Vem tål en sanningssägare?

"Så uppstod för hans skull delade meningar bland folket. Några ville gripa honom, men ingen gjorde det.  Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?" De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han."  Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit vilseledda?"  (Joh 7: 43ff)

”Några ville gripa honom” (v.44)

I vers 32 läser vi att fariseerna och de skriftlärde redan beslutat om och sänt ut tempelvakterna för att gripa honom. Nu kommer frågan upp igen. Några kunde inte förstå varför man kunde låta denna fridsstörare gå lös.

Synden och olydnaden tål inte att det går runt en massa sanningssägare på stan. Man får inte sova sött i sin likgiltighet. Vem är det som rycker bort våra kuddar? Vem låter honom gå lös?

”Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?" (v.45)

Det var ett tag sedan tempelvakterna hade blivit utsända. Nu undrar översteprästerna och fariseerna varför ordern inte blivit verkställd. Lägg nu märke till svaret:

"De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han." (v.46)

Det var ju lite bråttom nu. Det var den åttonde festivaldagen på lövhyddohögtiden. Imorgon skulle Kristus och Hans lärjungar blanda sig med de skaror av tusentals pilgrimer som återvände i karavaner till sina hembyar.

Tempelvakternas svar är verkligen häpnadsväckande. De skulle helt sanningsenligt kunnat gjort det enkelt för sig genom att svara: ”Vi kunde inte gripa honom för att han har för mycket anhängare i folkmassorna som skulle hindra oss.” Och ett sånt svar skulle San Hedrin, det stora rådet, säkert vara helt nöjd med eftersom de själva hade stor respekt för hans stöd bland delar av folket.

Men tempelvakterna vittnade sanningsenligt om att det fanns något annat som hade gjort ett sådant djupt intryck på dem att de inte kunde agera. Även fast de visste att de skulle få ovett för sin bekännelse och kanske bli bestraffade för sina sympatier, så kände de sig tvingade att vittna om något som grep tag i dem och gjorde dem oförmögna att agera:

”Aldrig har någon människa talat som han” (v.46)

"Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit vilseledda?” (v.47)

Detta är priset man får betala för att vittna om Kristus och hans Ord. Man får stå ut med att bli kallad ”vilseledd”, fast man i själva verket äntligen hittat hem.

Det var naturligtvis besvärande att de som fariseerna alltid betraktat som sina självklara allierade, tempelvakterna, plötsligt har drabbats av kraften i Kristi ord.

Vilken sorts frid vill du ha?

Kristi anspråk retade förstås vissa.

”Så uppstod för hans skull delade meningar bland folket. Några ville gripa honom, men ingen gjorde det.” (Joh 7:43, 44)

Den hop som tillsammans hade gått upp till Jerusalem för att fira lövhyddohögtiden står plötsligt delad, splittrad i olika grupperingar p.g.a. en enda man: Jesus Kristus och hans Ord. Tänk så förunderligt det kan bli! Skulle han inte ena, skapa frid?

Både ja och nej. Kristus Jesus enar och skapar frid hos dem som fångas och dras till korset genom hans Ord. Han sade vid ett annat tillfälle:

”Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger.” (Joh.14:27)  

Men för dem som vill ha en frid på bekostnad av sanningen, en frid som blundar för synden och allvaret i Hans kallelse så blir Hans ord inte något som enar, utan något som splittrar.

Ingen står oberörd inför Kristi heliga ord. Antingen tar man emot honom och älskar honom, eller så förkastar man honom och hatar honom. Om man tror att man kan befinna sig mittemellan så har man missförstått allvaret i att vara hans lärjunge och bära sitt kors.

Att inte ta reda på fakta

Andra sade: ”Inte kommer väl Messias från Gallileen? Säger inte Skriften att Messias skall komma av Davids släkt och från Betlehem, den stad där David bodde?” (Joh 7: 42)

Evangelisten Johannes kommenterar inte dessa människors förståelse av profetian. Hade han varit av en annan mening så hade det stått i texten. De hade inte efterforskat för att ta reda på om hur det verkligen förhöll sig.

Av det faktum att Kristus till större delen av sitt liv bott i Nasaret hade de dragit slutsatsen att han också var född där. Man hade bortsett från att den judiska befolkningen under kejsar Augustus skattskrivning fick bryta upp från där de bodde för att bokföras där man var född och att Jesus var född just under denna resa i Betlehem. Man hade inte kontrollerat och sett att hans mor Maria var av kung Davids släkt på både sin mors och fars sida.

Ett budskap som delar folkmassor

"Några ur folkhopen som hade hört hans ord sade: "Han är verkligen Profeten." Andra sade: "Han är Messias", och andra: "Inte kommer väl Messias från Galileen? Säger inte Skriften att Messias skall komma av Davids släkt och från Betlehem, den stad där David bodde?" Så uppstod för hans skull delade meningar bland folket. Några ville gripa honom, men ingen gjorde det.  Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?" De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han."  Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit vilseledda? Finns det någon i Stora rådet eller bland fariseerna som har trott på honom? Men den här hopen som inte känner lagen, den är förbannad." Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: "Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?" De svarade: "Är kanske du också från Galileen? Om du undersöker Skriften skall du se att ingen profet kommer från Galileen."  (Joh. 7: 40ff.)

Och så delas med en gång hopen i två delar. Den ena som säger att han är den utlovade Messias och Profeten, den andra som säger att det måste var fel.

När evangelium ljuder förändras människor.  Budskapet hade tänt tro i somligas hjärtan. Att tro att Jesus är Kristus, Messias, det är att tro att han är den som profeterna sagt skulle bli ”en öppen källa till att rening från synd och orenhet” (Sak.13:1). Och är han reningen för alla människors synder så är också dina och mina synder borttvättade genom Hans kors och blod. Är han hela världens Frälsare så är han också din och min Frälsare.

Andra sade: ”Inte kommer väl Messias från Gallileen? Säger inte Skriften att Messias skall komma av Davids släkt och från Betlehem, den stad där David bodde?”

Ett viktigare budskap

”Några ur folkhopen som hade hört hans ord sade: "Han är verkligen Profeten." Andra sade: "Han är Messias", och andra: "Inte kommer väl Messias från Galileen? Säger inte Skriften att Messias skall komma av Davids släkt och från Betlehem, den stad där David bodde?" Så uppstod för hans skull delade meningar bland folket. Några ville gripa honom, men ingen gjorde det.  Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?" De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han."  Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit vilseledda? Finns det någon i Stora rådet eller bland fariseerna som har trott på honom? Men den här hopen som inte känner lagen, den är förbannad." Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: "Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?" De svarade: "Är kanske du också från Galileen? Om du undersöker Skriften skall du se att ingen profet kommer från Galileen." (Joh.7:40-52)

  

I många kristna kyrkor idag har man ett evigt resonerande. Ett evigt pladdrande med ambitionen att passa folks öron. Inget som avslöjar varken syndens storhet eller nådens rikedom. Inget som utmanar.

Och inget verkligt evangelium. Slutsumman av mycken förkunnelse idag blir ofta: ”försök vara så snäll du bara kan”.

Men Kristi förkunnelse verserna innan texten räckte ut en hjälpande hand till förkrossade syndare som stapplade under syndens och skuldens tunga börda.  Till människor som av lagens förkunnelse upplevt att helvetet låg öppet för deras fötter, till människor som hungrade och törstade efter rätfärdighet hade Kristus ropat:

”Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans inre skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger” (v.37, 38)

Lagförkunnelse i all ära, men när Guds lag visat att vi är skyldiga så måste man också visa att det finns nåd, det finns förlåtelse hos Kristus. Det finns någonstans att vända sig, när man insett att man inte klarar av att uppfylla lagens bud. Jesus Kristus är den som går i vårt ställe till ett kargt träkors för att betala vår skuld inför Guds lag genom sitt lidande och sin död. Hos honom finns förlåtelse. ”Kom till mig och drick”, hade han förkunnat för pilgrimsskaran som nyligen i templet hade sjungit ”Ni skall ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor” (Jer.12: 3)

Mänskligt pladder eller Ord som berör

 ”Några ur folkhopen som hade hört hans ord sade: "Han är verkligen Profeten." Andra sade: "Han är Messias", och andra: "Inte kommer väl Messias från Galileen? Säger inte Skriften att Messias skall komma av Davids släkt och från Betlehem, den stad där David bodde?" Så uppstod för hans skull delade meningar bland folket. Några ville gripa honom, men ingen gjorde det.  Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?" De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han."  Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit vilseledda? Finns det någon i Stora rådet eller bland fariseerna som har trott på honom? Men den här hopen som inte känner lagen, den är förbannad." Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: "Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?" De svarade: "Är kanske du också från Galileen? Om du undersöker Skriften skall du se att ingen profet kommer från Galileen." (Joh.7:40ff)

I texten möter vi Kristus när han varit närvarande vid den judiska lövhyddohögtiden. På den sista av de åtta dagar som man firade den hade Kristus ropat:

”Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger”. (v.37)

Vid högtiden var församlade invånare från Jerusalem, judiska pilgrimer från hela Israel och förskingrade judar i de kringliggande länderna.

