Mycket snack och lite verkstad

”Jesus vände sig om och tillrättavisade dem. Och de gick vidare till en annan by. Medan de vandrade vägen fram, sade någon till honom: ’ Jag vill följa dig vart du än går”.

Matteus berättar att mannen var skriftlärd (Matt. 8:19).Han hade alltså gått i rabbinskola och lärt sig de heliga Skrifterna. Många skriftlärde var fariséer och i opposition till Kristus. Men denne man var alltså ett undantag. Hans samröre med Kristus hade lett honom till att hänge sig till Herren själv. Vilket erbjudande!

’Jesus svarade honom: ’Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot.’

Av Kristi svar lär vi oss att mannen var för redo. Hans svar liknar Petrus hängivna erbjudande: ”Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden” (Luk. 22:33) Och vi vet alla hur det gick. Tuppen hann gala tre gånger, medan Petrus svek sin Frälsare och Herre.

Mannen är som sådden som föll på stengrunden. Den växte fort men hade ingen rot i sig och kunde inte motstå solen. Han är en idealist och entusiast.

Kristus varken bejakar eller avslår hans erbjudande. Han låter honom smaka på allvaret i sin egen bekännelse. Den prövningen kommer varje kristen att möta förr eller senare. Man kan ibland se allvaret hos medlemmarna i en kristen församling när olika anfäktelser och prövningar drabbar den. Då renar smältdegeln guldet från det som inte är guld. De som förstått att allt handlar om tron på Kristus som kommer till oss genom evangelium i Ord och sakrament, de faller inte ifrån, hur smärtsamt det rent mänskliga än förefaller.

Det är en ljuvlig bekännelse till Kristus. ’Jag vill följa dig vart du än går”. Men som någon sade: ”’would-be-disciples’ could talk the talk, but could’nt walk the walk of discipleship”. Fritt översatt: ”Skulle-vilja-vara-lärjungar kan snacka lärjungaskap, men de kan inte vandra som lärjungar.”

Åskans söner

”När hans lärjungar Jakob och Johannes såg det, sade de: ’Herre, vill du att vi skall kalla ner eld från himlen, som förtär dem?’”

Det var nog inte utan skäl Kristus gav just Johannes och Jakob smeknamnet: ”Åskans söner” (Mark. 3:17). Det var dundrande och impulsiva män. Men också män som skulle få lära sig ödmjukhet och tålamod. Några år senare skulle Johannes var en av de män som Filippus sände bud efter från Jerusalem, för att en stor mängd samarierna skulle få Andens gåva efter att de blivit omvända till Kristus (Apg. 8:14).

Alla känner vi människor som är likgiltiga för evangeliet. Det är väl ganska många i vår omgivning som inte har rum för Kristus. Man har inte något intresse alls för hans budskap. När vi nu vet  hur berättelsen om samarierna slutade, låt oss uppmuntra varandra att tro att Gud kan förändras hjärtan. Gud sänder i nådens tid eld från himlen, men det är inte domens eld för att förinta, det är Andens eld genom evangelium i Ord och sakrament. Det är en eld som lyser upp vägen för människor som gått vilse, det är elden som värmer upp frusna hjärtan med Kristi kärlek, nåd och förlåtelse.

”Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom”. (Joh.3:17)

Straffande eld från himlen ?

Det första som möter Kristus och hans lärjungar efter hans beslut att gå mot Jerusalem blir förkastande.

”När hans lärjungar Jakob och Johannes såg det, sade de: ’Herre, vill du att vi skall kalla ner eld från himlen, som förtär dem?’”

Det fanns ingen tvekan i att Jakob och Johannes förstod allvaret i hans budskap. Och det fanns ingen brist på tron på kraften i hans förkunnelse. De hade helt nyligt sett Kristus tillsammans med Elia på Förklaringsberget. De hade läst om hur Gud hade handlat genom profeten Elia. När den avgudadyrkande kungen Ahasja i Samarien skickade en underhövitsman och femtio man för att föra honom till kungen, så kallade Elia ner Guds eld från himlen som förtärde dem allihop. (1 Kon.1:10)

Visst skulle Kristus kunna göra detsamma, och visst var samariernas otro, lika allvarlig som avgudadyrkan. Men Kristi uppdrag då och idag ser annorlunda ut än Elias uppdrag.

