Inte en möjlighet, utan en färdig gåva

"Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus." (Lukas 19: 5)

Evangelium är inte en möjlighet som vi förverkligar, ingen uppmaning att bjuda Kristus till sig, ingen appell till vår fria vilja. Evangelium,  det glada budskapet skaffar sig tillträde till våra hjärtan. Det säger inte: "du kan bli förlåten", utan ,"gå i frid, dina synder är förlåtna". Det säger inte: "ta din chans. bestäm dig", det säger: "av nåden är ni frälsta genom tron, och det inte av er själva, Guds gåva är det."

Så bjuder Kristus in sig till oss, omfamnar oss med sin förlåtande kärlek när det glada budskapet predikas, när vi döps, när vi hör avlösningens ord och när vi tar emot altarets sakrament.

Kristus väntar inte på en inbjudan, han bjuder sig in till dig

När fariséerna och de skriftlärde vid ett tillfälle sade till Kristrus och hans lärjungar:

"Varför äter och dricker ni tillsammans med publikaner och syndare?"(Luk.5:30)

Så svarade Han::

"Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare." (Luk.5:31, 32)

Kristus håller ingen predikan för Sackeus. Hela hans handlande är evangelium.

Sackeus hade som alla judar lärt sig i synagogan om Davids Son, Människosonen, den smorde, den lidande tjänaren, skottet från Isai rot och stam, som skulle komma för att upprätta, för att frälsa och rädda genom sin försoningsdöd. Det stod klart och tydligt. Han hade också hört ryktena om att denna Jesus kanske var Davids Son. Hela Kristi agerande, att han igenkänner denne främling och kallar honom vid namn gjorde att Sackeus kunde lägga ihop ett och ett.

Kan vi lägga ihop ett och ett? Kan vi koppla Kristi ankomst till just min person, just lilla jag som finns här? Nej,  vi kan inte det. Det är därför så härligt befriande att evangelium liksom bjuder in sig till oss.

Kristus säger inte till Sackeus:

"Hej. Kan jag möjligen få en inbjudan att komma hem till dig."

Nej, han säger:

"Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus."

Också för dig!

"När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus." Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje." (Lukas 19: 5)

Kristus visste precis vem Sackeus var, han tilltalar honom till och med vid namn. Han vet vem du och jag är också. Kristus säger i Joh.10:3

"han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem."

Han kände inte bara Sackeus namn. Han kände hans hjärta också. Det var ingen behaglig syn. Är våra hjärtan en behaglig syn? Knappast. Det är något vi inte vill erkänna, men Kristus själv säger:

"från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. Sådant orenar människan. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren."  (Matt.15:19,20)

Det är inte något som är sagt om vissa människor. Detta säger Kristus om alla människor. Ändå kom han till oss, ja, han kom till och med till Sackeus som inte bara behöll det onda i sitt hjärta utan lät det flöda ut i handling.

Men när han möter Sackeus så håller han inte först en straffpredikan. En del pietister menar att man måste det. Man måste följa ett fastslaget schema och alltid först ge så mycket lag att marken brinner under fötterna på de säkra och köttsliga. Visst kan man göra så ibland. Men det är inte alltid så man ska gå till väga. Kristus ger inte Sackeus ett ord av lagpredikan. Den kände han alltför väl redan. Ibland behöver ingen påminna oss. Lagen är ju redan skriven i allas hjärtan. Ibland kan lagpredikan bara blir en blåstencil av vad vi redan vet.

 "Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus."

Vilket evangelium! Vilket glädjebudskap!

Om vi trodde att vi var hopplösa fall, håll den lille uslingen Sackeus för dina ögon! Kom Kristus för honom så kan du vara säker på att han kom också för just  dig och mig! Om vi trodde att vi var så lortiga att vi måste krypa upp i ett träd för att gömma oss och liksom betrakta Gud på avstånd, glöm inte att Kristus kom just för oss!

"Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare " (1Tim. 1:15)

Känner du uslingen Sackeus?

"Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat." (Lukas 19: 10)

För att vi riktigt skall förstå att också du och jag är inräknad i den skaran skall vi idag göra ett besök hos Sackeus. Den här berättelsen är viktig, för att den visar att kom Kristus till Sackeus, så kom han också för dig och mig. För ingen vill kanske tillstå att man är lika usel som Sackeus. Och samtidigt vill man sällan påstå att man så religiös att Gud skulle bry sig.

Kristus skulle göra en övernattning i Jeriko, innan han fortsatte den sista färden mot Jerusalem, där han skulle korsfästas och uppstå på den tredje dagen. Jeriko var en rik stad genom sin handel med olika balsam, myrra och honung. Romarna kunde därför räkna med att dra in ordentligt med skatter och tull från dem som köpte och sålde där. Till sin hjälp hade den romerska ockupationsmakten tullindrivare. Och som chef för dessa hade man satt juden Sackeus i staden Jeriko. 

"Jesus kom...in i Jeriko och vandrade genom staden. Och se, där fanns en man som hette Sackeus och var förman vid tullen, och han var rik." (Lukas 19: 1,2)

Sackeus var inte föraktad bara för att han var rik och en som samlade tull åt den romerska ockupationsmakten. Texten lär oss också att Sackeus var en man som tog ut alldeles för mycket tull av de som handlade i staden och stoppade en hel del i egna fickor. Här har du alltså en tjuv och bedragare.

Texten berättar att:

"Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkskarans skull, ty han var liten till växten. Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att kunna se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen." (Lukas 19: 3, 4)

Man ska nog inte göra för mycket av orden: "han ville se vem Jesus var". Alla i staden ville se vem Jesus var. Han var en kändis och en publikattraktion, såväl för sina vänner som för sina fiender. Kristus och hans lärjungar gick i ett följe längs vägen genom Jeriko och runt honom skockades folkskaror som alla ville få en glimt av mannen från Nasaret som orsakade så mycket uppståndelse genom sina under, sina tal och sin person.

Vi vet av judiska historieskrivare att en koloni av judiska präster bodde i Jeriko. Men Kristus verkar inte visa något större intresse för dessa. De nämns inte ens i texten.

Från mullbärsfikonträdet kunde den kortväxte Sackeus se Kristus. Det var säkert ingen märkvärdig syn, eftersom Kristus såg ut som en vanlig jude. Och Sackeus själv var inte särskilt synligt bland bladen och fikonen. Det var inte heller så att Jesus alltid gick och spanade upp bland trädtopparna.

"När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus." (Lukas 19: 5)

Det var ingen tillfällighet att Kristus stannade vid trädet där Sackeus satt. Kristus var som sann Gud och sann människa allvetande. Man kan gömma sig för människor, men man kan aldrig gömma sig för Gud. Adam kunde inte gömma sig och när Natanael frågade Kristus i ett annat sammanhang:

"Hur kan du känna mig?"  så svarade Jesus:  "Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet." Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung." (Joh.1:49, 50)

Evangelisten Johannes skriver om Kristus:

"Han behövde inte höra någon vittna om människan, ty av sig själv visste han vad som var i människan." (Joh.2:25)

Det är inte säkert att det var en välbehaglig upplevelse för Sackeus när Kristus stannade till under mullbärfikonträdet. Säkert hade prästerna och leviterna många gånger hytt med fingret åt Sackeus, och det med rätta. Sackeus var en usling. Och han var den första att låsa in i fängelse, om inte romarna hållit honom om ryggen.

