se också Matt. 17:1-5; Upp. 21:22-24. 33). Jesaja profeterar om ett barn som skall födas vars namn är Gud: "Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila, och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste." (Jes. 9:6). Vidare profeterar Jesaja om att "straffet var lagt på 

honom" (Jes. 53:5) och att hans liv "blev ett skuldoffer" (Jes. 53:10). Endast Gud kan bära hela världens synd. Men det var våra synder han tog på sig, alltså måste han bli lik oss, alltså måste han bli som en av oss, alltså måste Gud bli människa - Immanuel ("Gud med oss"). "Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv. Det är ju inte änglar utan Abrahams barn han tar sig an. Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas." (Hebr. 2:14-18).
34) Genom Jesus, Människosonen, lär vi känna Gud, Fadern, och utan honom känner vi inte Gud (jfr. Joh. 1:18).
35) Därför varnar aposteln Johannes oss för sådana som förnekar att "Jesus är Kristus, som kommit i köttet" och uppmanar oss att "pröva andarna" eftersom många falska profeter har gått ut i världen (1 Joh. 4:1-3, jfr. 1 Joh. 2:22-23). I sitt andra brev skriver han: "Många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist. Se till att ni inte förlorar det vi har arbetat för utan får full lön. Den som inte förblir i Kristi lära utan går utöver den, han har inte Gud. Den som förblir i hans lära har både Fadern och Sonen. Om därför någon kommer till er och inte för med sig denna lära, så skall ni inte ta emot honom i ert hem eller hälsa honom välkommen. Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar." (2 Joh. v.7-11).
Bibelstudium av Göran Sjöqvist


Bibelöversättning NT -96, Svenska Folkbibeln