I nådatiden, i tiden fram till den yttersta domen är Hans uppdrag inte att döma, utan att frälsa. Visst föll Guds som till sist över Jerusalem för dess otro, men Kristus grät över staden, önskade dess frälsning och han och hans apostlar predikade först i 40 år för dess invånare. Gud väntade i 120 år under Noas dagar innan floden kom, och Gud väntar än idag på en avfallen värld.

De tog inte emot honom

”Han sände budbärare framför sig, och de begav sig iväg och gick in i en samaritisk by för att förbereda hans ankomst. Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg till Jerusalem ”

Mellan Gallileen och Judéen låg Samarien. Det var ungefär tre dagars färd att ta sig från Gallileen till Judéen. Man kunde gå runt Samarien, med det blev en väldig omväg genom Gileads vildmark och via Ammon, ungefär som att sig från Stockholm till Uppsala via Norge. De flesta judiska pilgrimer på väg till Jerusalem gick genom Samarien även om det kunde bli en obehaglig väg, eftersom judar och samariter hatade varandra.

Kristus sänder budbärare in i Samarien för att skaffa husrum för natten. ”Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg till Jerusalem.”

Det var en oerhörd nådeshandling av Kristus att besöka samarierna. Han hade ju själv deklarerat att han under sina jordetid inte var sänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus. Ändå ville han komma också till dem. Varför tog dem inte emot honom? De hade också hört om mannen som botade sjuka, drev ut onda andar och predikade om Guds rike. Men samarierna hade tagit Guds Lag i sina egna händer i en sorts felvänd nationalism. När de inte togs emot av judarna så byggde de sitt eget tempel på berget Gerissim, där de tillber än idag. Men Kristus hade deklarerat genom sina sändebud att han tänkte passera deras helgedom och fortsätta mot Jerusalem, Guds utvalda stad.

Ett obegripligt stort budskap!

Att Jesus Kristus dog för våra synder, vad betyder detta budskap för oss? Betyder det egentligen inte allt? Om vi har detta budskap, vad betyder det då om vi inte har allt jordiskt här? Om vi får äga himlen med Honom vad betyder då det jordiska? Om vi får äga Guds kärlek genom Honom vad betyder då mänsklig kärlek och mänskliga lojaliteter?

Höjer vi upp något jordiskt före honom, då har vi inte alls förstått vad hans budskap egentligen innebär. Det finns inget större i livet än att få del av Hans nåd och det finns inget mer förödande i detta livet än att avvisa Honom.

Dagens text klämmer oss på pulsen för att se om vi verkligen förstått detta.

”Han sände budbärare framför sig, och de begav sig iväg och gick in i en samaritisk by för att förbereda hans ankomst. Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg till Jerusalem ”

Hans blick

I Jesu Kristi blick mot Jerusalem, skåda den evige Gudasonens kärlek till en fallen mänsklighet! 

I hans blick, skåda honom lasta sin packning med ett enda innehåll: din och min olydnad, dina och mina hårda ord, dina och mina försummelser, din och min kärlekslöshet, alla vår synd. Allt detta tog han ifrån oss och bar mot Jerusalem, mot ett kargt träkors och spikades fast där, en gång för alla. 

Vi har misslyckats med att vara den Gud ville att vi skall vara, men Kristus misslyckades inte med att betala vår skuld.

Skåda honom! Och lita på att allt är förlåtet, därför att han gick!

Ingen vindflöjel

Kristus drevs inte omkring av händelserna, han var den som drev historien. 

Han var inte som folk idag vars övertygelser förändras efter tidsandan, allt för att vara politiskt korrekt. 

Han var inte en man vars huvudsyfte var att bevara sitt eget liv. Hans gärning drevs av ett syfte: att vinna liv åt oss. För vad gav honom en resa till Jerusalem? Motstånd från judarna, smärta, vänner som övergav honom, ett kors, död. Vad gav det oss? Ja, han vandrade den väg vi alla borde ha vandrat. Hans liv var ett liv för att fullborda den lag vi misslyckats med att lyda. Hans död var den död vi alla förtjänade, men som han led i vårt ställe. Det var vad han såg.

