Anden övertygar genom Ordet

Det största skälet till att vi skall tro att Gud kan med sin Ande genom Ordet uppenbara evangeliet för människor, är att Anden har uppenbarat detta evangelium för oss, för dig och mig.

Paulus skriver:

”Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.  Anden utforskar allt, också djupen i Gud. Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord.” (v. 10-13)

Kontentan är ungefär detta: Jag vet inte vad som försiggår i NN:s huvud, jag kan inte telepati. Jag kan titta på NN och gissa att han tänker på vad han ska äta till kvällsmat.  Men det är bara NN själv som vet vad han tänker på.

På samma sätt är det bara Gud som vet vad Gud tänker. Guds Ande är Gud, därför vet Han vad som är Guds plan och vilja. Men sen går aposteln ett steg vidare och säger att Guds barn har fått Guds Ande och att hon därför vet vad hon fått av Gud.

Det är en fantastisk tanke. Eftersom vi har fått Guds Ande så känner vi till en del Guds tankar. Genom evangelium vet vi att Gud älskar oss.

Men vi ser här också hur nära Anden är knuten till sitt Ord. Aposteln säger: ” vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord.

Det finns människor som försöker ställa Ordet och Anden mot varandra och menar att det är oandligt att tala om Guds Ord. Men här lär oss aposteln att Ordet och Anden hör samman. Aposteln förkunnar vad Anden lär med Ord, det är inte vanliga ord, utan med ord som Anden lär återger andliga ting. Så Anden är inte en mystisk ordlös substans som flyter in och ur människan. Anden lär aposteln och aposteln förkunnar Ord som Anden lär, andliga ord, Guds Ord.

För att Anden skall lära oss mer och göra vår tro på Kristus starkare, låt oss hålla oss när Hans Ord, lyssna till det, begrunda det, lära av det och förtrösta på det. Och låt oss tillsammans ge Anden röst genom evangelium, så att han får dra människor till Kristus och där, hos honom, ge den vishet som inget öra hört och inget öga sett.

Fortsätt berätta om Jesus

Jag talade tidigare om hur hopplöst det kan kännas att försöka förmedla den tro man har på Jesus, den förtröstan på nåden som man tycker är så självklar. Om det nu är så att vi inte kan göra människor troende, utan bara Guds Ande. Är det då inte helt meningslöst att ens försöka vittna för människor, att evangelisera?

På det svarar vi:

- När vi förmedlar Guds Ord till en människa så verkar Guds Ande på den människans hjärta. Om vi inte förmedlade Guds Ord till människor skulle Anden inte kunna dra människor. Ordet är Andens svärd och Kristus har sänt oss ut att förkunna evangeliets Ord för att Anden genom evangelium skall dra människor till sig.

- Om nu någon som vi talar med verkar helt blind och ovillig att tro och ta emot Herrens Ord, så skall vi alla fall fortsätta att ge honom eller henne evangelium. Du och jag kan inte läsa av människors hjärta, bara Gud vet när en människas stund att bli ett Guds barn kommit. Ibland kan de ta en timme, ibland en vecka, ibland flera år.

Världens barn kan inte förstå nåden med sitt förnuft

”vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.” 

För att evangeliet skall kunna komma in i hjärtat och där bli en trodd sanning, en verklighet för hjärtat, så måste Guds Ande uppenbara denna sanning.

Skriften säger:

”Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.” (Rom 8:7)

”ingen kan säga "Jesus är Herren" annat än i kraft av den helige Ande.” (1Kor. 12:3)

Församlingen i Korint bestod inte av så många rika, mäktiga, visa och kloka. Men i staden Korint fanns en stor traktan efter nya vishetsläror, man älskade att lyssna på filosofer, och även i församlingen kom det så småningom in människor som berömde sig av nya vishetsläror, falska apostlar, de blev uppblåsta, skrytsamma och högmodiga.

Det är därför Guds apostel Paulus finner anledning att förklara och utlägga Guds vishet som är annorlunda än mänskliga system, en vishet som Anden skänker genom evangelium om Kristus.

Paulus jämför sig själv med de ofta vältaliga filosoferna som höll imponerande föredrag kryddade med retorik och tilltalande system. Han säger

”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst.  Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft. Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång.” (1Kor.2:1 - 6)

Världen kan inte tänka sig att Gud stryker ut våra synder och placerar dem på Jesu Kristi kors. Att Gud inte kräver ett enda dugg för att människor skall tas in i himlen utan tar in dem som tror på Guds dårskap, att vi är förlåtna i och genom Kristi korsdöd, hans blod, hans lydnad, hans försoning. Världen tycker att vi är konstiga som inte accepterar tanken att Gud skulle väga synderna på en våg och ta in dem som har fler goda gärningar än onda.

Varför är det så? Aposteln skriver i sitt andra brev till församlingen i Korint:

”Är vårt evangelium dolt, så är det dolt för dem som går förlorade. Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild. Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull.” (2Kor. 4:3 - 5)

Den onde har alltså förblindat världens barn. Nu säger de flesta: ”Men jag är inte emot Gud. Jag vet att han finns. Jag försöker göra det rätta.” Nej, att höra till den här världen handlar inte om att med sina ord vara emot allt det som har med Gud att göra. Skriften säger att den onde har ”förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet”.

Man kan vara hur religiös som helst utan att se evangeliet. Det är bara Guds Ande som kan öppna våra ögon så att vi ser, så att vi tror och förtröstar.

Ett mysterium

"Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom." (1 Kor 2:9)

Och för att det är så obegripligt Guds evangelium så måste denna världens visa förklara varför de kristna ändå väljer att tro det. Karl Marx sade att religionen var ett opium för folket, överklassens vapen för att göra massorna underdånig de styrande och för Sigmund Freud är Gud en projektion av barnets fadersbild. Paulus säger att budskapet om korset är en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna.