Finns det någon som försvarar en människa som lurar av kanske fattiga handlare pengar, fast han redan själv är rik? Nej, och Jesus fördömde stöld och bedrägeri.  Till några soldater som vill döpas hade Johannes Döparen sagt:

"pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!" (Luk.3:14)

Sackeus var en jude. Namnet är judiskt. Han hade i synagogans skola lärt sig budordet:. "Du skall inte stjäla". Han förstod att det var fel. Och de flesta kriminella på våra anstalter förstår också att stöld är fel, egentligen. Men med tiden skaffar man sig ett "rymligt samvete". Man skiljer mellan små synder och stora synder och när de små synderna blir större så går de alltid att förklara, man har alltid sina skäl. Man kan alltid gömma sig bakom förmildrande omständigheter, en taskig barndom, inför andra människor, inför sig själv, inför alla, utom inför Gud. Och nu stod Han där, under mullbärsfikonträdet.

"När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, ty i dag måste jag komma och stanna i ditt hus." Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje."

Vem kom Jesus för?

Islam, hinduismen och alla stora religioner säger att man blir en god och fin människa om man lär sig att leva rätt och om man verkligen anstränger sig. Lär kristendomen det? 

Den kristna tron lär oss också att leva rätt, men säger den att man blir ett Guds barn, att man blir rättfärdig, att man blir from, genom övning, genom bön, genom religiös träning? 

Nej. Ett Guds barn blir man på ett helt annat sätt. Kristendomen säger att det är så eländigt ställt med oss att vi inte kan göra någonting alls för att närma oss Gud. Kristendomen lär att människan genom sin olydnad inför Gud svärtat ner sig så mycket att Gud måste komma till oss. Vi blir inte annorlunda genom övning. Vi blir annorlunda för att Gud kommit och kommer till oss. Han kommer inte som en lärare eller domare, här i nådatiden, han kommer som vår Frälsare.

Kristus Guds Son är annorlunda. Vår Gud är en helig Gud, men en Gud som tar sin boning bland människor, när han blir människa, en av oss, för att frälsa oss ur vårt eget elände och lyfta oss upp. Psalmisten säger:

" Vem är som HERREN, vår Gud, han som tronar så högt, han som ser ner så djupt, vem i himlen och på jorden? Han som reser upp den ringe ur stoftet och lyfter den fattige ur dyn." (Ps.113:5-7)

 "Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat." (Lukas 19: 10)

Vem kommer han till? Kommer han bara till alla dessa religiösa människor som samlas i sina kyrkor och läser sina biblar. Nej, han är till för alla människor. Han kom för att frälsa också genomsnitts-svensken, som trots sin trygghetsfasad av bingolotter, bilar, sportextra och jagande efter nöjen går och släpar på en hel massa skuld. Inte skuld inför kronofogden, utan skuld inför Gud, därför att vi alla misslyckats med att leva som vi borde.

"Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat."

Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek

Här i tiden, har vi att lita och tro på Guds kärlek i Kristus, att tro att våra synder är förlåtna. Då vet vi att vi för evigt får vara tillsammans med Gud och vandra med honom för evigt, vi får tro på honom som psalmisten beskriver med orden:

”Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar och bergen störtar ner i havsdjupet” (Ps. 46: 2, 3)

Paulus utbrister:

”Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” (Rom. 8:38, 39)

Vi behöver inte vara rädda - därför att Gud vill vår frälsning

Vi läser i Hebr 13:5:

”Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig.”

Jag säger inte att en människa aldrig kan avfalla från Gud. Det är en möjlighet, men Gud kommer alltid vara den Gud som står fast vid sin kärlek till oss och som vakar över oss, eftersom han ingått i förbund med oss genom dopet.

Gud ville alltid vår frälsning. Gud ville alltid att vi skulle tro hans nåd och kärlek. 

Det finns verkligen en punkt där man totalt skiljs från Gud. Det är om man inte tror på Guds nåd i Kristus, då kommer man efter döden, för evigt bli ensam i helvetet.

Men här i tiden, har vi att lita och tro på Guds kärlek i Kristus, att tror att våra synder är förlåtna, då vet vi att vi för evigt får vara tillsammans med Gud och vandra med honom för evigt, vi får tro på honom som psalmisten beskriver med orden:

”Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar och bergen störtar ner i havsdjupet” (Ps. 46: 2, 3)