Han gick upp till Jerusalem

”När tiden för hans bortgång var inne, vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp”

Kristus hade färdats runt i Gallileen. Han hade nyligen botat en sjuk kvinna, hjälpt en besatt man, stillat en storm, bespisat 5000 och gett många liknelser om Guds rike.  Tiden var nu inne. Tiden var fullbordad. Han ” vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp”. Vad fanns i den evige Gudsonens blick? Att gå ditt upp är starkare uttryckt i grundtexten. Egentligen står det: ”upphöjelse”. Han visste att han skulle upphöjas på ett träkors för att dö för våra synder, upphöjas ur graven på den tredje dagen och upphöjas till himlen. Ändå ”vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp”.

Är du en lärjunge?

Lukas 9:51-62

”När tiden för hans bortgång var inne, vände han sitt ansikte mot Jerusalem fast besluten att gå dit upp. Han sände budbärare framför sig, och de begav sig iväg och gick in i en samaritisk by för att förbereda hans ankomst. Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg till Jerusalem. När hans lärjungar Jakob och Johannes såg det, sade de: ’Herre, vill du att vi skall kalla ner eld från himlen, som förtär dem?’ Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem. Och de gick vidare till en annan by.
Medan de vandrade vägen fram, sade någon till honom: ’ Jag vill följa dig vart du än går.’ Jesus svarade honom: ’Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot.’ Till en annan sade han: ’Följ mig!’ Mannen svarade: ’Herre, låt mig först gå och begrava min far.’ Jesus sade till honom: ’Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!’ En annan sade: ’Jag vill följa dig Herre, men låt mig först ta farväl av min familj.’ Jesus svarade: ’Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike.’”

Dagens text är en av de mest allvarliga och utmanande texter jag läst i Bibeln. Om det är någon av oss som föreställt sig att kristendomen bara är något sorts mervärde i livet, något man bara sysslar med på söndagarna eller religiös underhållning mellan alla TV-program och hobbies, så kommer han eller hon att gå härifrån och förstått att den kristna tron är något mer, ja inte bara mer, utan handlar om allt, hela vårt liv, efter att vi trängt in i texten.

Kristus kallar oss idag till lärjungaskap, till att följa i Hans fotspår. Men före Han skapar en vilja i oss att följa Honom, ger oss Gud genom evangelisten Lukas, förutsättningen för vårt lärjungaskap, vår vandring i Hans fotspår. Han ger oss förutsättningen i Gudasonens eget beslut att vandra hela vägen upp mot Jerusalem, hela vägen till korset. Det är viktigt att vi börjar där, för att inte sluta i en lagisk gärningsträldom.

Det största i livet är gratis !

”sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” (Matt. 6:33)

Den stressade och kämpande västerlänningen tror så mycket på sin egen förmåga och tror sig kunna köpa lycka. Men tänk att det största i livet är gratis. Det största i livet är att veta att Kristus har dött för våra synder på korset och gett oss förlåtelse. Han säger till oss :

”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila.” (Matt.11: 28)

Hur mycket land behöver en människa?

Kung Salomo säger:

” Ty om en människa har arbetat med vishet och kunskap och skicklighet, så måste hon ändå lämna sin del åt någon annan som inte haft någon möda med den. Också detta är förgängligt och ett stort elände. Vad har då människan för all sin möda och sitt hjärtas önskan och allt sitt slit under solen? Ty alla hennes dagar är fyllda av plågor och bekymmer. Inte ens natten ger hennes hjärta ro. Också detta är fåfänglighet.” (Pred. 2:21 - 23)

Leo Tolstoj berättar i novellen ”Hur mycket land behöver en människa?” (1886) om en man som var en rik bonde. En dag fick han ett generöst erbjudande av en mystisk främling. För tusen rubel skulle han få allt land som han kunde gå igenom på en dag. Tidigt nästa morgon gav han sig av utan att säga adjö till fru och barn. I snabbt tempo gick han iväg och hade vid middagstid gått flera kilometer. Han började känna sig trött, men fortsatte att gå. När han såg hur solen sakta börja gå ner framåt eftermiddagen snabbade han på,  för att hinna ytterligare en bit. När solen började närma sig horisonten hade han hemmet inom synhåll, han kippade efter andan och sprang den sista biten, med hjärtat dunkande samlade han alla krafter, och passerade startstrecket - och föll ner - död. Hans tjänare grävde graven som var en meter och åttio centimeter lång. ”Sex fot från huvud till häl var allt han behövde”, avslutar Tolstoj sin novell med titeln: ”Hur mycket land behöver en människa?”

