Sabbaten är trons vila i det nya förbundet

Gud är försonad genom Kristus och när Kristus kom så uppfylldes funktionen med alla dessa gammaltestamtliga stadgar. Den gamla gudsfolket skulle skilja mellan oren och ren föda, de skulle iaktta sabbaten. Men när Kristus kom så hade alla dessa förebilder och tecken tjänat ut sitt syfte.

Sabbaten som på hebreiska betyder vila hade byts ut mot den vila som den av lagen plågade själen finner hos Kristus, skiljande av ren och oren föda var en stadga från Gud till det gamla gudsfolket för att dessa såsom helgade skulle avskilja sig från de hedniska folken.  Men nu är skiljemuren gentemot de icke-judiska folken nedbruten. Nu finns bara ett Gudsfolk av alla nationaliteter.

Hör inte på dem som vill döma er efter vad ni äter eller dricker, säger Paulus, efter nymånader och högtider. Kristus har gjort oss fria. Och i tron på Kristus finns inte rädslan att göra fel genom yttre bruk, grundade i t.ex. det gamla förbundet.

"Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus" (v.17)

Visst var det påbjudet att hålla sabbaten i Mose lag. Men varför?  Hebreerbrevets författare hade gjort det klart:

" Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt." (Hebr. 10:1)

Mose Lag var en skugga. En skugga kan lära oss väldigt mycket. I en skugga kan vi se att en person är på väg, vi kan till och med se hur han ser ut, vad han har för gestalt, men skuggan har inget bestående i sig själv. Den pekar bara fram mot den person som kastar skuggan.

Judarna läste gamla testamentet, men den religiösa formalismen såg inte vad denna skugga pekade fram mot, vem som kastade skuggan. Det var därför Kristus var tvungen att påminna:

"Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig." (Joh. 5:3)

Nej, en skugga har inget bestående i sig själv skilt från den kropp som projicerar den. När man flyttar ljuset precis under eller ovanför kroppen så försvinner skuggan.

Lagen hade alltså sitt värde bara av Honom den pekade fram mot.

Men nu har Kristus kommit och då har sabbaten, templet och alla de religiösa bruken som fanns i det gamla förbundet tjänat ut sitt syfte. Lagen kunde inte ge oss rättfärdighet inför Gud, men den kunde visa oss på vår ofullkomlighet inför Gud. Lagen kunde inte ge oss frälsning, men den kunde avbilda offerlammet som skulle komma, Messias.

Sabbaten betonade att man skulle vila efter sitt arbete. När Lagen plågat människan kunde Kristus säga:

"Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila." (Matt.11:28)

Gud låter sig inte betvingas av folkfromhet och religion

När den personliga Gudsförtröstan dör bort så är det inte säkert att religiositeten dör bort. Även fast svenska folket är avkristnat så finns en djup folkreligiositet i folksjälen. Men den tro som inte känner Gud är mer en förnimmelse av att vara utlämnad åt okända makter som man inte råder över. Det är detta som gör att människor söker efter regler och råd så att man har de onde andemakterna under kontroll och kan utnyttja de goda. Det är inte bara vidskepelse som blir frukten av en sådan rädsla, utan också aktiv religiositet. New Age-religionen har fler anhängare i Sverige än alla kristna samfund sammantaget.

I den hednisk-judiska blandningen som fanns i Kolosse så låg det förstås nära till hands att ta till alla seder och bruk som den judiska religionen och gamla testamentet erbjöd. Kanske skulle Gudomen blidkas om man var noga med att göra åtskillnad mellan oren och ren mat, genom att iaktta den judiska sabbaten och alla andra judiska högtider.

Nej, säger Paulus. Det behövs inte. Gud låter sig inte betvingas genom religiös ritualism. Gud är försonad genom Kristus och när Kristus kom så uppfylldes funktionen med alla dessa gammaltestamentliga stadgar.

Är du drabbad av religiös formalism?

Vi ska inte tro att vi inte kan frestas att falla in i religiös formalism. Jag kommer ihåg hur en f.d. högkyrklig präst berättade om sin egen rädsla av att inte ha bugat på rätt ställe i mässan och iakttagit alla fasta ritualistiska bruk. Jag känner också många reformerta väckelsekristna människors skräck att göra fel i traditioner som inte har någon som helst grund i den heliga Skrift.

Det är inte fel med liturgi och ordning, men om den levande Gudsrelationen ersatts av den religiösa skräcken, när tron på Kristus ersatts av magi, när tron på en försonad Gud ersatts av försök att blidka Gud,  så behöver man höra Paulus förmaning till församlingen i Kolosse. Kristus har besegrat väldena och makterna.

"Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat." (Kol  2:16)

Den lagreligiösa människans hållning kan formuleras: "Jag gör någonting här, kanske blir Gud nöjd med mig". Som en kontrast står Paulus glada utrop om Kristus som besegrat väldena och makterna. I tron på Kristus finns ingen rädsla för fördömelsen.

Nervös religiositet och förlamande vidskepelse eller glad kristen frihet?

Vad menar Paulus med väldena och makterna? För att förstå det så är det en hjälp att veta att församlingen i Kolosse befanns sig i en miljö med en blandning av hedendom och judisk tro. I folkfromheten frodades föreställningar om änglar och andemakter som hade inflytande över inte bara olycka, hälsa och framgång, utan också seder, bruk och högtider. Det var ett spekulativt tänkande som sysselsatte sig med hemlig insikt och kunskap, något som man senare kom att kalla gnosticism. Astrologin, som lärde att stjärnor och planeter styrde över människoliv, fanns också i staden Kolosse,  i nuvarande Turkiet.

Sådant skulle ju inte behöva påverka en kristen församling. Men i Kolosserbrevet så ser vi att bekännande kristna inte bara påverkats av sådana här spekulativa filosofier utan också predikades bland dem.

När den levande gemenskapen med Kristus och tron på hans kors trängts ut av spekulationer kring andemakter och religiösa system, till ett nervöst iakttagande av olika högtider och ceremonier för att komma i balans med Gud så följer också den religiösa rädslan; skräcken för att göra fel i alla de yttre bruken, iakttagandet av fastor och religiösa helger. Hela livet blir en kamp för att göra rätt i yttre avseende. Hjärtat kanske inte är med, men man tror att om det bara är rätt för handen och ögat, så är Gudomen nöjd. Men själv blir man aldrig nöjd med vad man gör, och inte trygg.

Mot allt detta lyfter sann kristen tro fram Kristi kors frälsningen genom Honom och tron på hela Skriften.

Kristen frihet

Det finns alltid anledning att påminna om den kristna friheten, eftersom det alltid finns en risk och en frestelse att falla ifrån den kristna friheten in i lagens träldom. Även många som talar mycket om frihet och att vara fri släpar på ett tungt religiöst ok.

Paulus säger  församlingen i Kolosse:

"Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat." (Kol 2:16)

Låt därför ingen döma er. Han har i versen innan förklarat varför:

" Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem." (Kol. 2:15)

Guds barn behöver inte låta någon uttala en fördömelsedom därför att Kristus på korset triumferat över väldena och makterna.

Högre! Större! Djupare!

Paulus ber att:

”Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå.”

Vad är det högsta vi kan föreställa oss? Kristi kärlek var högre. Vad är det djupaste vi kan tänka oss. Kristi kärlek var djupare. Ja, säger dagens text, Kristi kärlek till oss, är större än vad vi kan förstå.

Därför kan vi aldrig hitta något större och bättre i detta livet än Kristus och hans kärlek till oss. Men den kärleken äger vi, säger Paulus, när Kristus bor i våra hjärtan genom tron, när vi är rotade och grundade i honom.

Hur högt älskade Gud oss? Så högt älskade Gud världen, säger Skriften, att han utgav sin enfödde Son på korsets trä för att den som tror på honom inte skall gå förlorad, utan ha evigt liv.

Tro på Kristus, inte dig själv

Vi säger inte: ”tro, tro, tro, vad du vill”. Vi säger: ”tro på Kristus”. Att hämta av Kristus är att förtrösta på att det han har, det har också vi.

Han levde det ett heligt liv. Det livet får jag räkna som min egendom, som min rättfärdighet inför Gud. Han dog på korset för mänskligheten, det vi hämta av honom, så att vi säger: ”jag dog med honom:”. Våra synder, dem bar han på korsets trä. Han dog med vår skuld, han straffades för våra brott. Han vann förlåtelse för en hel mänsklighet. Tron säger : ”Hans förlåtelse är min”. Trons rötter sänker sig djupt ner i Kristi kärlek och tar emot den, hämtar av den så att den kan ge näring åt hela trädet, åt hela vår inre människa.

Du och jag behöver inte förtjäna Guds kärlek, förtjäna Guds nåd, betala oss in i Guds rike, Han är hos oss, vi får ta emot, hämta av Honom.

Världens barn är rotade i skattesystem och jakten på jordisk lycka, de söker och famlar i mörker efter något som kan släcka törsten en stund, lite nöjen, lite förströelse. Men Guds barn behöver inte söka i världens usla brunnar, vi har den sanna källan. Genom dopet har vi förenats med Kristus, han bor i oss, genom nattvarden kommer han till oss, genom Ordet lyser han för vår blick.

Han kan släcka allas vår tröst efter sann kärlek, sann frid, sann tillfredställelse.

Är vi inte nöjd med Kristi kärlek till oss, då har vi inte lärt känna den. Paulus ber att:

”Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå.”