Om bibelläsning del I

"Den heliga Skrift är en stor skatt, och ju mer den brukas, desto mer nytta gör den oss. Ty se, här finner du riklig undervisning om den käre Herren Gud, hur han är och lever i all evighet, och om hans käre Son, som han har sänt till människornas frälsning. Och här finner du hans heliga bud, om hur du skall vandra och leva både dag och natt, i ära och smälek, i glädje och sorg, som ung och som gammal, som fader och som barn.

Och om nu nu inte flitigt vill läsa och rannsaka denna bok, så visste du ju inte vad du bör göra eller avhålla dig ifrån. Säg

mig dock, käre vän, om du vandrade i skumhet och mörker och hade förlorat väg och stig ur sikte, så att du inte visste var du skulle sätta din fot, och du varken såg eller hörde någon, som kunde vara din vägvisare och ledare, och du då upptäckte en lykta, som kunde vägleda dig, vore du då inte en dåre, om du inte ville rätta dig efter den och låta den lysa för dig. Jo, det vore visserligen mycket dåraktigt gjort av dig, om du här hellre än låta dig vägledas valde att vandra omkring ensam i den kolsvarta natten, varje ögonblick utsatt för att bryta halsen eller benen av dig. Men inte mindre dåraktigt skulle ju den anses, som inte vill läsa den Heliga Skrift, som är det rätta ljuset, som skall lysa för oss, i allt vi företar oss (Ps 119:105).

Och sedan de dyrbara löftena och det saliga hoppet, som den ger oss, som du i nöd och fara kan trösta och styrka ditt hjärta med, och trons och hoppets förvissning, som du vinner, när du i den Heliga Skrift ser, hur god Gud är, och erfar, vad han säger till dig, hur högt han älskar dig, och vad han har gjort för dig. Och se, allt bekymmer förgår ju, när du läser om Jesus, som har vunnit åt dig Guds nåd och himlens salighet. Liksom när du går till brödskåpet, eller sätter dig till bords när du är hungrig, så bör du också gå till Bibeln, när din själ hungrar, när den är orolig och tvivlande och längtar efter tröst. Om du endast ser efter vad människorna säger, då kan du lätt bedra dig själv, och vet inte alltid om det är sanning som de predikar för dig. Men allt detta kan du bedöma och pröva efter den Heliga Skrift, och när du endast håller dig till den, så löper du aldrig fara att förföras av falska lärare."

(M. Luther. Ur "Kristliga Lefnadsregler").

Att leva efter köttet

"'Om ni lever efter köttet kommer ni att dö.' (Rom 8:13).

Här uttalar aposteln en kort men avgörande dom mot dem som berömmer sig av nåden men lämnar köttet [syndanaturen] frihet, såsom vill han säga: 'Det skall inte hjälpa er att ni hört evangelium, berömmer er av Kristus, tagit emot sakramentet, om ni inte genom den nåd och Ande, som blivit er givna, dämpar era syndiga lustar, förakt för Gud, girighet, ondska, högfärd, avund, hat och annat sådant'.

Ty med köttet menas inte blott det grova utbrottet av otukt, utan allt vad människan har med sig av fader och moder, inte blott kroppen utan även själens och alla naturens krafter, yttre och inre, i förnuft, vilja och alla sinnen, och särskilt det, som förnuftet inte håller för synd, såsom att leva i otro, avguderi, förakt för Guds ord, förmätenhet och hävdelsen av egen vishet, makt och ära. Allt sådant måste de kristna (som har den helige Ande och kan bedöma vad som hör till köttet) undvika och fly såsom ett skadligt gift som för med sig död och fördömelse, såsom aposteln här säger, att om vi lever efter köttet kommer vi att dö."

(M. Luther. Ur "Manna för Guds barn").

Gud har omsorg

"'Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna!' (Matt 23:37).

Knappast något djur vårdar sig om sina ungar med sådan ömhet som hönan. Hon kan ändra sin naturliga röst till jämmer och klagan. Hon söker, samlar och lockar sina kycklingar. Finner hon föda så äter hon den inte utan ger den åt sina kycklingar. Hon har omsorg om dem och varnar dem för rovfåglarna och breder ut sina vingar till skydd för

kycklingarna. Hon lider gärna allt för deras skull och är för dem en kärleksfull mor.

På samma sätt låter Kristus sin stämma klaga för vår skull. Han kallar oss till bättring. Han blottar för var och en hans synd och nöd. Han lockar oss att rannsaka Skriften och låter oss i den finna föda. Han
ger oss sin Helige Andes värme som han allena kan ge. Han strider för oss och försvarar oss mot djävulen och alla onda andar under himlen."

