Skriftens Herre är vår Frälsare

"'Vi friköptes, för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.' (Gal 3:14).

Om alltså han är priset för min återlösning, om han gjorts till synd och till förbannelse för att rättfärdiggöra och välsigna mig, så bryr
jag mig inte om skriftställen, om man också anför sexhundra för gärningarnas mot trons rättfärdighet och säger, att Skriften motsäger sig själv. Jag har Skriftens upphovsman och Herre, och jag vill hellre hålla mig på hans sida än tro på sådant. – Men Skriften kan omöjligt vara självmotsägande, utom för oförnuftiga och förhärdade hycklare. För de fromma och insiktsfulla vittnar den för sin Herre. Därför må våra motståndare se till, hur de får den enligt deras utsago självmotsägande Skriften att stämma. Jag stannar hos Skriftens upphovsman.

Om därför någon, som inte har tillräcklig insikt för att med Skriftens övriga innehåll förena eller avvisa sådana ställen om gärningar men likväl måste höra, hur våra motståndare våldsamt kastar fram sådana ställen, skall han i all enkelhet svara så: 'Du yrkar på tjänaren, d.v.s. Skriften, och inte ens hela Skriften eller större delen av den utan endast några ställen om gärningar. Den tjänaren lämnar jag åt dig. Jag håller på Herren, som är Skriftens konung och som har blivit min förtjänst, det pris, för vilket jag undfår rättfärdighet och salighet. Till honom håller jag mig och vid honom förblir jag och lämnar åt dig de gärningar, som du i alla fall aldrig gjort'. – Denna vederläggning skall varken djävulen eller något verkhelgon kunna ta ifrån dig eller vända upp och ned på. Med en sådan ställning är du trygg också inför Gud. Ty hjärtat förblir fäst vid det föremål, som heter Kristus, vilken blivit korsfäst och förbannad, inte för sin egen räkning utan för vår skull, såsom texten lyder: 'Han blev en förbannelse för vår skull.' Detta ställe skall du trycka på och kasta fram mot alla ställen om gärningar och säga: 'Hör du inte detta, du Satan?' – Då måste han vika, ty han vet, att Kristus är Herre över honom."

(M. Luther. Ur "Stora Galaterbrevskommentaren").

Förenad med Frälsaren

"'…och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.' (Gal 2:20).

Paulus har sitt speciella uttryck, som inte är mänskligt utan gudomligt och himmelskt. Evangelisterna och de övriga apostlarna (med undantag av Johannes ensam, som ibland talar på samma sätt) använder det inte. Om inte Paulus förut använt detta sätt att tala och ord för ord hade förestavat oss det, skulle ingen ens av de heliga vågat använda det. Ty det är obrukligt och oerhört att säga: Jag lever, jag lever inte; jag är död, jag är inte död; jag är syndare, jag är inte syndare; jag har lag, jag har ingen lag. Men detta uttryckssätt är sant i Kristus och genom Kristus. Om du därför, när det gäller rättfärdiggörelsen, skiljer på din person och Kristi, är du i lagen.

Men om tron gäller det att lära rätt, nämligen att man genom den så införlivas med Kristus, att av människan och honom blir liksom en person, som inte kan skiljas från honom utan ständigt hör samman med honom och säger: Jag är såsom Kristus, och Kristus säger i sin tur: Jag är såsom denne syndare, eftersom han håller sig till mig och jag till honom. Ty vi är genom tron förenade till samma kött och ben, Ef. 5, 30: 'Vi äro lemmar av hans kropp, av hans kött och hans ben.' Denna tro förenar sålunda Kristus och mig fastare än mannen är förenad med sin hustru. Den är alltså inte någon kraftlös egenskap utan något så stort, att den fördunklar och alldeles försätter ur spel den sofistiska lärans dåraktiga fantasier och dikt om den formade tron, om kärleken, om vår förtjänst, vår värdighet eller beskaffenhet."

(M. Luther. Ur "Stora Galaterbrevskommentaren").

Förnuftet

"Förnuftet är ett ljus och ett vackert ljus. Men det kan inte visa vägen och inte styra foten, när det gäller att komma ut ur synden och döden till rättfärdigheten och livet, utan förblir i mörker. På samma sätt kan ju inte heller våra talgdankar och vaxljus upplysa himmel och jord utan bara de mörka vrårna i våra hem. Men solen lyser upp himlen, jorden och allt. Så är också Guds ord den rätta solen som ger oss den eviga dagen, då vi kan leva och vara glada. Väl den som har lust därtill och gärna ser ett sådant ljus, för det lyser gärna. Men mullvadar och fladdermöss, det vill säga världen, tycker inte om det."

(M. Luther. WA 48. 76:2-77:12).

Se Guds Lamm!

"'Se Guds Lamm, som tar bort världens synd.' (Joh 1:29).

