Skapa i mig Gud ett rent hjärta

'Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande.' (Ps 51:12).

David säger inte att hjärtat skall skapas rent på en gång, utan det skall fortgå. Du har börjat verket i mig, stärk och fullborda det genom din barmhärtighet. Man får nämligen inte tro, att David här talar om köttets yttre utan om hjärtats andliga renhet. Ty sådan orenhet som avund, hat, mord, vrede osv., av vilken hjärtat kan befläckas, fördömer även det mänskliga förnuftet.

Här ber han, att Gud måtte rena honom från hjärtats andliga orenhet, om vilken förnuftet ingenting vet. Han ber att han måtte bli rengjord från alla orätta och falska tankar om Gud samt att han skulle få lära, att Gud är nådig och barmhärtig. Ty då hjärtat föreställer sig en vredgad Gud, så tänker vi oss snart Gud annorlunda, än han till sin natur och väsende är. Vi försöker då antagligen försona Gud, vilket är förbjudet, eller också faller vi i förtvivlan.

För att undgå all sådan villfarelse ber David här Gud om ett rent hjärta, som rätt känner Gud och älskar honom såsom en frälsare, som vill förlossa ifrån alla synder, döden och all olycka."

(M. Luther. Ur "Resekost").

Guds goda vilja

"'Gud vill att alla människor skall bli frälsta och lära känna sanningen' (1 Tim 2:4).

Därför ger han som ett tecken härpå: den heliga Skrift till att läsas, Ordet till att förkunnas och höras, herrar och furstar till att hålla fred, far och mor till att fostra barnen, himmel och jord till näring jämte allt vad de bär och förmår. Däremot vill djävulen inte att en enda människa skall leva eller ha frid. Och därför ger han som tecken: den heliga Skrift föraktas, Ordet blir inte hört och trott, furstarna är oense, far och mor fostrar inte barnen, himmel och jord missbrukas mot Gud och människor."

(M. Luther. WA 48. 212:3-18).

Detta är Guds gärning

Jesus svarade: 'Detta är Guds gärning, att ni tror på den som han har sänt.' (Joh 6:29).

Då vi i samvetsnöd borde begagna oss av evangelium, som är ett nådens, tröstens och livets ord, så lämnar vi istället ofta företräde åt lagen, som är ett vredens, bedrövelsens och dödens ord. Vi låter lagen dundra i våra samveten, och då kan ett enda hotfullt språk ur Skriften skymma bort all grund till tröst och göra oss så uppskakande i vårt inre att vi helt och hållet glömmer läran om rättfärdiggörelsen, evangelium, nåden, ja, Kristus själv.

Förutom lagen har vi också vårt eget förnuft emot oss. Det är därför jag ständigt söker inpränta denna sanning att kunskapen om Kristus och tron på honom icke är någon mänsklig sak, icke någon gärning, utan en gåva av Gud, som i oss både skapar och uppehåller tron. Ty liksom han från början genom Ordet ger tron, så är det genom Ordet som han också i fortsättningen förökar, övar, styrker och fullbordar tron.

Därför är ingenting farligare än att förakta Guds ord. Den som blir mätt på Ordet och likgiltig för det, emedan han tror sig ha förstått det, och så småningom börjar få avsmak för det, han har redan förlorat Kristus."

(M. Luther ur "Ord för dagen" 22 juli).

Kristi rike

"Kristi rike på jorden är inte ett världsligt rike, det består inte
heller i att man såsom här på jorden äter, dricker, sköter hushållet, sköter sin kropp och ser till att detta livets nödtorft ordnas och finns tillgängligt; utan Kristus har skapat ett sådant andligt rike där man söker och finner eviga värden, och han har också sörjt för att där rikligen finns Guds ord, sakrament och den helige Andes kraft och gåvor och att ingenting fattas i det som tjänar det eviga livet och dess bestånd. Därför låtar han världen med dess regemente ha allt vad den behöver av nödtorft och förråd, men han bjuder sina kristna att inte trösta sig med det materiella och timliga utan att trakta efter Guds rike, som bör evigt vara dem nog och som skulle göra dem rika."

