Hos Gud finns inget anseende till personen

Hos Gud finns inget anseende till personen. Rom 2:11

Så har nu allt blivit fört samman till ett, så att ingen har något att berömma sig av inför Gud framför andra. Gud vill inte ha någon enda människa föraktad, klandrad eller förkastad. Han befaller: Detta skall predikas och förkunnas för hela skapelsen, och där är den störste, mäktigaste, den mest förnäme, lärde och helige inte för mer eller bättre än den ringaste, enfaldigaste och mest föraktade på jorden. Allt har sålunda smält samman till en enda hop, ingen blir här avsöndrad och utpekad, vare sig till skada eller till gunst, ära och företräde, utan allt beror endast därpå, om den ene eller andre tror, de må sedan vara vilka och hurdana människor

och folkslag som helst och tillhöra vilket stånd och yrke som helst, de må vara hur olika som helst i världen. Ty i världen måste människor vara olika på mångahanda sätt i de yttre livet på jorden, såsom alla andra varelser här är olika och benämnas olika, var och en för sig till skillnad från alla andra.
Men fastän detta allt försiggår i bästa ordning, så kan man dock inte säga: den som gör detta eller detta, han blir salig. Därför blir i Kristi rike allt enat och sammanfogat och samlat i ett enda ord och en enda gemenskap. Inte den som gör det eller detta, som lever på ena eller andra sättet blir salig, utan det heter: "Den som tror, blir salig." Där har du allt i ett, du må vara jude eller hedning, herre eller tjänare, ogift eller gift. "Om du tror", säger Kristus, "så är du i mitt rike, en salig människa, frälst från synd och död."

(M. Luther ur Nu fröjde sig var kristen)