Gudsfolket som inte förblev Guds folk, och folket som blev Guds eget folk.

Gud hade utvalt ett litet folk bland alla andra folk efter Abrahams, Isaks och Jakobs avkomma. Han hade gett dem sin välsignelse, han hade slutit förbund med dem genom omskärelsen och gett dem nådens medel i påskalammet och tempeloffren. 

Han hade gett dem ett land och templet som var det synliga uttrycket för Guds närvaro bland sitt folk. Under hela deras tillvaro hade han varit med dem, när Abraham vandrade ut från Ur, när Isak och Jakob bosatte sig i Kanaan, när Josefs familj flyttade till Egypten, och när Moses förde dem ut därifrån. Han var med sitt folk när Josua intog Kanaans land och när de omgivande folken under hundratals år försökte inta landet. När Juda folk till slut fördes till Babylon var Gud med dem och såg till att de kom därifrån efter sjuttio år. Gud lät dem bygga upp templet igen och var med dem när landet ockuperades av greker och romare.

Hur frestande var det inte för dem att tänka: ”Gud har utvalt Jakobs ätt. Det är något särskilt med oss. Vi är märkvärdigare än andra folk. ” Och att se ner på andra folk.

Paulus beskriver hur en jude upplevde sig själv och det kunde han eftersom han själv var jude.

”Du kallar dig jude och finner vila i lagen och berömmer dig av Gud. Du känner hans vilja och kan avgöra vad som är rätt, du som är undervisad av lagen. Du tror dig vara en vägvisare för blinda, ett ljus för dem som vandrar i mörker, en uppfostrare för oförnuftiga och en lärare för omogna, eftersom du har kunskapen och sanningen förkroppsligad i lagen.” (Rom. 2:17 - 20)

Men så kom Kristus och domen föll över Guds egendomsfolk. Trots att de inte bara var utvalda, utan också berömde sig av sin utkorelse, hade de inte levt i enlighet med sin utkorelse, de hade inte bara vänt sig till avgudar, när Gud sänder sin Son, den utlovade Konungen, Messias så förkastar de flesta honom.

Kristus sade till dem:

”Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon?” (Matt. 21:42)

Byggnadsarbetarna var Guds eget folk Israel. När hörnstenen väl mejslats ut, när Kristus född av jungfrun Maria, Guds son och arvtagare till Davids tron, väl kommer, så tar man inte emot honom som kung. Men när stenen kastas bort får den likväl tjäna som en hörnsten i ett tempelbygge: Guds Israel, Guds kyrka.

När merparten av Israels folk inte tog emot sin konung, så vände sig hans apostlar till hedningarna. Paulus och Barnabas sade till judarna vid ett tillfälle:

”Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna.” (Apg. 13: 46)