(M. Luther. WA 22. 122:12-13).

En ny sång

"'Sjung för Herren en ny sång, ty han har gjort under. Han har vunnit seger med sin högra hand och med sin heliga arm.' (Ps 98:1).

Detta är den nya sången om det nya riket, den nya skapelsen, de nya människorna, inte födda genom lag och gärningar utan av Gud och av Anden, som är idel under och gör idel under i Kristus Jesus, vår Herre. Eftersom den helige Ande manar oss att sjunga, så är det visst, att han också inbjuder oss att ta emot och tro dessa under, att de har skett till vår förlossning och vårt bästa och därför också förkunnats för oss. Därför är tvivel och otro här fördömelsevärda, då man säger: 'Hur vet jag, om Gud genom sin rätt och sin arm - det är genom sin Son - utfört sådan seger och gjort sådana under?' 'Hör du', säger Anden, 'för dig, för dig, för dig har detta gjorts, du, du, du skall sjunga, vara glad och tacka; det är min vilja och min maning.'"

(M. Luther. Ur "Guds ord och löfte").

Vem är rättfärdig?

"'I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.' (Rom 3:26).

Att tala om egen eller andra människors fromhet är i lika hög grad gripet ur luften och fåfängligt som att säga att Gud vore fallen i synd, något som är omöjligt och som aldrig kan ske. Därför måste man lägga bort den gamla villfarelsen att kalla Paulus och Petrus för helgon i den meningen att de var utan synd.

Däremot kallas vi och alla i sanning troende för helgon och heliga, därför att Kristus i vårt ställe varit helig och skänkt oss sin helighet. Mellan oss människor är det ingen åtskillnad. Vi är alla syndare och blivit heliga genom Kristus. Den botfärdige rövaren är lika helig i Kristus som du eller jag, Petrus eller Paulus, och att dessa apostlar utfört större verk än rövaren eller du och jag har ingen betydelse, ty vi är alla av naturen syndare och behöver Guds nåd. Även om några heliga begått färre yttre, grova synder, så har de dock ofta - även apostlarna – i sina hjärtan känt förmätenhet, förtvivlan, gudsförnekelse och andra sådana mänskliga svagheter. Ty de har varit syndare som alla andra människor, och Gud allena är helig, såsom församlingen sjunger: "Helig är Herren Gud Sebaot."


(M. Luther ur "Ord för dagen" 14 juni).

Den som tror på Sonen har evigt liv

"'Den som tror på Sonen har evigt liv.' (Joh 3:36).

Om dessa ord borde man väl predika i hundratusen år och åter och åter utlägga dem, ja, man kan inte nog tala om det. Kristus tillsäger nämligen nu genast det eviga livet åt den som tror, och säger inte: 'Den som tror på mig, han skall ha det eviga livet', utan han säger: 'Så snart du tror på mig, så har du det eviga livet.' Han talar inte om tillkommande gåvor utan om gåvor som skänks redan nu, han säger: 'Kan du tro på mig, så är du salig, och det eviga livet är dig redan skänkt.'

Jag har det eviga livet på förhand. Får jag det inte här på jorden, så når jag det aldrig där. Här i detta livet måste det ernås och vinnas. Men hur får man evigt liv? Gud börjar och blir din Mästare, han predikar för dig. Han börjar det eviga livet, genom att han predikar för dig det muntliga och hörbara ordet, och ger därmed det sinnelag, att du tar emot ordet och tror på honom. På detta sätt börjar det eviga livet. Och det ord, som du hör och tror, för dig ingen annanstans än till Kristus, längre än till hans person kommer du inte. Om du kan tro på denna person och håller dig till honom, så är du förlossad från den kroppsliga och andliga döden och har redan det eviga livet."

(M. Luther. Ur "Guds ord och löfte").