(M. Luther. Ur "Andlig skattkammare").

Bruka Ordet, varje dag

"'Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft.' (Ef 6:10).

Vill du vara stark och oövervinnerlig, låt då Kristus vara din
starkhet. Ta emot honom och håll dig till honom, så att du lär

känna honom. Ta vara på hans ord, försök anstränga dig att lära dig det. Bruka ordet varje dag och låt det finna vägen in i ditt hjärta så att Guds ord och ditt hjärta blir ett och du blir fullt övertygad om saken, ja, ännu mera övertygad än om ditt eget liv. På det sättet blir du stark och fast. Och till och med om djävulen och hans budbärare då skulle komma, kan du stå rak och förbli trygg."

(M. Luther. Ur "Andlig skattkammare").

Att tåla galenskap

"'Ni står gärna ut med dårar, ni som är så kloka.' (2 Kor 11:19).

Falska lärare har medgång: man tål deras galenskap. Fastän det är klart för alla att de far vilse så överger man dem inte utan är ändå nöjd med dem. Men rätta lärare kan världsmänniskorna inte uthärda. Man ger ständigt akt på deras ord och handlingssätt för att kunna komma åt dem. Om man upptäcker ett grand så gör man det strax till en bjälke. Man har ingen fördragsamhet utan man dömer, fördömer och

föraktar. Därför är det så tungt att predika, att den som inte först av allt tänker på Guds ära och nästans gagn, han kan knappast orka med detta verk. Läraren måste arbeta och låta andra skörda äran och nyttan av sitt verk. Själv blir han föraktad och hånad. Vi måste älska, försaka och tåla. Men detta måste Guds Ande lära oss. Kött och blod förmår det
inte."

(M. Luther. Ur "Andlig skattkammare").

Trons frukt är kärlek till Gud och nästan

"'Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.' (Joh 14:15).

Hur får man denna kärlek? Svar: Så fördärvat är människans hjärta, att det inte kan älska, förrän det erfarit någon välgärning. När Gud därför i Gamla testamentet med grymhet umgicks med människorna, älskade de honom inte. Då tänkte Gud: 'Ack, jag måste umgås med dem så vänligt, att de inte kan göra annat än älska mig.' Då tog han sin älskade

Son och utgöt sin barmhärtighet ända till botten, så att vi nu kan berömma oss av alla hans goda välgärningar, såsom vore de helt våra egna, gjorde sig till vår käre Fader och överser så med vår svaghet, att vi måste vända hela vårt hjärta och vår kärlek till Gud och handla med vår nästa så, som Gud gjort med oss. På detta sätt håller vi då Guds bud av hjärtat, gärna och av villigt hjärta. Vi har då inga andra gudar, vi åkallar hans namn och prisar det allena, vi låter Gud sköta sin styrelse, han må göra det som behagar honom, men vi är stilla och håller sabbat. På detta sätt håller vi den första tavlans bud. Sedan är vi även vänliga och ödmjuka mot var man, ärar fader och moder, tjänar nästan villigt och med kärlek, och tänker på  detta sätt: Jag vill göra mot min nästa så, som Gud gjort med mig."

(M. Luther. Ur "Manna för Guds barn").

Var lag och evangelium skall råda

"'Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle' (Gal 5:13).

En kristen är en sådan människa, som gör alldeles samma gärningar som andra, utom det att hans samvete är annorlunda ställt. Därför måste man skilja på två slags predikan, lag och evangelium. För samvetet skall ingen lag predikas och för händerna inget evangelium. För samvetet skall man predika så, att man blir rättfärdig och salig endast genom tron på Kristus och inte genom någon som helst gärning. Men på det yttre levernet, på den gamle Adam, skall man lägga allt, vad lagen fordrar, så att lagen förblir utanför

men evangelium i det inre. Lagen gör ingenting annat än att tvinga, driva och hålla folk i tygeln. Så säger Paulus, att han brukade lagen: 'Jag tuktar min kropp och kuvar den' (1 Kor 9:27), så att man håller hela lagen, och likväl säger: Sådant hjälper dock inte hjärtat och samvetet.

Vänder man nu om saken så, att man släpper lagen över samvetet och lämnar köttet frihet, då har man förvänt saken, så som somliga gör, när de säger: 'Hjälper goda gärningar inte till salighet, då vill jag leva fri'. Lär därför att göra en rätt åtskillnad, så att du håller samvetet fritt och lägger lagen på kroppen, och inte tvärtom binder båda eller lämnar båda fria."

(M. Luther. Ur "Manna för Guds barn").