Vad är egentligen liberalteologi?

Lyssnar man på en TV- eller radiogudstjänst och prästen läser en bibeltext och sen börjar prata om rättvisemärkt kaffe eller att vara ensamstående pappa med dyslexi och inte med ett ord pratar om Jesus eller lag eller skuld eller förlåtelse eller nåd, så kanske man som kristen bara suckar: "liberalteologi!" 

Eller om man går på en teologisk föreläsning på ett svenskt universitet eller läser en teologisk bok publicerad på 2000-talet och får veta att författaren menar att det mesta av texten troligen är en interpollation (ett inskott) som en skribent gjort 75 år efter Matteus eller att texten uttrycker den unga kyrkans sätt att beskriva vad man tillber i gudstjänsten, utan historisk förankring, då kanske man som kristen suckar "liberalteologi!"

Eller om man lyssnar på någon "kristen" tyckare i P1:s "teologiska rummet"  och man får veta att han anser att kristendomen egentligen handlar om att leva i nuet,  då kanske man som kristen suckar "liberalteologi".

Men vad är egentligen liberalteologi?

Kyrkan har lärt ungefär samma sak i de flesta av kristendomens grundläggande läror i snart 2000 år. Hon har lärt att Bibeln är Guds ord, att Gud är treenig, skapat världens och att världen och mänskligheten förstördes genom Adams syndafall. Kyrkan har lärt att människan syndar och föds i synd, men att skulden för synden sonades genom Jesus Kristus. Han föddes av jungfrun Maria, gjorde under och levde ett rättfärdigt liv. Han undervisade om kärlek och lydnad och gjorde underverk. Han dödades på korset och uppstod ur graven på tredje dagen. Hans död innebar att försoningen mellan Gud och människa är skedd. Efter 40 dagar for han synligt inför sina lärjungars ögon upp till himlen för att därifrån härska på sin Faders högra sida tills han kommer tillbaka för att döma levande och döda. De orättfärdiga döms till en evig död i helvetet och de rättfärdiga får komma till himlen. Rättfärdig blir man genom tron och därför ska evangeliet predikas för alla folk. En kristen bevisar sin kristendom genom att leva i kärlek och lydnad. Kristus gav också sin kyrka dopet och nattvarden. Han gav Kyrkan församlingar där de kristna samlas tillsammans.

Men något hände som förändrade saker och ting på 1700-talet. Vetenskapen hade under medeltiden varit Kyrkans dotter och vetenskaplig forskning bedrevs på kloster och universitet som instiftats av Kyrkan. Under upplysningstiden frigjordes vetenskap och filosofi från Kyrkan.

Man menade att förnuftet inte behövde ställas under Kyrka och Bibel. Voltaire såg till och med som sin uppgift att bekämpa Kyrkan och säger om henne: ”Ecrasez l’infâme”, det vill säga ”krossa den skändliga”.  Vetenskapen gjorde allt större framsteg under 17- och 1800-talet och Kyrkan ställdes inför uppgiften hur man skulle bemöta de nya vetenskapliga upptäckterna med kristendomen.

Kyrkan hävdade att Jesus gjorde under och att Bibeln själv var ett resultat av Guds intervention.  Men ett underverk kan ju inte mätas och undersökas, och om förnuftet var norm så menade vissa att nya testamentets lära om en Gud som måste blidkas genom offer var barbarisk. Det är också oförnuftigt att tänka sig att Gud kan vara tre personer i en Gudom och att Jesus uppstod ur graven och att människors förruttnade kroppar skulle uppstå ur sina gravar.

Liberalteologins svar på vetenskapens utmaning var att Bibeln inte skulle läsas som gudomlig uppenbarelse utan som ett vanligt historiskt verk. 
Albrecht Ritschl och Adolf von Harnack jämställde bibeltexten med Gilgamesheposet och Upanishaderna. Man utvecklade historisk-kritisk metod som i praktiken innebar att man inte utgick från någon gudomlig kausalitet alls i bibelvetenskapen. Undren hade aldrig hänt, utan var senare påhitt, och Gud hade inte uppenbarat sig utan det mesta var lån ifrån andra kulturer och kyrkans sätt att förklara sin gudstjänst. Allt detta fick prästerna lära sig i sin teologiska utbildning och kvar av kristendomen hade blivit vad man kallar liberal teologi.  Man talade om Jesu enkla lära och menade att kristendomen i stort sett bara handlade om Guds Faderskap, kärleksbudet och själens odödlighet. Några dogmer behövdes inte, allt handlar om att vara en god och kärleksfull människa.

Under tiden som detta sker har sanna kristna, de som egentligen utgör Kristi Kyrka, inte ändrat på det budskap Jesus gav henne. Hon har inte anpassat sig efter trender och nymodigheter. Hon har bemött vetenskapens påstående, men inte genom att släppa sitt dogma, utan genom att visa hur Bibeln stämmer överens med seriös vetenskap. Universum är inte slutet, vilket t.ex modern kvantfysik visat, utan gudomlig kausalitet är möjlig. Apologeterna har visat hur universums komplexitet faktiskt förutsätter gudomlig kausalitet. Och Kyrkan har behållit sin tro och bekännelse, samma tro och bekännelse hon haft under hela sin tillvaro.

Hon tror bokstavligen på vad Kyrkan bekänt sedan sin ungdom:

FÖRSTA ARTIKELN

(Om skapelsen)

Jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

Vad betyder det?

Jag tror att Gud har skapat mig och alla varelser, gett mig kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förstånd och alla sinnen, och att han fortfarande uppehåller mig.

Dessutom försörjer han mig varje dag rikligt med mat och kläder, hus och hem och allt jag behöver till mitt livsuppehälle.

Han beskyddar mig för allt farligt och bevarar mig för allt ont.

Allt detta gör Gud endast därför att han är min gode och barmhärtige Fader i himlen och inte för att jag på något sätt förtjänar det.

För allt detta bör jag tacka och lova, lyda och tjäna honom.

Det är visst och sant.

ANDRA ARTIKELN

(Om återlösningen)

Jag tror på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven; nederstigen till helvetet, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vad betyder det?

Jag tror att Jesus Kristus, som är sann Gud, född av Fadern i evighet och även sann människa, född av jungfrun Maria, är min Herre.

Han har återlöst, förvärvat och vunnit mig, förlorade och fördömda människa, från alla synder, från döden och djävulens makt,

inte med guld eller silver utan med sitt heliga, dyrbara blod och oskyldiga lidande och död.

Allt detta har han gjort för att jag ska tillhöra honom, leva under honom i hans rike och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet,

såsom han har uppstått från döden, lever och regerar i evighet.

Det är visst och sant.

TREDJE ARTIKELN

(Om helgelsen)

Jag tror på den helige Ande, en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och ett evigt liv.

Vad betyder det?

Jag tror att jag inte av eget förstånd eller egen kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom, utan den helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och bevarat mig i den rätta tron.

På samma sätt kallar, församlar, upplyser och helgar han hela den kristna kyrkan på jorden och bevarar henne i Jesus Kristus i den enda rätta tron.

I denna kyrka förlåter han dagligen mig och alla troende alla synder.

På den yttersta dagen ska han uppväcka mig och alla döda och ge mig och alla som tror på Kristus evigt liv.

Det är visst och sant.