Kristus, vår evige Överstepräst

Kristus är vår överstepräst för evigt. Inte så att han behöver offra till evig tid. Ett enda offer är framburet för alla synder vi begått, begår och kommer att begå, på korsets altare.

Skriften säger:

”Eftersom Jesus lever för evigt, har han ett prästämbete som vara för evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.” (Hebr. 7: 24, 25)

Jesus behövde inte göra något ytterligare för att synden skulle sonas. Offret är framburet. Men för att vi skall vara vissa om att hans försoning ännu gäller så betonar Skriften att han är en evig överstepräst. 

De levitiska prästerna bar fram offret framför Guds ansikte i templet, varje gång det behövdes. Vår överstepräst Kristus bar fram sig själv som det evigt gällande offret och manar, i kraft av sitt offer, gott för oss.

 Ingen synd är för stor, ingen överträdelse är för mörk, ingen förbrytelse för hemsk för att inte täckas av det försoningsblod Kristus framburit inför Gud. Hans genomborrade händer och sida vittnar för evigt inför Guds rättvisa, om att vår skuld är betald och att vi är Herrens rättfärdighet genom honom.

Kristus är Kung!

Det är viktigt att betona att vad Kristus gjort och vem han är, inte är en isolerad händelse i det förflutna. 

Han blev kung, inte genom att smörjas med olja i Jerusalem, utan genom att smörjas av den helige Ande, och han är ännu kung och härskar över sitt eviga rike på den himmelska tronen. Gud säger idag genom profeten Jeremia:

”David ska aldrig sakna aldrig sakna någon som sitter på tronen i Israels hus och de levitiska prästerna skall inte sakna någon som varje dag inför mig bär fram brännoffer och förbränner matoffer och offrar slaktoffer.” (Jeremia 33: 17, 18)

Fastän det ser ut som om den här världen är helt och hållet i den ondes våld så härskar Kristus i sin Kyrka  genom evangelium i Ord och sakrament, och över vår värld genom sin allmakt.

Den insikten hade de första kristna. De betraktades som konstiga människor. När man ville sätta åt dem så sade man att de säger ”att en annan, en som heter Jesus, är kung” (Apg. 17:7)

Men så är det. Han inte bara var, han är, vår kung.

David skulle aldrig sakna någon som sitter på tronen. Jesus, Davids son, och arvinge till hans rike, sitter på tronen.

Vi har fått Herrens rättfärdighet

Skriften säger:

”Den som inte visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, för att vi i honom skulle bli rättfärdighet från Gud.” (2 Kor. 5:21, efter 1917)

Därför säger Jeremia om det nya Jerusalem:

”Man skall kalla det så: HERREN vår rättfärdighet.”

Profeten talade om vad som skulle komma och när vi läser Jeremia så förstår vi att den fullkomliga rättfärdigheten från Kristus redan blivit skänkt åt oss genom Kristi lydnad och fullkomliga försoning på korset.

Herren vår rättfärdighet

 ”I de dagarna skall Juda bli frälst och Jerusalem bo i trygghet. Man skall kalla det så: HERREN vår rättfärdighet.” (Jer 33: 16)

Detta är ett Guds barns stora och unika visshet. Hon  har inget eget att skryta med inför Gud. Visst försöker hon lyda Guds lag och strävar efter att leva nära Herren.

Men när Gud frågar henne om de rätta bröllopskläderna, när Gud kräver den fullkomliga lydnad som hans lag fodrar, när Gud ser alla smutsiga fläckar i hjärtat, i handlingen i hennes tal och liv, så svarar hon utan att tveka: ”Herren vår rättfärdighet”. 

Kristus är min och jag är hans. Han blev min rättfärdighet när jag ikläddes hans rättfärdighet genom dopet. 

Han är min rättfärdighet när jag håller fast vid att han är den rättfärdige Telningen i mitt ställe, som hans säger att han är i Ordet.  

Och skulle jag tvivla på att jag verkligen fått den, går jag till hans altare och tar emot hans kropp och blod under bröd och vin. 

Jag tar emot hans frikännande dom i avlösningen.

Hur vi får rättfärdighet

” den tiden skall jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden.” (Jer 44: 15)

Davids telning är rättfärdig och han skaffar rätt och rättfärdighet genom att låta synden straffas i sin kropp på korset. Så skipas Guds rätt över din och min synd. Kristus är rättfärdig i vårt ställe och Guds krav på vår rättfärdighet uppfylls när domen över våra synder faller över honom. Guds Son lider i vårt ställe.

Den lagreligiösa människan söker bli rättfärdig i egen kraft. Genom små försök och egna ansträngningar vill man blidka Gud. Guds barn ser att Gud själv tagit sig an oss när han blev människa i Kristus Jesus. Vi har ingen egen rättfärdighet och vi kommer heller aldrig att kunna skaffa oss den, eftersom vi syndar varje dag på många sätt i ord, tankar och gärningar. Men Guds folk, det nya Jerusalem och det nya Sion behöver inte frukta eller vara rädd för Gud. Hon kan vara frälst och leva i trygghet, därför att Gud sagt om sin Kyrka med profeten Jeremias ord:

”I de dagarna skall Juda bli frälst och Jerusalem bo i trygghet. Man skall kalla det så: HERREN vår rättfärdighet.”

Det nya Jerusalem, Guds kyrka kallar sig Herren vår rättfärdighet. Hon uppkallar sig efter honom, hon säger att Gud är hennes rättfärdighet, hon tillräknar sig Guds nåd, förlåtelse, rättfärdighet och förbarmande. Herren, vår rättfärdighet är hennes namn. Hon innesluter sig i den rättfärdighet Gud vunnit på korset för världen som sin egen.