Vi går upp till Jerusalem

”Se vi går upp till Jerusalem”.

Jesus hade varit där flera gånger tidigare, men nu är det för sista gången. Han hade tidigare, vid två andra tillfällen, talat om att han skulle dö. Men nu är tiden inne.

"Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, som skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna. Dessa skall håna honom, spotta på honom och gissla och döda honom. Men efter tre dagar skall han uppstå." (Markus 10: 33, 34)

Han lägger till ytterligare detaljer i vad som ska hända. Han skall inte bara överlämnas till ” översteprästerna och de skriftlärda”, de skall i sin tur överlämna honom till hedningarna, till romarna. ”Dessa skall håna honom, spotta på honom och gissla och döda honom. Men efter tre dagar skall han uppstå."

Gisslet var en piska med nio läderremmar, med bitar av järn, ben och sten fastknutna ungefär med ungefär tre centimeters mellanrum. Den som skulle gisslas bands fast vid en påle som var över tre meter hög och ett rep träddes genom en kopparring längs upp på pålen och ner runt händerna så att man kunde spänna upp armarna och så sträcka ut ryggen. De romerska soldaterna fick inte piska fyrtio gisselslag, därför piskade man ofta trettionio gånger.

Man slog honom i huvudet med en käpp och spottade på honom. Man visste att många såg honom som en kung. Därför klädde man honom i en purpurröd mantel, som kungar brukar ha. Soldaterna ”vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de en käpp. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas konung!"  Man korsfäste honom och dödade honom.

Det var vad som väntade honom. Det var vad Kristus berättade för sina lärjungar, nu innan avfärden till Jerusalem.

Du ska vara felfri och perfekt !

”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." (Luk. 10: 27)

Kräver inte Gud att vi ska vara fullkomliga om han förväntar sig att vi ska älska Honom och vår medmänniska med hela vårt hjärta?

Ja, det är faktiskt vad han gör!

Kristus fortsätter:

”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.” (Matt 5:48)

Kärleksbudet fodrar att vi vore fullkomliga om vi kunde uppfylla det. Om vi uppfyllde kärleksbudet, så skulle vi lyda hela Guds lag.

Men Skriften lär att ingen är fullkomlig. Gud vill att vi skall leva ett helt rent och kärleksfullt liv. När vi inser att vi inte kan det, så inser vi att ingen av oss uppfyller Guds lag.

Det var därför Kristus kom. Eftersom vi var svaga måste Kristus uppfylla lagen och ta lagens straff i sin egen kropp på korset. Skriften säger:

”Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.” (Rom. 8: 3)

Lagen fördömer oss inte längre eftersom den dömde Kristus på korset, i vårt ställe. I honom har vi förlåtelse. Och genom Kristus kan vi lära oss att älska våra medmänniskor som han älskat oss.

Lättare i nya förbundet ?

Ibland hör man folk säga: ”I gamla testamentet var det svårare. Tänk så tunga lagar man måste följa, med omskärelse, offer, sabbatsbud och reningar. I nya testamentet är det lättare. Där har man ersatt allt med kärleksbudet.”

Tänk så fel man tänker. Kärleksbudet fanns också i gamla testamentet. Och kärleksbudet är inte enklare att följa än yttre bud. Tvärtom, det finns inget som är så svårt att följa som kärleksbudet. Därför att kärleksbudet kräver inte bara en liten bit av oss, utan hela vårt hjärta.

”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." (Luk. 10: 27)

En kärlek som till och med hedningar klarar av

Fariseerna trodde att de uppfyllde budet att älska sin nästa, bara genom att älska sina egna landsmän, bara dem som hörde till Gudsfolket, bara dem som älskade tillbaka.

Men Kristus förklarar att en sådan kärlek kan vem som helst producera helt utan ansträngning.

”om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också?”

Till och med brottslingen och mördaren visar kärlek, det gör han mot dem som visar kärlek mot honom. Det är inget svårt att älska dem som älskar oss. Det gudomliga är att visa kärlek gentemot dem som inte älskar oss.

Vi märker här hur orädd Kristus är. Han talar till fariseerna. Det fanns inga fariseerna avskydde så mycket som publikanerna, tullindrivarna. Det var enligt dem de största syndarna.  Kristus sätter udden i hjärtat på fariseerna när han faktiskt säger: ”ni är precis likadana som dem! De älskar också de sina. De hälsar på varandra. De är snälla mot varandra. Hedningarna är precis likadana. Hedningarna är också snälla mot dem som är snälla mot dem.”

Men är inte vi likadana. Syndar inte vi också mot kärleksbudet? Kan någon verkligen uppfylla kärleksbudet?

Regn och sol till alla !

”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.”

 Gud gör inte skillnad på folk. Han låter sin godhet komma

över både hans vänner och ovänner. Han uppehåller den här världen också för dem som inte tror på honom.

Han öser regn, han låter solen lysa över alla människor, direkt ovanifrån. Men han har gett evangelium till oss, han har gett budskapet om syndernas förlåtelse i Kristus till sin Kyrka, därför skall vi sprida det lika förutsättningslöst som han sprider regn och sol. Vi ska ge det glada budskapet om syndernas förlåtelse i Kristus både till dem som älskar Gud och dem som hatar Gud.

För det är bara genom evangelium människor blir Guds barn, därför döper vi människor och förkunnar Ordet.

Mer och mer lika

Att vara en kristen är att tro att Gud är en nådig Gud för Kristi skull. När vi ser att våra synder är förlåtna, för att Gud älskat genom att sända sin Son, så blir vi Guds barn.

Och när vi blir Guds barn, så blir vi mer och mer lika vår Fader.

Skriften säger:

”vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. ” (2 Kor. 3:18) 

Kristus säger:

”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.”

En kärlek som är svår att förstå

”Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.”

(Matt 5: 44)

Om vi tänker:

”Jag kan bara inte med den mannen!”

Då ska vi komma ihåg:

Gud har älskat oss. Ja, han älskade oss så mycket att han sände sin enfödde Son, lät honom dö på korset, för att ta vår synd, vår skuld och försona oss med Gud. Gud älskade oss så mycket att han förlät oss våra synder när han lade dem på Kristus.

Vi är alla födda i synd, födda med våra hjärtan vända ifrån Gud, födda som fiender till Gud. Av naturen älskar vi inte Gud, utan hatar honom.

Men Gud älskade oss i alla fall.

Skriften säger:

”Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne… Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade.” (Rom. 5:6, 8-10)

En sådan kärlek hyste Gud till oss. Gud älskar sina ovänner.