fredag 17 juni 2011

Högre! Större! Djupare!


Paulus ber att:

”Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå.”

Vad är det högsta vi kan föreställa oss? Kristi kärlek var högre. Vad är det djupaste vi kan tänka oss. Kristi kärlek var djupare. Ja, säger dagens text, Kristi kärlek till oss, är större än vad vi kan förstå.

Därför kan vi aldrig hitta något större och bättre i detta livet än Kristus och hans kärlek till oss. Men den kärleken äger vi, säger Paulus, när Kristus bor i våra hjärtan genom tron, när vi är rotade och grundade i honom.

Hur högt älskade Gud oss? Så högt älskade Gud världen, säger Skriften, att han utgav sin enfödde Son på korsets trä för att den som tror på honom inte skall gå förlorad, utan ha evigt liv.

torsdag 16 juni 2011

Tro på Kristus, inte dig själv

Vi säger inte: ”tro, tro, tro, vad du vill”. Vi säger: ”tro på Kristus”. Att hämta av Kristus är att förtrösta på att det han har, det har också vi.

Han levde det ett heligt liv. Det livet får jag räkna som min egendom, som min rättfärdighet inför Gud. Han dog på korset för mänskligheten, det vi hämta av honom, så att vi säger: ”jag dog med honom:”. Våra synder, dem bar han på korsets trä. Han dog med vår skuld, han straffades för våra brott. Han vann förlåtelse för en hel mänsklighet. Tron säger : ”Hans förlåtelse är min”. Trons rötter sänker sig djupt ner i Kristi kärlek och tar emot den, hämtar av den så att den kan ge näring åt hela trädet, åt hela vår inre människa.

Du och jag behöver inte förtjäna Guds kärlek, förtjäna Guds nåd, betala oss in i Guds rike, Han är hos oss, vi får ta emot, hämta av Honom.

Världens barn är rotade i skattesystem och jakten på jordisk lycka, de söker och famlar i mörker efter något som kan släcka törsten en stund, lite nöjen, lite förströelse. Men Guds barn behöver inte söka i världens usla brunnar, vi har den sanna källan. Genom dopet har vi förenats med Kristus, han bor i oss, genom nattvarden kommer han till oss, genom Ordet lyser han för vår blick.

Han kan släcka allas vår tröst efter sann kärlek, sann frid, sann tillfredställelse.

Är vi inte nöjd med Kristi kärlek till oss, då har vi inte lärt känna den. Paulus ber att:

”Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå.”

onsdag 15 juni 2011

Inte vår styrka, utan var vi har våra rötter


Även när vår tro inte är stark gäller hans kärlek och nåd oss. Han älskar oss och hans förlåtelse gäller oss också när vi är långt borta från honom. Men han vill vara förenad med oss och det blir han när vi griper tag i honom genom Ordet och sakramenten, när vi håller fast vid honom genom tron. Det kanske inte alltid känns och upplevs så härligt. Vi kanske inte alltid känner oss så kristna när vi ser på alla våra synder, all vår skuld och alla våra tvivel. Men det står inte heller att det måste kännas och upplevas. Vi tänker så lätt att så att om det inte känns, så är det nog inte riktigt. Men har han sagt han bor i våra hjärtan genom tron, så gör han det.

Och vi får be om det. Paulus ber att:

ni skall bli rotade och grundade i kärleken. Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå.”

Det är bra att läsa hela sammanhanget, då förstår vi att det inte handlar om vår kärlek vi skall bli rotade i, utan Kristi kärlek. Vår kärlek är ofta så svag och bristfällig, den räcker inte så långt som vi önskar. Vi kan inte bygga på den.

Men också vår kärlek kan växa sig starkare om den rotas och grundas i Guds kärlek till oss.

Se på ett träd. Det har en stam, det har grenar och löv. Men det som gör att det kan få nya vackra löv varje vår och kanske så småningom frukter är inte bar solen, utan också rötterna. Varje träd har rötter som vi inte ser. På de riktigt stora träden har det rötter som sträcker sig flera meter ut från stammen, ner i jorden.

Rötterna suger upp vätska och näring som leds upp från rötterna ut i grenarna och till bladen och frukterna. Rötterna hämtar näring.  Och rötterna ger trädet styrka. Om det inte fanns rötter så fanns inget som förankrade trädet i marken. Då skulle en liten vindpuff kunna blåsa omkull det.

Paulus ber att:

”ni skall bli rotade och grundade i kärleken.”

Att ha sina rötter i Kristi kärlek är att tro på honom, att lita på honom, att hålla sig till honom. Då hämtar tron sin näring från Honom. Då säger den att det Kristus vann för oss är vårt eget, tron hämtar av Kristus. Den har inget egenvärde.

måndag 13 juni 2011

Låt Kristus genom tron bo i era hjärtan

Kristus ber för församlingen i Efesus:

”att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken.”