”I natt skall din själ utkrävas av dig” säger Gud till bonden, som bara tänkte på att samla i lador.

 

Hur gör du och jag när Gud kallar tillbaka våra själar? Då finns ingen tid att börja tänka om. Det är vad du och jag ska göra här på jorden, inte himlen.  Inte imorgon, idag.

Skriften säger:

”Det heter: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan.” (Hebr. 3:15) 

Gud vill att vi skall njuta av våra liv, men inte utan honom, utan tillsammans med honom.

Skriften säger:

”Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden.” (Kol. 3:2)

”sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” (Matt. 6:33)

Gud i planeringen

Skriften säger:

” i honom är det vi lever, rör oss och är till.” (Apg. 17:28)

Bonden förberedde och tänkte på allt, hur han skulle bevara skörden i större lador, hur han skulle leva av förtjänsten på ålderdomen, och hur han skulle finna glädje i den tryggheten, han tänkte på allt – utom Gud.

Han gjorde många goda och förnuftiga sker. Texten säger inte att han gjorde fel i det han gjorde, rent jordiskt. Han planerade, men han hade missat att skriva in Gud i sin planeringskalender, döden fanns inte i hans plan.

Säkerheten i livet ligger inte i lador, utan hos Gud.

Kristus säger:

”Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matt. 6:20, 21)

I människors ögon var han förstås klok, men i Guds ögon var han en dåre.

Bilden är hämtad från: http://www.free-pictures-photos.com/

Du lånar bara!

Det finns en bekymmerslöshet som är farlig. Det är när man så går upp i det jordiska, att man tappar bort evighetens perspektiv. Kristus ger en liknelse för mannen med arvstvisten i dagens text.

 "En rik man hade åkrar som gav goda skördar.  Och han frågade sig själv: Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar. Så här vill jag göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda. Sedan vill jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad. Men Gud sade till honom: Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop? Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud." 

Varför var den rike mannen en dåre? Var han en sådan som gillade att sova? Nej, han var oerhört flitig. Var han slösaktig? Nej. Det står inte att han var egoistisk. Var han en svindlare? Nej.

Bonden var företagsam. Han planerade och planterade. Men. det finns en sak som är tydlig i texten. Det var hans ”jag”.

”Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar. Så här vill jag göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda. Sedan vill jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad.”

Vart fanns Gud i det hela? Han planterade, plöjde, sådde och skördade. Men vem gjorde att regnet föll eller att solen sken? Vem gjorde att vetekornen öppnade sig, grodde och växte. Den processen skulle han inte ens kunna förklara om någon bad honom förklara.

Hur lätt är det inte om vi anstränger oss för att uppnå något i livet, att vi ser oss själva som de som förtjänat beröm. Men i verkligheten är vi bara förvaltare åt allt det Gud ger och äger. Vare sig vi sysslar med jordbruk eller kontorsarbete eller industri, så är det Gud som förser. Det är han som ger kraft i allt som vi gör. Han ger oss kraft att tänka, att räkna ut siffror, att göra planer, ja, t o m att andas och tala. Vi förtjänar vårt levebröd med lånade förmågor.

”Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig”, sade Gud till honom. Ordet apaiteo betyder ordagrant: ”kräva tillbaka”. Gud har gett dig och mig våra liv. Då skall vi inte fråga vad vi vill med dem, utan vad vår långivare tänkt sig.

 (Bilden är hämtat från http://www.free-pictures-photos.com/)

Money money money !

”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” (Matt. 6: 24)

Nu är det ju inte så, att det är bara ovanligt rika människor som har problem med vad de skall välja. Det är ju inte det materiella i sig själv som är problemet, utan fokuseringen på detta livet. Den rike bekymrar sig för de pengar han har och den fattige för de pengar han vill ha.

Skriften säger inte att pengar är rot till allt ont. Den säger:

”kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.” (1Tim 6:10)

Kristus säger idag:

”Se till att ni aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar."

Vad består då livet i? Ja, låt oss göra klart att den här världen och vad den kan erbjuda aldrig kan göra en människa lycklig.

Den världsberömde filmproducenten och regissören Martin Scorsese säger: ”I vår kultur så tror jag betoningen finns på den värsta formen av materialism. Du tjänar pengar, du spenderar dem. Och sen? Det känns fortfarande underligt när du går och lägger dig. Du vaknar fortfarande upp. Du kallsvettas fortfarande när du tänker på döden och tomheten. Eller hur?”

