Är du en lärjunge?

Lukas 9:51-62

”När tiden för hans bortgång var inne, vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp. Han sände budbärare framför sig, och de begav sig iväg och gick in i en samaritisk by för att förbereda hans ankomst. Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg till Jerusalem. När hans lärjungar Jakob och Johannes såg det, sade de: ’Herre, vill du att vi skall kalla ner eld från himlen, som förtär dem?’ Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem. Och de gick vidare till en annan by.
Medan de vandrade vägen fram, sade någon till honom: ’ Jag vill följa dig vart du än går.’ Jesus svarade honom: ’Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot.’ Till en annan sade han: ’Följ mig!’ Mannen svarade: ’Herre, låt mig först gå och begrava min far.’ Jesus sade till honom: ’Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!’ En annan sade: ’Jag vill följa dig Herre, men låt mig först ta farväl av min familj.’ Jesus svarade: ’Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike.’”

Dagens text är en av de mest allvarliga och utmanande texter jag läst i Bibeln. Om det är någon av oss som föreställt sig att kristendomen bara är något sorts mervärde i livet, något man bara sysslar med på söndagarna eller religiös underhållning mellan alla TV-program och hobbies, så kommer han eller hon att gå härifrån och förstått att den kristna tron är något mer, ja inte bara mer, utan handlar om allt, hela vårt liv, efter att vi trängt in i texten.

Kristus kallar oss idag till lärjungaskap, till att följa i Hans fotspår. Men före Han skapar en vilja i oss att följa Honom, ger oss Gud genom evangelisten Lukas, förutsättningen för vårt lärjungaskap, vår vandring i Hans fotspår. Han ger oss förutsättningen i Gudasonens eget beslut att vandra hela vägen upp mot Jerusalem, hela vägen till korset. Det är viktigt att vi börjar där, för att inte sluta i en lagisk gärningsträldom.