Församlingens uppdrag

Kyrkan eller församlingen kallas Kristi församling eller Guds församling. Ingen missionär eller pastor äger församlingen, hon är Kristi egen skapelse.

Kristus säger:

”Jag har fått all makt i himlen och på jorden.  Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!”

Kristus hade i tre år undervisat sina lärjungar. Nu ger han dem deras uppdrag. Något man hela tiden ska ha i tanke är att den person de har framför sig är den uppståndne Kristus. Det är han som inte bara lidit, dött och begravts, det är han som besegrat skulden, synden och smärtan, det är han som besegrat döden och satan och fört fram liv och frälsning i ljuset.

Det är han som talar till dem. Mitt huvudsakliga uppdrag är slutfört vill han säga, nu återstår ert. Kristus har dött för världens synd och därigenom vunnit syndernas förlåtelse för en fallen värld. Han hade samlat sina lärjungar, nu skulle de gå ut med budskapet om honom och i sin tur samla lärjungar.

Och det uppdraget står kvar. Hans befallning gäller också oss.

Lärjungarna är ofullkomliga människor

"De elva lärjungarna begav sig till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå. Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade.” (Matt 28: 16, 17)

De hade gjort som han hade sagt, för att de trodde, men ändå fanns det tvivel hos några när de ändå ser honom uppstånden. De både trodde och tvivlade.

Det var just en snygg grupp lärjungar som han nu skulle anförtro det största uppdraget av alla.

”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: "Jag har fått all makt i himlen och på jorden.  Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut." (Matt 28:18-20)

Det är kanske inte en sån här grupp människor man skulle valt, om man vill skapa en rörelse som skulle skaka om och förändra världen. Man kanske skulle valt några som man vet verkligen trodde på det de sysslade med, några framstående modiga ledare, några som redan hade stort inflytande. Inte en grupp bestående av enkla fiskare, tullindrivare, en politisk rebell.

Eller är det kanske det som är storheten i Kristi rike?

Paulus skriver:

”Bröder, se på er egen kallelse. Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam.” (1 Kor. 1:26 - 27)

Så om någon säger att det där med att sprida evangelium är för experter, glöm det, om Gud kunde använda lärjungarna så kan han använda dig och mig också.

Det var ofullkomliga. Thomas var en tvivlare, Petrus var en fegis. Uppenbarligen så fanns en del problem kvar rätt länge i lärjungakretsen. Paulus var långt senare tvungen att förmana Petrus för att han hycklade och var rädd för de jude-kristna (Gal 2:11).

Även församlingen idag består av ofullkomliga människor och bristfälliga ledare, av vanligt folk med vanliga brister. Någon har sagt att Gud använder sig av bristfälliga människor för att det är allt han har. Och samtidigt förstår vi då ännu tydligare att kyrkan är ett Guds verk därför att kraften måste komma från honom för att bygga detta tempel, från oss kan den inte komma.

När tron blandas med tvivel

Gamla testamentet stadgade offer, som innebar att man gestaltade hur ett offerdjurs liv byttes mot den offrandes liv. Denna tanke applicerade Gud genom profeten Jesaja på Messias:

"Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom. Han blev misshandlad,men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas,
lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun....Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och HERRENS vilja skall ha framgång genom honom." (Jesaja 53: 5-7, 10)

Ändå blir det svårt att förstå för den lilla skara av lärjungar Jesus samlar omkring sig. Han hade sagt:

”Så har …Människosonen kommit…för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." (Matt. 20:28)

Det mest fantastiska i de elva lärjungarnas liv hade varit att vandra tillsammans med honom. Och nu säger han att meningen med hans liv var att dö.

Barnet som följde sina föräldrar till Jerusalem för att vara med vid offret av lammet kanske fällde en tår, men föräldrarna svarade att nu ska vi inte vara ledsna utan tvärtom glada. Det är en glädje att Gud förlåter synd för lammets skull, att Gud förlåter synd för honom som skulle komma för Messias, det fullkomliga offerlammets skull.

Vandringen mot Jerusalem var både obegriplig och fantastisk. Men man gick det ändå. Glädjen blandades med tvivel.

Jesus hade dött på korset. Han hade blivit begraven. Några hade sett honom uppstånden.

Nu hade lärjungarna begett sig inte till Jerusalem utan till ett särskilt berg i Gallileen.

Vi ser i texten hur tvivel blandas med tro.

 

”De elva lärjungarna begav sig till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå. Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade.” (Matt 28: 16, 17)

Offret i den judiska tron på Jesu tid

I den judiska tron var offret en del av vardagen. I många familjer hade man får eller getter. I lagom tid till offerhögtiderna, innan man skull bege sig upp till Jerusalem så valde man ut ett felfritt lamm av hankön.