Pengarna eller livet!

Nej, Kristus och hans lärjungar hade ett viktigare uppdrag än att lägga sig i jordiska arvstvister. Men frågan blottade något djupare hos mannen. Därför undervisar Kristus honom först med en förmaning och sedan med en liknelse:

”Se till att ni aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar."

Det här tycker vi kanske är självklart, men lever vi efter det? Frågar man vem som helst om ägodelar, det materiella och det yttre gör någon lycklig, så svarar de allra flesta nej. Ändå, består mångas liv av en strävan efter att göra sig goda dagar här.

Även om vi vet att det materiella, det yttre, det förgängliga och det världsliga inte kommer att bestå, så lever vi som om vi hade fickor på svepningen.

Komikern Jack Benny skröt om hur snål han var när det gällde pengar. Det var svårt att få låna pengar av honom. Han berättar en historia om när han en kväll gick genom en park. Plötslig kommer en rånare fram ur några buskar, plockar fram en pistol och säger: ”Jag skojar inte. Det är antingen pengarna eller livet.” Jack blir likblek och stirrar på pistolmynningen. Rånaren blir arg och skriker: ”Hörde du inte vad jag sade? Vad väntar du på? För sista gången”, han riktar pistolen mot hans huvud, ”det är pengarna eller livet!” Jack svarar; ”Ja, jag funderar på vad jag ska välja”.

Kristus sade:

”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” (Matt. 6: 24)

Människor som skiljedomare?

Jesus säger:

"Människa, vem har satt mig till skiljedomare mellan er?

På ett annat ställe säger han:

”Mitt rike är inte av den här världen.” (Joh. 18:36)

Andra har fått för sig att man kan göra pastorer och predikanter till skiljedomare, att dessa skulle ha mandat att utöva makt i jordiska förhållanden. En del vill till och med ha andlig vägledning i vem man ska gifta sig med av pastorn, eller veta allt möjligt i detalj i vardagen vad man får göra eller inte göra.

Men någon sådan makt har Gud inte gett åt predikoämbetet. Ja, Gud har inte gett någon makt alls åt pastorer och herdar utöver rätten att offentligt förkunna Guds Ord och förvalta sakramenten, samt leda församlingen i dess andliga liv.

Kristus säger:

”Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav.” (Mark.10:42 - 44)

Gud säger genom aposteln Petrus till alla herdar:

”Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden.” (1Petr. 5:3)

ingen politisk Jesus

”Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen.” (Joh. 12:46, 47) 

”för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen.” (Joh. 18:37) 

Det var hans uppdrag. Men människor vill ofta använda Jesus för sina egna syften. Därför har man tagit Jesus som intäkt för en hel massa jordiska projekt. I Jesu namn vill somliga kriga, bedriva politik, eller verka för fred, miljö och rättvisa.

Till alla såna projekt säger Kristus idag:

"Människa, vem har satt mig till skiljedomare mellan er?

På ett annat ställe säger han:

”Mitt rike är inte av den här världen.” (Joh. 18:36)

Använda Jesus för sina egna jordiska syften ?

Först säger Jesus alltså:

"Människa, vem har satt mig till skiljedomare mellan er?"

Mannens privata affärer var problem för honom. Fadern hade gått bort och nu bråkade sönerna om arvet. Hur mycket skulle den ene och den andre ha. Jesus hade ju blivit lite av en kändis i Gallileen, så varför inte ta med sig den här kändisrabbinen Jesus, som backup, för att få så mycket som möjligt av kakan?

Berättelsen avslöjar förstås en hemsk tragedi. Hur många syskon och släktingar, har inte blivit splittrade inbördes under många år, och vägrat prata med varandra, p.g.a. bråk om pengar.  Kristus uttalar sig inte om vem som har rätt eller fel i den här historien. Han klargör klart och tydligt vad hans uppgift här på jorden var.

"Människa, vem har satt mig till skiljedomare mellan er?"

Hans uppgift var inte att skapa en jämn fördelning av mark, egendomar och produktionsmedel. Hans uppgift var inte att medla i människors juridiska, politiska eller jordiska tvister.