Vad har du och jag för relation till Kristus? Paulus menar inte att Kristus är någon vi bara hänger ihop med, som vi skådar på avstånd, som vi bara tänker på. Han ber inte församlingen att de då och då ska ta en kopp kaffe med Jesus, att möta honom ibland för att för en stund uppleva en liten glädjekick.

Nej, han ber att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan, han är inte en tillfällig gäst, inte en besökare. Han skall bo där, ha sitt hem där.  Det är hans gemak, inte ditt och mitt loft för gammalt skräp och dåraktiga drömmar.

Men hur kan Kristus bo i våra hjärtan? Genom tron, förklarar Paulus. Genom att vi förtröstar på Honom, litar på Hans nåd och förlåtelse, tror att han är vår Frälsare, flyr till hans kors. Det är så han bor hos oss.

Han bor hos oss genom att vi bor hos Honom, skulle man kunna säga.

Den onde säger till oss: ”Du hör till mig. Du har gjort fel, du har överträtt Guds bud. Inte kan du höra till Gud. Ditt hem är helvetet. Där är din boning.”

Men han ljuger. Kristus tog sin boning i oss genom dopet. Kristus tar sin boning i oss var gång vi tar del av altarets sakrament. Då flyttar han kroppsligen in hos oss. Vi blir ett med honom. När vi tror Guds förlåtelse, att Kristus burit vår synd på korset, litar på den, håller oss till, då säger vi till den onde:

”Kristus bor i mitt hjärta genom tron, och bor han hos mig, då finns inte skulden kvar, då finns inte synden kvar. Kristus som är ljuset har lyst upp mitt mörka hjärta. Hans rättfärdighet finns hos mig. Jag är en syndare, men Kristi fullkomliga rättfärdighet och den förlåtelse han vann på korset har han tagit med sig när han flyttade in i mitt hjärta, hans helighet lyser upp och skingrar syndens och skuldens mörka skuggor i mitt hjärta. Så länge jag tror på Honom bor han hos mig.”

lördag 11 juni 2011

Kraft och styrka genom evangelium i ord och sakrament

Denna inre människa, det nya kristna jaget, den ande som säger ja och amen till allt det Gud vill, kan vara liten eller stor i en kristen, den kan vara svag eller stark. Är den svag och liten är den i ständig fara för att anfallas av tvivel, av frestelser och av satans alla listiga angrepp. Är den stark och livaktig så rinner angreppen lättare av, man står ut, fast det gör ont, man dras inte lika lätt med av det onda.

Men vi kan alltid med Paulus be för andra och oss själva att Gud Fadern:

i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande.”

Men hur gör han det? Hur kommer Anden till oss? Hur hör Gud vår bön så att vi blir starkare? Anden verkar inte på något annat sätt än genom nådens medel: Ord och sakrament. Genom Guds Ord, Bibeln, genom dopet, nattvarden och avlösningen ger oss Gud av sin Ande.

Men han vill att vi skall be om Anden, precis som Paulus gör. Och då hör Gud våra böner så att Han gör vår inre människa starkare, genom evangelium i ord och sakrament. Bönen är i sig inget som varken upptänder eller stärker tron, men när vi ber om Hans Ande, om nåd, och styrka och kraft, om förlåtelse så ger Han oss allt detta genom evangelium i Ord och sakrament. På inget annat sätt.

Kraft åt den inre människan

”Jag ber” säger aposteln, ”att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken.”

Han bad inte om hjälp med sina bekymmer, han bad inte om pengar eller att Gud skulle bota faster Märtas onda tår. Alla dessa saker är goda saker vi kan be om. Men hans bön i dagens text gällde det som byggde upp församlingen i Efesus, och gjorde henne fast i en orolig omvärld.

För det som verkligen hjälper en skara kristna att stå ut och orka att kämpa mot djävulen världen och vårt eget kött är varken pengar, yttre ro eller frihet från krämpor. Det som får oss att vara glada och frimodiga så att vi inte ger upp är att:

”han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken

Han talar inte om att de skall bli frälsta. Dessa i Efesus var redan troende, de hade en inre människa. Han ber att de skall få kraft och styrka åt sin inre människa genom sin Ande.

Den inre människan är den nya naturen som skapades när de föddes på nytt genom Ordet och dopet.

fredag 10 juni 2011

Är fadersbegreppet en otidsenlig bild ?

Därför böjer jag mina knän för Fadern, han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn.”

Det finns folk som inbillar sig att namnet på Gud som Fader är en bristfällig bild som är lånad från våra jordiska förhållanden. Men Paulus förklarar att det är precis tvärtom. Gud har lånat ut sitt namn till mänskliga förhållanden för att vi skall kunna beskriva faderskapet.

Han säger om Gud: ”han från vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn.”

När en mänsklig relation kan kallas faderskap så bottnar det alltså i Guds Faderskap. Hans faderskap är att han har omsorg om sin skapelse, han försörjer den, han tar han om den, han tar ansvar för den, han undervisar sitt folk och han förmanar sitt folk. Kan en mänsklig fader göra något av detta så hämtar han sitt namn från den himmelske Fadern.