Vi kan konstatera en sak: Kristi Ord lämnade ingen oberörd.

Hans ord berör och påverkar människor. Plötsligt måste alla ha en åsikt om denne förunderlige man. När Hans Ord gick ut och trängde in i hjärtat så var de antingen balsam för själen eller så blev han en stor anstöt som måste röjas undan.

Vissa sade: ”’han är verkligen Profeten.’ Andra sade: ’Han är Messias’, och andra ’Inte kommer väl Messias från Gallileen?” (v.40-42)

De judiska rabbinerna och skriftlärde förkunnade också. Man hade långa komplicerade utläggningar av lagen. I deras utläggningar hade man en lång auktoritetskedja: rabbi Si, har sagt om vad rabbi Så säger. De blev mycket prat, ett kanske förnuftigt och invecklat prat, men ett mänskligt prat.

En del har velat jämföra bibeltrogna kristna med skriftlärde. Men det är fullkomligt befängt. Det stora problemet med de skriftlärde var inte att de sysslade med Skriften, utan att de INTE sysslade med Skriften.  Kristus hade sagt om dem: ”Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud.” (Matt.15:9) ”Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull” (Matt.15:6).

Likadant ser det ut i många kristna kyrkor idag. Det är ett evigt resonerande. Ett evigt pladdrande med ambitionen att passa folks öron. Inget som avslöjar varken syndens storhet eller nådens rikedom. Inget som utmanar.

Och inget verkligt evangelium. Slutsumman av mycken förkunnelse idag blir ofta: ”försök vara så snäll du bara kan”.

Visst kan hårda ord få effekt

"Men synagogföreståndaren blev upprörd över att Jesus botade på sabbaten, och han sade till folket: "Sex dagar skall man arbeta. Kom därför och bli botade på dem och inte på sabbaten." Då svarade Herren honom: "Ni hycklare! Löser inte varenda en av er på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och leder bort och vattnar den? Men denna kvinna, en Abrahams dotter som Satan har hållit bunden i arton år, borde hon inte få bli löst från sin boja på sabbaten?" Vid de orden skämdes alla hans motståndare, men allt folket jublade över alla underbara gärningar som han utförde.” (Lukas 13)

Det är en person, synagogföreståndaren, som för fram kritiken inför folket. Märk hur snabbt han fått anhängare, för när Jesus svarar så får han tala, inte i singularis, utan i pluralis- flertal: ”Ni hycklare!”, säger han.

Den ytliga fariseiska lagens förkunnelse får omedelbart anhängare, därför att vi alla har lagen skriven i våra hjärtan och samveten. Det bor en liten farisé i oss alla. När vi därför hör lagen förkunnas på ett yttre sätt, så ger den genklang i oss. Helt annat är det med evangelium. Tron på nåden finns inte i någon av oss av naturen, den tron måste Guds Ande skapa, därför får evangelium inte applåder av massorna, inte hurrarop.

Märk här hur hård Jesus är mot de som höll sig till de äldstes stadgar. Han lindar inte in sina ord i bomull, utan säger rakt ut:

”Ni hycklare!”

Sådant tal skapar ibland irritation och hat. Ingen vill bli avslöjad och avklädd i sitt hyckleri. Men den här texten är ett undantag. Jesu ord får den effekt som Jesus avsåg:

”Vid de orden skämdes alla hans motståndare, men allt folket jublade över alla underbara gärningar som han utförde. ” (Luk. 13:17)

Låt oss på samma sätt skämmas för att vi så ofta är oförmögna att se alla goda gåvor Gud skänker oss i sin Son och i stället faller över i onödig kritikanda som överskuggar nåden och evangeliet. Låt oss precis som folket glädje oss i Guds underbara gärningar, att Gud köpt oss fria från synden och skulden genom Guds Sons blod. Låt oss precis som kvinnan i texten prisa och tacka Gud för allt han gett oss.