Hans uppgift var att frälsa människan, att ge henne sanningen, att lysa upp hennes själ med frälsningens evangelium.

Han säger själv:

”Jag har kommit för att tända en eld på jorden, och hur gärna ville jag inte att den redan vore tänd. ” (Luk. 12:49)

”Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen.” (Joh. 12:46, 47) 

”för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen.” (Joh. 18:37) 

Jesus hittar rätt i samtalet

Lukas 12: 13-21

”Någon i folkhopen sade till honom: ’Mästare, säg till min bror att han delar arvet med mig’ Jesus sade till honom: "Människa, vem har satt mig till skiljedomare mellan er?" Sedan sade han till dem: ’Se till att ni aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar.’ Och han berättade en liknelse för dem: ’En rik man hade åkrar som gav goda skördar.  Och han frågade sig själv: Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar. Så här vill jag göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda. Sedan vill jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad. Men Gud sade till honom: Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop? Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.’" 

Texten bryter ett längre tal som Jesus håller.  Människor i tiotusental hade samlats kring honom (12:1a). Men han talade ändå i första hand bara till sina lärjungar (12:1b) om hur Guds rike skall spridas (12: 2-3) om hur lärjungarna trots förföljelse skall bekänna Kristus inför människorna och hur Gud skall vara med dem (12:4-12).

Plötsligt blir han avbruten av en man som ville att han skulle ta ställning i en familjetvist. Han ber inte om ett råd, han frågar inte om något Kristus sagt. Han ber honom interagera i en arvstvist.

”Någon i folkhopen sade till honom: ´Mästare, säg till min bror att han delar arvet med mig´."

Det är nästan lite tröstande för en predikant att inte ens Kristus alltid lyckades behålla folks uppmärksamhet. Det är ungefär som när man lägger ner mycket tid på att tala om något, så säger en person något som inte alls har med saken att göra, ungefär som han inte alls hört på.

Men Kristus kommer inte av sig. Först förklarar han att han inte alls kan medla i såna jordiska tvister. Sen gör han som han alltid gjorde, han kliver bakom mannens frågeställning till hjärtat. Han letar fram vad som drev fram en sådan framfusig iver att värna om sin egen jordiska rätt.

Vänskapen med Gud är att lyda Hans bud

Kristus säger idag:

”Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.”

Vänskapen med Gud är alltså inte något diffust sentimentalt trams. Vi uttrycker vår vänskap med Gud genom att begrunda hans befallningar, genom att sträva efter att följa hans vilja.

Gud vill att vi skall lyda och tjäna honom. Vi skall inte leva i första hand för oss själva, utan i första hand för Gud och medmänniskan.

Kristus tilltalar sina egna lärjungar. Han säger:

”Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Och det befaller jag er att ni skall älska varandra.”

Vän för att Gud älskar oss

Skriften säger:

”Vi älskar därför att han först har älskat oss.” (1Joh. 4:19)

Genom vår vänskap kan vi få människor att lyssna till evangelium. Man kommer inte in i himmelriket genom vänskap, det är bara Guds Ord som kan förändra en människas hjärta. Men genom att vara en vän, kan vi vinna människors öron.

En undersökning visat att 90% av dem som kommer in i Kyrkan gör det genom en vän eller familjemedlem.

Vi blir, som sagt inte vänner med Gud p.g.a. de vi är. Gud älskar oss för Kristi skull. Men vi kan bevisa vår vänskap med Gud genom vår lydnad i tacksamhet. Att lyda kärleksbudet är bland annat att vara en vän.

Var en vän

Eftersom ensamheten är ett problem så skall vi ta emot det som vår kallelse att vara vänner.

Det var en liten pojke som alltid var utanför. I Amerika har man som tradition att byta små egentillverkade hjärtan med andra personer på Alla Hjärtans Dag. Pojken envisades med att hans mamma skulle köpa tillräckligt mycket papper, kritor och klister så att han kunde ge ett hjärta till varje barn i sin klass. När Alla Hjärtans Dag inföll samlade han ihop alla sina hjärtan och gick iväg till skolan.  Hans mamma bakade hans favorittårta som hon hade färdig tills han kom hem.  Så när skolan var slut kom han hem, helt tomhänt. Mamman höll tillbaka sina tårar. När pojken klev över tröskeln så upprepade han: ”Inte en enda, inte enda”, så fortsatte han ” Inte en enda, glömde jag att ge ett hjärta till, ” och log.

