"Den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Amen, amen säger jag er: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Bed och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig." Joh. 16.23, 24
När Jesus var hos lärjungarna, så var Gud själv närvarande hos dem. Jesus Kristus är Guds Son av evighet. Han är av Fadern av evighet, men blev född som en människa av jungfrun Maria. Han levde att vanligt, men syndfritt liv. När han var i trettio år började han samla lärjungar omkring sig. De drogs till den gudomliga kraften i Hans undervisning. De lämnade allt för att följa honom. Petrus, Andreas, Jakob och Johannes, unga yrkesverksamma män bara lämnade sina fisknät och båtar för att följa honom. Tre år var de
tillsammans med honom, vandrade runt i Judeen och Gallileen, lyssnade när han undervisade och fick själva träna sig i att predika. Han var deras Herre och Mästare. De kunde tala direkt till honom om allting, lägga alla bekymmer i hans händer. Han lyssnade och hjälpte dem. Han gav dem vägledning, han såg till att allt fungerade. Hur skulle det bli nu?
Det skulle inte bli annorlunda. Även om han inte nu kroppsligen fanns hos dem, så kunde de fortfarande be till Gud i hans namn. I det sjuttonde kapitlet, texten som följer på dagens text så ber Kristus för sina lärjungar. På den dagen kunde de själva be med samma frimodighet som Jesus själv. Han skulle inte vara hos dem. Men hjälpen fanns fortfarande att få. Därför att de hade Jesu namn.
"Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er."
Vad betyder ditt och mitt namn inför Gud? Stefan, Samuel, Anders eller Silva? Ingenting. Vi är alla syndare. I oss själv har vi ingenting vi kan förvänta oss av Gud, annat än dom och straff. Varje dag gör vi saker, tänker saker, och säger saker som får oss att tro att Gud aldrig kan bry sig om våra böner. Vi älskar inte Gud och våra medmänniskor som vi borde.
Men Jesus uppmanar inte sina lärjungar att be till Gud i sitt eget namn. Han har sagt att vi får be i hans namn. Vi får komma till Gud i Jesu namn. Det gör skillnad.
Därför att Kristus har varit lydig där vi var olydiga. När vi tänkte onda tankar, så tänkte Kristus rena tankar. När vi lyfte vår hand för att agera fel mot våra medmänniskor, så sträckte Kristus ut sin hand för att hjälpa, när vi förolämpade våra medmänniskor, där välsignade
Kristus dem.
Och när vi förtjänade att straffas så lät Kristus sin kropp bli utsträck och fastspikad vid ett kors för att straffas istället för oss. I hans namn har vi alltså ingen skuld, inget straff och ingen och be honom om allt, i Jesu namn. Han har befallt oss att bedja på detta sätt. Vi ska inte vänta tills vi blir bättre innan vi ber. Jesus har varit helig i vårt ställe och i hans namn är vi heliga inför Gud och får be om allt.
Vi är födda till svärmare. D.v.s. vi tror bara det vi ser, känner och upplever. Men Kristus har sagt att vi skall be även fast vi inte ser, känner och upplever honom. Vi skall be även när han är hos Fadern. Och Gud skall svara. Ja, han vill att vi skall be för vår egen skull. Han vill att vi skall be för att vi skall bli glada, när vi märker att han hör bön.
O Gud, all sannings källa, jag tror ditt löftes ord. Vad du har sagt skall gälla, i himmel och på jord: "Åkalla mig i nöden, så får du hjälp av mig." Ja, Herre, intill döden, vill jag åkalla dig.
Vad lindring i min smärta, att trösta på din nåd, Och anförtro mitt hjärta, åt dina visa råd! När du mig bedja lärde, I Jesu Kristi namn, Du åt mitt hopp beskärde, en fristad i din famn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar