När vi inte kan låta bli att tjäna Kristus

Det är där den sanna kristna kärleken och tjänsten börjar, inte kravet, utan i Kristi tjänst för oss och kärlek till oss.

Och då ställer vi oss i tjänst, inte för vår skull, inte för glansens skull eller för att visa oss duktiga, utan för att Gud älskat oss i Kristus. Vi vill gärna vara tjänare, ja, aposteln säger:

”Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött.” (2 Kor. 5: 14)

Ja, så blir det när vi ser hur mycket Gud älskar oss när han dör för oss på korset. Vi kan inte låta bli att tjäna honom i ord och handling.

Guds profet Jeremia säger:

”Jag tänkte: Jag ville glömma honom och inte mer tala i hans namn. Då blev det i mitt hjärta som en brinnande eld, instängd i mitt innersta. Jag ansträngde mig att uthärda den men kunde det inte. ” (Jer. 20: 9) 

Vart börjar vårt tjänande?

Jesus säger:

”Människosonen [har] inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." (Matt. 20:28)

”Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset.” (Fil. 2:6 -8)

Där vi misslyckades med att tjäna, där blev Kristus en tjänare, när han ställde sig under lagen, och när han ställde sig under lagens dom, när han straffades för våra synder på korset, för att vi skulle få förlåtelsen genom honom.

Men hans tjänande sker ju för att han älskar oss, och hans kärlek till oss, ger oss viljan och kraften att tjäna. Kristus själv säger:

Vi läser i Johannes 13:

”När han nu hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: "Förstår ni vad jag har gjort med er? Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag. Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er.  Amen, amen säger jag er: Tjänaren är inte förmer än sin herre, och budbäraren är inte förmer än den som har sänt honom. När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.” (Joh. 13:12 – 17)

Det är där den sanna kristna kärleken och tjänsten börjar, inte kravet, utan i Kristi tjänst för oss och kärlek till oss.

Vem är den verklige Tjänaren och vad är det verkliga tjänandet?

"Om jag predikar evangelium har jag inget att berömma mig av, eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium!”  (1Kor. 9:16)

Vissa av oss kan kanske tänka oss att ställa upp som ett blodsvittne, en martyr, om det är en engångshändelse, men det är en helt annan sak att se tjänandet som en livslång uppgift, varje dag vi stiger upp, så börjar tjänandet om från början, om och om igen.

När vi ni sett hur tjänandet går till i Guds rike, så kommer frågan:

”Vem är den pålitlige och förståndige förvaltaren?” (Luk 12: 42)

Vi blir oroliga, tjänaren vi inte oftare oss själva mer än våra medmänniskor? Tjänar vi inte ofta oss själva mer än Gud? Är vi inte mer av volontärer än Guds märkta slavar, som villigt går hans uppdrag?

Kanske blir vi ännu oroliga när vi möter liknelsen som säger om den tjänare som inte förvaltade sin talent:

”Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.” (Matt. 25: 30)

Den lagreligiösa människan inbillar sig att hon trots allt gör så pass mycket gott för Gud, att Gud för våra handlingars skull måste ta emot oss, för att vi gör så gott vi kan.

Israels folk trodde att bara de tände så många offereldar som möjligt, bara de förde upp ordentligt med tjur, bockar och kalvar till templet till offren, så kunde Gud inget annat än att ta emot och belöna. Men att människans arbete och offer skulle räcka för att blidka Gud är inbillning. Gud säger genom profeten Jesaja:

”Du har inte burit fram dina brännoffersfår åt mig eller ärat mig med dina slaktoffer. Jag har inte vållat dig arbete med matoffer eller möda med rökelse.  Du har inte köpt kalmus åt mig för pengar eller mättat mig med dina slaktoffers fett. I stället har du vållat mig arbete med dina synder och möda med dina missgärningar. ” (Jes. 43:23, 24)

Gud säger att det är inte vi som ger honom vårt arbete, utan det är han som arbetar för oss, vi vållar honom arbete. Vad för arbete det handlar om förklarar han i nästa vers:

”Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg.” (Jes. 43: 25)   

Guds arbete för vår frälsning, för att vi skulle få syndernas förlåtelse, evigt liv och evig salighet, är vad Jesus gjort när han var lydig under Guds lag, när han vandrade de tunga stegen mot Jerusalem och dog på korset i vårt ställe.

Tjänandet är en plikt

Jesus berättar:

”Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vaktar boskap, säger han då till honom, när han kommer hem från marken: Kom genast och ät. Säger han inte i stället: Laga nu till vad jag skall äta och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och dricka. Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att göra?” (Lukas 17: 7-9)

Bilden visar Rut som arbetade på åkern och tjänade.