Viktigare än att ha massa vänner är att vara en vän. Därför att Kristus är vår vän.

Skriften säger:

”Vi älskar därför att han först har älskat oss.” (1Joh. 4:19)

Vänskap mot ensamhet

Gud vill inte bara att vi ska inse att han älskar oss. Han vill att vi ska vara hans vänner, och att vi ska vara vänner för vår omvärld och i vår församling, bland våra bröder och systrar.

En vän kan definieras på många olika sätt. Någon har sagt: ”En vän är en som förökar glädje och fördelar bekymmer”, ”vänskap är att accepteras sådan man är utan fruktan eller förtvivlan.” , ”en vän är den som kommer in, när hela världen gått ut”.

Motsatsen till vänskap är ensamhet eller ovänskap. Ensamheten är en av västvärldens största problem. Enligt en underökning känner sig en av fyra alltid ensamma, också med folk omkring sig. Det blir allt vanligare med ensamhet, med dagens moderna samhälle fyllt av telefonsvarare och internethandel. Man behöver inte äta tillsammans, alla kan slänga in något i mikron och värma.

Det första problem som registreras i Bibeln är ensamhet. Gud konstaterar: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam.” (1Mos. 2:18)   

Vi har en tröst i dagens text att Jesus vill vara vår vän. Kung David ber till Gud:

”Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. ” (Ps. 23:4)

Gud säger genom profeten Moses:

”HERREN, din Gud, går själv med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig." (5Mos. 31:6)

Inte säga: "jag ska bara"

Någon säger: ”Jag vill komma till Gud först när jag ordnat till mitt liv och känner mig renare inför honom”.

Så säger vår stolthet. Men då har man missat två saker. Ingen finns som kan vara helt nöjd med sig själv inför Gud.

”Se, inte ens månen skiner klart, och stjärnorna är ej rena i hans ögon. Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken.” (Job. 25:5 - 6)

Och för det andra så har man ju då missat varför Kristus kom. ”Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare.” (1Tim. 1:15)

Han kom för just dig och mig. Så att du och jag blir hans vänner, inte för att vi älskade tillbaka, utan genom att vi inser att han älskat oss så mycket att han gett sitt liv för oss.

Säg som det är till Gud!

Men såsom han är vår vän, så vill han att vi ska vara hans vänner. Att vi skall fogas in i skaran av dem som har Kristus till vän.

Hur blir man en vän till Gud. Vi har hört att Gud älskar oss. Hur hittar vi kärleken till Gud?

För en verkligt vän har man inga hemligheter, man törs berätta även sånt man skäms för. Låt oss lägga fram för Gud oss själva precis sådana vi är. Låt oss inte låtsas för Gud, utan tala om för honom precis hur illa det är, hur vi trotsat honom, och levt alldeles för mycket våra egna liv. Då kanske någon säger: ”Om jag berättar för någon om alla mina mörka sidor, så vill han nog inte vara min vän längre.”

Låt mig då berätta om hur Kristus är. Han säger det själv i Matt 11:19

”Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare! ”

Fariseerna var mycket fundersamma över detta och frågade därför en gång:

”Varför äter er mästare med publikaner och syndare?" Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare." (Matt. 9:11 - 13)

Så, låt oss inte vara rädda för att bekänna våra synder för Kristus. Han kom för att betala vår skuld.

Vän med ovänner ?

Jesus visste tidigt att Judas var den som skulle förråda honom. Förrädaren gick ut till Getsemane trädgård med tempelvakten och pekade ut honom med en kyss. Ändå drog sig Jesus inte för att kalla Judas vän.

"Min vän, varför är du här?" (Matt. 26:50), sade Jesus till Judas efter att ha blivit förrådd.

Gud älskar syndare. Och hans kärlek tar sig i uttryck att han dör i vårt ställe.

Dör han då inte bara för de som vill vara vänner med honom? Dör han också för dem som hatar honom? Den frågan besvara Skriften:

"Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens." (1Joh. 2:2)

Gud älskade också dem som hatade honom. Men han ville inte att de skulle förbli i sin ovänskap med honom. Genom evangelium, genom budskapet om Kristi kors förändrar han den bittraste fienden till en Guds vän.

"Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör." (Luk. 23:34), ber han för dem som spikar fast honom vid korset.