Så måste det vara förklarar Paulus, beviset för att de aldrig förstod, utan alltid stod främmande för evangeliet, är att de dödade Jesus: ”Denna vishet har ingen av den här världens härskare känt - om de hade känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre”.

Det finns en yttre anstöt i evangeliet. Kristi död visar på vår hopplöshet och vår synd. Om vi inte vore syndare, om vi kunde göra något för att frälsa oss själva, hade Jesus inte behövt dö.  Därför vill den moderna människan inte ha en korsfäst Gud. Man vill hjälpa sig själv, man är stolt och vill inte att allt skall bero på Guds nåd. Något måste vi väl ändå göra för att bli frälsta.

Men Guds evangelium säger: ” av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.” (Ef. 2:8, 9)

Men att vi har så svårt att förstå beror inte bara på anstöten, utan också just av att detta att det är fördolt, det är andligt, det är ett himmelskt överjordiskt budskap.

Varför det är så svårt att tro

Varför är det så att vissa liksom inte förstår och tror?  Det finns svar på den frågan i Bibeln.

Visst kan det finnas pedagogiska problem ibland när människor inte förstår. Visst kan vissa icke-troende lägga ihop ett och ett och beskriva det kristna budskapet hyfsat likt som Guds barn beskriver det.

Man blir som det är med med blinda barn, som med känseln kan lägga ihop alla pusselbitarna, men ändå inte tala om vad bilden föreställer.

Skriften svarar varför evangeliet som är så enkelt, ändå inte förstås och omfattas av mycket visa människor.

I det första kapitlet av 1:a Korintierbrevet har Guds apostel Paulus förklarat att evangeliet är en dårskap. Men det är inte en dårskap rent objektivt. Det är en dårskap i människors ögon. Egentligen är det Guds vishet, som är visare än allt vad människor kan tänka ut.

Detta tema utvecklas i 1:a Korintierbrevet:

”Vishet förkunna vi … bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet, den vishet som är fördold och som Gud från evighet har bestämt att bli till härlighet för oss.”(1 Kor 2:6, 7)

Den vishet som världens människor talar om är en vishet som man med sina naturliga sinnen kan räkna ut, det är matematik och logik, det är också vishet som kan mätas och studeras. Men evangeliet har inte de egenskaperna.  Evangeliets vishet tillhör, säger aposteln, inte den här världen. Det är fördolt för världens människor, gömt, beslöjat.

”vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat inte kunnat ana”(1 Kor 2:9)

När evangeliet inte går in

Har vi inte alla ibland tänkt på varför det är så svårt att få människor av den här världen att tro och förstå evangelium? För oss som tror på Kristus är förtröstan på Honom och den glädje man äger i evangelium så stor att vi gärna vill dela med oss av den till de människor vi har runt omkring oss.

Och ibland gör vi det, även fast vi är medvetna om att vi borde göra det oftare. Jag tror det är en del av oss här som delar erfarenheten av att sitta tillsammans med någon och försöka förmedla evangeliet. Man anstränger sig för att använda klara och tydliga ord, förklarar hur Gud är helig och hur vi alla är syndare, som förtjänar Guds vrede.  Sedan fortsätter man att berätta om hur Gud sänt sin Son för att friköpa människan från synden och skulden och skänka henne förlåtelse och rättfärdighet. Man förklarar att Gud tar emot syndare av nåd för Kristi skull, att var och en får tro sina synders förlåtelse i och genom Kristus. Kanske använder man någon bild för att visa hur Kristus byter börda med oss, och tar den upp på korset. Och så frågar man titt som tätt den man talar med om han eller hon förstått.

Man kanske nästan tror att den person man talar med kommer att bli en kristen, och då säger personen: ”Jag tror att jag inte är tillräckligt god för att bli en kristen.” Inget man sagt hade gått fram. Personen talade svenska, personen var normalbegåvad, man förklarade alla ord man använde, men ändå går det liksom inte in, att detta med att vara kristen inte handlar om vad vi gör, utan vad Jesus gjort. Och även om man fick personen att upprepa just detta, så hade han eller hon ändå inte omfattat det med sitt hjärta.

Anden ger goda frukter genom evangeliet

”Andens frukt…är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Sådant är lagen inte emot. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa Anden.” (Gal. 5:22 -25)

Frukten av tron på Kristus är att vi förändras. När vi ser hur Kristus älskat oss, så lär vi oss älska våra medmänniskor och leva ett liv i renhet och rättfärdighet. Vi kommer att fortsätta att synda. Därför måste vi leva i daglig omvändelse, så att vi dagligen ångrar vår synd och tar emot förlåtelsen genom Kristus, vi klär av oss den gamla människan, det dåliga trädet och ikläder oss den nya människan, det goda trädet. Bara så kommer god frukter fram. När den nya människan hör lagen, så fnyser hon inte eller blir oroad, utan gör villigt och glatt det Gud befaller oss att göra.  Den nya människan i oss vill och kan göra Guds vilja, visserligen i svaghet och ofullkomlighet, men ändå blir det en början, när vi lever nära Kristi kors.

Därför ska vi ivrigt höra och läsa Guds Ord, vi ska bekänna våra synder och ta emot avlösningen i bikten, tänka på vårt dop då vi dog och uppstod med Kristus och vi skall ta emot Hans sanna kropp och sanna blod i nattvarden, därför att det är genom dessa enkla medel som Kristus kommer till oss, och förenas med oss så att vi blir goda träd.