Man tog med sig det, förde det hela vägen på den mödosamma vandringen till Jerusalem. Som barn hade man kanske frågat föräldrarna varför lammet skull med och föräldrarna hade svarat att man tog med det för att offra som syndaoffer. Barnet kanske frågade förundrat vad man nu hade gjort för fel och fadern hade förklarat att synd inte behöver vara något uppseendeväckande. Vi är alla syndare och även om vi inte gjort större brott så har vi brutit mot budet att älska Gud av hela sitt hjärta sin nästa som sig själv.

Nu skulle lammet föras till templet där någon av prästerna i templet skulle skära av halsen på det och gjuta blodet på altaret och offra det. Barnet kanske undrade vad lammet hade med vår synd att göra och fadern hade svarat att Gud är helig och att han inte ser mellan fingrarna på synd. Men han är också nådig eftersom han låter offret ske. Offret påminner om vår synd och det påminner om att Gud en dag skall ge oss ett fullkomligt offer när han sänder oss Messias. Messias skulle en gång för alla sona för synden. Varje gång vi offrar skall vi tänka på att Gud förlåter synd för Messias skull, kanske fadern förklarade.

Hur människor möter budskapet

Guds under markerar Guds milstolpar och handlanden i frälsningshistorien. De var avsedda för att folk skulle hoppa till och förvånas, precis som folket i dagens text:

"De var alla mycket häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan detta betyda?"  Men andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla av sött vin." (Apg 2: 12, 13)

Somliga förstod att Gud ingrep här medan andra uttryckte sig hånfullt. De är så förkunnelsen alltid har mötts och alltid kommer att mötas. Om alla tror på vad vi säger, då skall vi vara helt säkra på att vi förkunnar på tok fel. Men om somliga tror och somliga hånar oss, då vet vi att det är Guds Ord vi ger, som fungerar som en plog som delar människor i två läger.

Den första kategorin sade: "Vad kan detta betyda?" 

 

Dessa första har rätt inställning. De såg Guds under. Men ville mer förstå innebörden. Det är inte alltid så lätt att förstå Guds under. Psalmisten säger:

"När jag försökte förstå detta, då tycktes det mig alltför svårt". (Ps. 73:16)

Men Guds utvalda kastar inte bort Guds under därför att det mänskliga förnuftet inte hänger med.

"andra sade hånfullt: "De har druckit sig fulla av sött vin."

Många roar sig med att skoja bort allvaret genom att uttrycka sig hånfullt. Det är kanske en mänsklig reaktion när den gudomliga närvaron liksom krupit sig för nära. Men det obehagliga är att otron distanserar oss från Guds nåd och gör oss hårda för Guds gåva. När Jesus i Matt.8:24 säger till folket kring en likbår: "Flickan är inte död, hon sover!" så står det att de hånskrattade åt honom (Matt.9:24).

Jag ska inte säga : "skrattar bästa som skrattar sist", för det är något fruktansvärt när människor hånar den som kommer till dem med nåd och förlåtelse, och inget alls att skratta åt, utan en fruktansvärd tragedi. Helvetet är fruktansvärd plats.

Men ändå måste Ordet predikas. Anden talar än idag, precis som på pingsten om Guds väldiga gärningar och Simeons ord till jungfru Maria om Jesusbarnet står ännu fast:

"Se, denne är satt till fall och upprättelse" (Luk.2:34)

Därför skall vi precis som apostlarna med ödmjukhet ta emot det glada budskapet om syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus och också meddela det vidare till andra människor.

Innehållet eller paketet?

"Vi som är judar eller proselyter, kretenser eller araber - vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar." (Apg 2: 11)  

Detta är det viktiga i förkunnelsen i Pingst. Ändå finns det många kristna som mer fascineras av elden, stormen och språkgåvorna som apostlarna och de församlade upplevde. Istället för att låta pingstundret få vara det pingstdagen är: frälsningshistoria och hämta tröst och uppmuntran i Guds väldiga gärningar, så vill man göra händelser i Bibeln till en sorts handbok: "Va, häftigt, såhär vill vi också göra".

Det är ungefär som om ett bud för tipstjänsten kom med besked om att man vunnit en miljon, att man inte lyssnar till vad han säger utan utropar: "Wow, vilken häftig jacka, du har, den vill jag också ha!"

Vill du ha innehållet eller paketet? Gåvan eller emballaget?

Anden kom på pingstdagen som Kyrkan lärare och Anden talar än idag genom evangelium i Ord och sakrament. Vi skall inte klaga på Andens ringa skepnad, utan ta emot Andens Ord när vi får höra det genom evangelium i Ord och sakrament. 

Anden budskap är ju inte alls ringa, utan det största och underbaraste budskap som någonsin uttalats på vår jord, nämligen budskapet att det finns nåd och förlåtelse för usla syndare som dig och mig, i Jesus Kristus den korsfäste och uppståndne. Detta är Guds väldiga gärningar.