Det första som möter Kristus och hans lärjungar efter hans beslut att gå mot Jerusalem blir förkastande.
”När hans lärjungar Jakob och Johannes såg det, sade de: ’Herre, vill du att vi skall kalla ner eld från himlen, som förtär dem?’”
Det fanns ingen tvekan i att Jakob och Johannes förstod allvaret i hans budskap. Och det fanns ingen brist på tron på kraften i hans förkunnelse. De hade helt nyligt sett Kristus tillsammans med Elia på Förklaringsberget. De hade läst om hur Gud hade handlat genom profeten Elia. När den avgudadyrkande kungen Ahasja i Samarien skickade en underhövitsman och femtio man för att föra honom till kungen, så kallade Elia ner Guds eld från himlen som förtärde dem allihop. (1 Kon.1:10)
Visst skulle Kristus kunna göra detsamma, och visst var samariernas otro, lika allvarlig som avgudadyrkan. Men Kristi uppdrag då och idag ser annorlunda ut än Elias uppdrag.
I nådatiden, i tiden fram till den yttersta domen är Hans uppdrag inte att döma, utan att frälsa. Visst föll Guds som till sist över Jerusalem för dess otro, men Kristus grät över staden, önskade dess frälsning och han och hans apostlar predikade först i 40 år för dess invånare. Gud väntade i 120 år under Noas dagar innan floden kom, och Gud väntar än idag på en avfallen värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar