Du lånar bara!

Det finns en bekymmerslöshet som är farlig. Det är när man så går upp i det jordiska, att man tappar bort evighetens perspektiv. Kristus ger en liknelse för mannen med arvstvisten i dagens text.

 "En rik man hade åkrar som gav goda skördar.  Och han frågade sig själv: Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar. Så här vill jag göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda. Sedan vill jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad. Men Gud sade till honom: Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop? Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud." 

Varför var den rike mannen en dåre? Var han en sådan som gillade att sova? Nej, han var oerhört flitig. Var han slösaktig? Nej. Det står inte att han var egoistisk. Var han en svindlare? Nej.

Bonden var företagsam. Han planerade och planterade. Men. det finns en sak som är tydlig i texten. Det var hans ”jag”.

”Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar. Så här vill jag göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda. Sedan vill jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad.”

Vart fanns Gud i det hela? Han planterade, plöjde, sådde och skördade. Men vem gjorde att regnet föll eller att solen sken? Vem gjorde att vetekornen öppnade sig, grodde och växte. Den processen skulle han inte ens kunna förklara om någon bad honom förklara.

Hur lätt är det inte om vi anstränger oss för att uppnå något i livet, att vi ser oss själva som de som förtjänat beröm. Men i verkligheten är vi bara förvaltare åt allt det Gud ger och äger. Vare sig vi sysslar med jordbruk eller kontorsarbete eller industri, så är det Gud som förser. Det är han som ger kraft i allt som vi gör. Han ger oss kraft att tänka, att räkna ut siffror, att göra planer, ja, t o m att andas och tala. Vi förtjänar vårt levebröd med lånade förmågor.

”Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig”, sade Gud till honom. Ordet apaiteo betyder ordagrant: ”kräva tillbaka”. Gud har gett dig och mig våra liv. Då skall vi inte fråga vad vi vill med dem, utan vad vår långivare tänkt sig.

 (Bilden är hämtat från http://www.free-pictures-photos.com/)