Här börjar nu den andra delen av den lära, som Johannes frambär, då han visar människor från sig själv, till Kristus, och säger: 'Se, Guds Lamm, som tar på sig världens synd.' Härmed är detta sagt: 'Jag har först med min lära gjort er alla till syndare, fördömt alla era gärningar och sagt, att ni måste förtvivla om er själva; men för att ni inte skall förtvivla om Gud, se, så vill jag visa er, hur ni skall bli lösta från era synder och vinna frälsningen.'

Ni kan inte lägga bort era synder och göra er själva fromma med gärningar, till detta behövs en annan man. Jag kan inte heller göra det; men jag kan visa honom för er. Det är denne: Jesus Kristus, Guds Lamm. Han, Han och ingen annan varken i himmel eller på jord, tar på sig synderna så helt, att inte heller du skulle behöva betala för dem, inte för den allra minsta synd. Han måste ensam ta på sig allt, inte endast dina synder utan hela världens, inte endast vissa synder, utan alla världens synder, de må vara stora eller små, många eller få.'

Detta är att predika det rena evangelium och höra det och känna igen Johannes finger, med vilket han pekar för dig på Kristus, Guds Lamm.

Kan du nu tro, att denna Johannes stämma är riktig, och följa hans finger och lära känna Guds Lamm, som tar på sig dina synder, så har du vunnit, så är du en kristen, herre över synd, död, helvete och allt. Då måste ditt samvete bli glatt och frimodigt och av hjärtat komma att älska det milda Guds Lamm."

(M. Luther. Ur "Guds ord och löfte").

Trösten i dopet

"'Den som tror och blir döpt skall bli frälst' (Mark 16:16).

Om någon fallit i synd, så skall han tänka allra mest på sitt dop, hur Gud i dopet förbundit sig med honom och förlåtit

honom all synd, såvida han vill kämpa mot synden intill döden. Denna sanning och detta Guds förbund måste man med glatt mod beakta och besinna. Så träder dopet åter i kraft och verkan, så blir hjärtat åter glatt och tillfreds för att hålla sig evigt till Guds barmhärtighet, som är oss i dopet tillsagd, och inte till vår gärning och tillfyllestgörelse. Och denna tro måste man hålla så fast, att om man än blev anfallen av alla skapade varelser och alla synder, man likväl hängde fast vid detta. Man skall tänka på att den som låter sig drivas bort från denna tro, han gör Gud till en lögnare, eftersom Gud bundit sig vid dopets sakrament."

(M. Luther. Ur "Guds ord och löfte", 6 v efter tref, torsd).

När lagen anklagar oss och vår frälsningsvisshet hotas

"'Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.' (1 Kor 15:57).

När det kommer till den kampen, att lagen angriper och anklagar en kristen och hans eget samvete

säger honom: 'Det och det har du gjort; du är en syndare och värd döden' o.s.v., då skall han lära att fatta och göra bruk av detta Guds löfte, så att han mot allt frimodigt kan svara: 'Ja, tyvärr är det sant, jag är en syndare och har väl förtjänat döden; så långt har du rätt; men att därför fördöma och döda mig är något som du får låta bli att göra; det skall en Annan förhindra, och det är min Herre Kristus, som du anklagat, fast han var oskyldig, och sedan mördat. Men vet du också, att när du angripit honom, du därmed förbränt dig själv, därmed förlorat all rätt mot mig och alla kristna? Ty han har ej för sin räkning utan för mig burit och övervunnit både synd och död. Därför medger jag dig ingen talan eller någon rätt mot mig, utan jag vill istället ha rätt emot dig, den rätten, att du angriper mig utan allt skäl, då du ändå förut är fördömd och övervunnen genom honom, för att du skulle låta mig vara och inte anfäkta eller anklaga mig. Ty jag är inte längre den människa som du söker; jag är Guds barn, då jag i hans blod, genom hans seger, är döpt och beklädd med alla hans gåvor.' Se, så skall de kristna rusta sig med denna Kristi seger och därmed slå djävulen tillbaka."

(M. Luther. Ur "Guds ord och löfte", 1 v i fastan torsd).

Ordet evangelium

"Ordet evangelium är grekiska och betyder glatt budskap.Det förkunnar som ett gudomligt löfte det frälsande ordet om liv,

och det erbjuder nåd och syndernas förlåtelse. Därför hör inte gärningar till evangeliet, för det är inte lag utan bara tro. Det är ingenting annat än att människan får sig tillsagd och erbjuden den gudomliga nåden. Den som tror på det, tar emot nåden och den helige Ande. Och då blir hjärtat glatt och förnöjt inför Gud och gör lagen helt frivilligt utan fruktan för straff och utan anspråk på lön. För det har övernog av Guds nåd, och därigenom blir lagen helt tillfredställd."

(M. Luther. WA 10 I 2. 158:20-29).