Att plöja och vakta boskap kan vara ett hårt arbete, musklerna värker, man kanske fryser i höstregnet eller svettas i sommarsolen.   När tjänaren kommer hem med en värkande kropp, så är det ingen som tackar honom, mer arbete väntar. Det är inget stimulerande arbete, det är hårt och enahanda. Och när han kommer hem, ska han laga mat och betjäna husbonden och hans familj.

Gud kallar oss att tjäna, men inte med en flashig arbetsbeskrivning, och inte med utsikten att folk ska berömma oss, eller att vi ska tala om hur duktiga är. Aposteln skriver:

”om jag predikar evangelium har jag inget att berömma mig av, eftersom jag är tvingad till det. Ve mig om jag inte predikar evangelium!”  (1Kor. 9:16)

Vad är en verklig tjänare?

Vad en tjänare är, blir tydligt om man jämför tjänande med frivilligarbete. Frivilligarbete har vi inom Röda Korset, idrottsföreningar, Lions osv. En frivilligarbetare eller volontär, som man också kallar det, väljer om och när han vill arbeta. 

En tjänare arbetar under alla omständigheter. En volontär arbetar för att det passar, detta ger mig något, en tjänare arbetar för att det är en förpliktelse.

Skriften uppmanar oss:

”Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan.” (Hebr. 12:28)

Tjänarens arbete är sällan något som människor längtar efter att göra, något som ger särskilt mycket prestige.

Ordet "tjänare" i Bibeln

Det kanske kommer som en chock för någon att ordet ”tjänare” förekommer mer än tusen gånger i Bibeln. Det betyder att begreppet är viktigt för oss och för Gud. Då ska vi veta att bakom ordet tjänare så döljer sig oftast ett begrepp doulos som hellre skall översättas ”slav”. När man talar om en tjänare används oftare ordet diaonos. Doulos förekommer i 124 gånger i det grekiska NT medan ordet diakonos bara förekommer 30 gånger.

Slav eller tjänarebegreppet tar luften ur jag-först-tänkandet som finns i oss alla, för att vi är fostrade av en västerländsk ego-kultur.

I Moseböckerna, den skriftsamling vi har först i våra biblar talar Gud om ”min tjänare Mose. I hela mitt hus är han betrodd.” (4Mos. 12: 7) 

Gud kallar också Abrahamm David och Job för ”min tjänare”.

 När Paulus, Jakob, Petrus och Judas presenterar sig, så är det som ”tjänare”. Romarbevet inleds med orden:

”Från Paulus, Kristi Jesu tjänare.” (Rom. 1: 1)

Vem ska tjäna vem?

”Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vaktar boskap, säger han då till honom, när han kommer hem från marken: Kom genast och ät. Säger han inte i stället: Laga nu till vad jag skall äta och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och dricka. Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att göra? Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra."(Lukas 17: 7-10)

Man brukar säga att modernismen föddes i början på 1800-talet. Då uppstod tanken att människan har en fördold sida, med en massa möjligheter som man som individ hade till uppgift att utveckla. Från 1700-talet hade vi redan romantikens tankar om att genialitet och originalitet fanns nerlagt hos individer. Charles Dickens odygdige pojke Oliver Twist blir en fin pojke till slut, för att han hade goda gener. Trots att han var uppvuxen i slummen, så hade han goda föräldrar att brås på. 

1970  framför psykologen Abraham H Maslow med sin behovstrappa tanken att när människan tillfredställt sina grundläggande behov som hunger och törst, värme, sömn, sex, vänskap osv.  så hade hon förutsättningarna att utvecklas vidare och så småningom förverkliga sig själv. När behoven är tillfredställda så slipper man beroendet av omgivningen och kan inrikta sina krafter på att som en fri individ nå sina egna ideal. Målet är att bli den fulländade människan.

 Ett rekryteringsföretag berättar att det som kännetecknar 80-talisterna är de har en vilja att förverkliga sig själv och göra skillnad. De är, säger man: ”individualister som är ivriga att komma framåt och inte har så bråttom att bli vuxna.”

Det här är inget nytt för oss. Ständigt möter vi i TV, radio och tidningar olika coachers idéer om att vikten av att vi tänker på oss själva, blir självständiga och förverkligar oss själva. ”Vad är det du själv vill egentligen?”.

Det är inte så underligt att sådana tankar på olika sätt kan smyga sig in i kyrkan. Man behöver bara slå på God Channel eller kanal 10 för att höra budskap om att Kyrkans hälsa och effektivitet värderas efter i vilken mån den möter just dina personliga behov.

Jesus sätter fokus på något helt annat, när han beskriver den kristne som en tjänare som bara tänker på att tjäna sin Herre och göra hans vilja.

Gud är inte vår tjänare, vi är hans tjänare. Han är inte till för att tjäna oss, vi är skapade av honom och vår uppgift är att med våra liv ära och tjäna honom.