Erkänna och gå vidare, genom Jesus

Gud vill att vi inte bara ska erkänna att vi är syndare, utan också tala om vad för synder som vi vill ha förlåtelse för. Genom att erkänna kan man gå vidare.

Att erkänna är att ta ansvar för sina handlingar. AA brukar säga att första steget mot nykterhet är först att erkänna att man har ett problem.

Vi läser i Psalm 35: ” Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning. Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för HERREN." Då förlät du mig min syndaskuld.” (Ps. 32: 5)

Johannes säger

 att Gud ” förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” 

Tänk så fantastiskt egentligen. Att förlåta är att lämna bakom ryggen. Att inte mer påtala felen. Att rena, det är att tvätta bort. Vi får ha rena samveten därför att Gud tvättar bort våra synder.

Och hur det går till förklarar Johannes :

Jesus Kristus” är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.” (1 Joh 2:2)

Vi renas från våra synder genom Jesus Kristus, genom att han dog på korset i vårt ställe.

”Se Guds lamm, som tar bort världens synd.” (Joh 1: 29)

Aposteln Paulus skriver:

”Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom både på jorden och i himlen. Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga,  om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen”. (Kol 1: 19-23)

Inte skylla från sig

Jag ska ta upp ett tredje sätt att förneka sin skuld.
 

Det är den klassiska Adam-ursäkten. När Gud gick tillrätta med Adam och Eva om den första synden i Eden, så svarar Adam: ”Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt." (1 Mos 3: 12) 

Han skyller ifrån sig istället för att ta sitt eget ansvar. Jag blev frestad av någon annan. Det förklarar kanske, men det ursäktar inte att jag föll.

Vad som händer när man minskar ner eller försöker trycka undan sina synder är att man bedrar sig själv. Man tror kanske till slut på sin egen lögn. Man kanske tror att man inte syndar när man i verkligheten gör det. Ordspråksboken frågar:

”Vem kan säga: "Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri från synd"? (Ords 20:9) 

Synd är allvarligt och skadligt, men det är inte ovanligt eller något som bara drabbar vissa.

Det allvarliga med att förringa eller förneka synd är inte bara att man ljuger för sig själv, det är också att man påstår att Gud ljuger. Om Guds lag säger att något vi gör är synd och vi säger att det inte gör någonting, att det inte var så farligt eller att det ingenting var, då säger vi i verkligheten att Gud ljuger.

Johannes säger 

”Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.” (1 Joh 1: 10)

Skriften säger:

”Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga, inte en människoson, så att han skulle ångra sig.” (4 Mos 23: 19)

Så vad ska vi göra när någon synd plågar oss?

Bibeln svarar:

”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh 1: 9)

Låt synd vara synd

Så, vad gör vi då, när vi inte vill bryta mot Guds lag, vi verkligen försöker att kämpa mot synden, men det inte går som vi tänkt? Vad gör när vi fallit i synd? 

Det besvarar aposteln Johannes :

”Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.  Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (Joh 1: 8. 9)

För det första måste vi erkänna att vi har syndat. Om man inte erkänner att man syndat så är man ute och cyklar, förklarar Johannes. Man bedrar sig själv.  Man lurar sig själv. 

Är det verkligen möjligt att inte vara medveten om världens vanligaste sjukdom: synden? Att bedra sig själv kan man göra på olika sätt. 

Man kan göra det genom att minska ner sina synder:

  ”Äsch, ingen kom till skada av att jag ljög för mamma. Många ljuger för sina föräldrar. Det är en vit lögn.” ”Att jag tog de där pengarna var mer ett lån än stöld. Jag ska lämna tillbaka dem, när jag får lön eller veckopeng.” Nej, en lögn är en lögn och en stöld är en stöld. Vad man gör när man minskar ner synd är att man gör sitt samvete hårt inför Guds lag. 

 En del tror att man kan begrava synd i glömska. ”Okay, det var fel, men vi pratar inte mer om det. Jag vill bara glömma det och gå vidare.” Men synd försvinner inte för att man låtsas som den inte finns. Så länge man är tyst. 

Psalmisten hade försökt sig på den lösningen, men insåg att den inte fungerade, därför säger han:

”Så länge jag teg förtvinade mina ben vid min ständiga klagan. Dag och natt var din hand tung över mig, min livskraft försvann som av sommarhetta. Då uppenbarade jag min synd för dig, jag dolde inte min missgärning. Jag sade: "Jag vill bekänna mina överträdelser för HERREN." Då förlät du mig min syndaskuld.” (Ps. 32: 3-5)

Säg nej

Bibeln säger:

”Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.” (Rom 6:2-4) 

Den första chocken för nya kristna, för nyomvända brukar vara när man märker att man själv fortfarande syndar fast man är en kristen. Man vill inte synda, men ibland blir det så ändå. Och nästa tanke brukar vara: ”kanske jag inte är en kristen, eftersom jag fortfarande har problem med synden”.

Vad ska man svara, när en ”ny kristen” en nyomvänd frågar om varför man fortfarande syndar och hur man ska göra med synden?

Ja, man ska inte svara: ”Det där var väl inte så allvarligt. Alla gör sådant. Gud bryr sig inte om sådana småsaker.”

Synd är verkligen allvarligt och även små synder skiljer oss ifrån Gud och skadar vår relation till Gud. 

Man ska för det första svara att även fast vi är kristna, har en ny vilja, är nya människor genom dopet, så har vi fortfarande kvar vår gamla syndanatur, köttet som förleder oss att göra onda saker.

Men vi ska för det andra också svara att man kan övervinna synd. Det finns ingen synd man inte kan säga nej till. Ingen är tvungen att synda. 

Ju närmare vi lever Jesus genom evangelium i ord och sakrament, desto mer kraft får vi att övervinna frestelser till synd, och desto mer kärlek från Gud och glädje i tron får vi så att vi kan lyda Han vilja bättre och bättre.

Vi skall för det tredje svara. Att även fast en kristen, inte vill synda och verkligen försöker att leva ett bättre liv, så faller hon ibland. Det kan ha massor av olika förklaringar, men och vår katekes sammanfattar dem i tre ord: 1) Djävulen 2) världen och 3) vårt eget kött. 

Det vill säga 1) den onde kan lura oss att ta vår blick från Jesus, så att vi tänker mer på oss själva än på honom och våra medmänniskor. 

2) De icketroende människorna omkring oss kan förleda en kristen så att hon tappar blicken från Gud och hans lag och

 3) vår egen syndiga natur, är onda tankar och begär som vi är födda med. Vi är fyllda av böjelser som lockar oss till att bli avundsjuka, högmodiga, egoistiska och tråna efter förbjudna saker.

Men vi kan säga nej, precis som Josef sade nej, när Potifars hustru försökte locka honom i säng och precis som Jesus sade nej, när djävulen vill få honom att byta lidandets väg mot all makt i världen.

Är att vara kristen främst en livsstil?

”Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss.  Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss. Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern - Jesus Kristus som är rättfärdig. Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.” (1  Joh. 1:8 – 2:2)

Är man en kristen så vill man leva ett rent liv. En person som vill leva i olydnad inför Guds lag, som struntar i det Gud vill, hon kan inte kalla sig kristen eller ett Guds barn. Han eller hon har ingenting med Gud att göra, hur mycket man än pratar om Gud.

Det beror inte på att detta att vara en kristen i första hand handlar om att välja en särskild livsstil. Att vara kristen är att veta att man levt i strid med Guds bud, att veta att vi brutit mot Guds heliga lag, vi har kränkt Guds helighet genom att inte vara som Gud vill att vi ska vara, vi har inte älskat Gud och medmänniskan som vi borde, vi har kanske varit lata, avundsjuka, arga, olydiga eller otuktiga Vi har ljugit eller skrutit inför våra medmänniskor, vi har älskar egendomar mer än Gud eller sett om oss själva mer än människor som behöver vår hjälp. OCH ändå har Gud älskat oss, ja han har älskat oss så mycket att han sände sin enfödde Son till vår värld för att offras i vårt ställe. 

Att vara kristen är att tro just detta, att tro att Jesus Guds son är vår Frälsare, vår räddare från vår synd och skuld. Tror vi det, så förstår vi att Gud älskar oss, och då blir vi glada och längtar efter att få vara tillsammans med honom i himlen. 

Och vet vi att Gud älskar oss, och att han har gett oss denna räddning, denna frälsning helt utan vår förtjänst, helt gratis, ja då vill vi inte bryta mot Guds bud. Vi vill leva rent, vi älskar Guds lag och vilja och försöker att inte bryta mot den.