Jesus stod för bibeltrohet

Jesus kritiserar inte Bibeln, utan hänvisar till den.

Några exempel.

Matt. 19:3 – 5 ”Några fariseer kom fram till honom och ville snärja honom och sade: ’Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av någon anledning?’ Han svarade: ’Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött?’”

Matt. 22:31, 32 ”Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte en Gud för döda utan för levande?”

När han frestas, så hänvisar han alltid till att ”det står skrivet”.

Vill man följa Jesus, så vill man också vara trogen honom som säger:

”Skriften kan inte göras om intet” (Joh.10:35)

I dagens text säger han:

”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna.”

Jesus kom inte för att lyfta GT åt sidan eller ta bort det. Många kristna idag har svårt för det gamla förbundet skrifter, förmodligen för att man har för dåliga kunskaper om det. Men denna del av Bibeln var den första kyrkans Bibel innan hela kanon var fullbordad, den var Jesu Bibel och om man läser NT så ser man hur ofta GT citeras och används. GT är viktig. Här finner vi många dyrbara nådelöften från Gud. Här finner man mer än 400 olika profetior om Jesus.

Är fariseism lika med bibeltrohet?

Allt förändras, säger man. Det som var sant igår är inte sant idag, det som var rätt igår, är fel idag. 

För inte så länge sedan talade man om modernismen, den nya tiden. Man sade att teknologin skulle lösa alla problem, och att den högsta och ädlaste strävan, var sökandet efter sanning och kunskap. I dag säger man att vi lever i ett postmodernistiskt samhälle, i en tid där upplevelse har ersatt kunskap och sanningen har ersatts av pragmatism – vad som fungerar. Man frågar inte längre efter vad som är sant, utan efter vad som fungerar.

Man menar att var och en ska avgöra vad som är rätt och fel. Det kallas relativism. Det som känns bra för dig, är rätt.

En undersökning i USA visar att bara 22% trodde på en absolut moral, d.v.s. en uppfattning om rätt och fel som inte förändrades av förhållanden och individer. 64% menade att vad som var sant berodde på individ och situation. Bland de som kallade sig troende kristna så trodde bara 32% på en absolut moral.¹

Ville Jesus ändra tron?

Om vi nu ser att synen på rätt och fel håller på att lösas upp till ett sorts forum för tyckande och tänkande, betyder det att det verkligen är så, att allt förändras? Var det inte rentav därför Jesus kom? För att röra om i grytan, för att ändra på Guds lag, för att förändra rätt och fel?

Vi låter Jesus själv svara på frågan i dagens text:

”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda.”

Vi ska först se på varför Jesus måste säga: ”tro inte” och sedan se på vad han säger.

Om man inte visste vad det gamla förbundets skrifter lärde kunde man tro att Jesus var en som kom för att ändra på saker och ting. Var det inte så att han ifrågasatte sabbatsbudet när han lät sina lärjungar gnugga vete och äta när de gick genom ett sädesfält eller när han botade sjuka på en sabbat? 

Ifrågsatte han inte judarnas Torah (Moseböckerna), när han sade att kärleksbudet var det viktigaste? Uppphävde han inte det gamla förbundets stränga syn på äktenskapsbrott när han lät sade til äktenskapsbryterskan: ”Inte heller jag dömer dig”? (Joh. 8:11)

Det kunde finnas en föreställning om att Jesus ville ändra på saker och ting eftersom han gick emot sadducceernas, fariseernas, översteprästernas och de skriftlärdes bibeltolkning. Bibeln var skriven på hebreiska. Men språk utvecklas och på Jesu tid talade man arameiska, vilket gjorde att folk i allmänhet ofta var hänvisad till de skriftlärdes och fariseernas bibelutläggning.

Men Jesus förklarar idag att föreställningen att han gick emot det gamla förbundets skrifter var fel.

”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna.”, säger han.

Lagen och profeterna är hela gamla testamentet, Bibeln på Jesu tid. Lagen syftar på Moseböckerna och profeterna på resten.

Men varför kritiserade Jesus fariséerna och de skriftlärde? Svaret var inte att dessa var så hårda bokstavsträlar, utan tvärtom. De hade satt sin egen auktoritet över Skriften. Det var detta som var felet.

Jesus säger om dem på ett annat ställe:

”Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar." Han sade också till dem: "Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar.” (Mark. 7:7 - 9)

Fariseerna hade utsett sig själva till en lagtolkare. Inom sig hade man en muntlig tradition genom vilken man förklarade hur folk skulle leva. Man hade letat fram hundratals bud och förbud som man skulle leva efter. Dessa hade de i sin tur förklaringar till. Senare skrevs den muntliga traditionen ner. Fariséernas skriftsamling Talmud omfattar 72 böcker. Speciellt intresserad var man av sabbaten.

Det typiska med fariséismen är att man säger mer än vad Skriften säger. Om man knöt upp en knut på sabbaten med två händer så var det arbete. Om man bara använde en hand, så var det okay. Om man bar mat, så var det arbete, såvida inte det var mindre än ett torkat fikon eller en måltid som kunde ätas upp omgående. Om man skrev mer än två bokstäver bredvid varandra på pergament, så var det arbete. Men man kunde skriva i dammet, eller på något annat som gick att sudda ut.

Allt detta är människotankar och har inget med vad Gud menade med sabbaten. När folk idag hänvisar till Anden och kritiserar bibeltrohet, så är det inte Jesu kamp mot fariserna, utan fariseernas kamp mot Jesus. Dagens fariseism är de som höjer människotanken över Guds Ord.

1 “Truth Crisis Threatens Churches’ , Andy Butcher i “Charisma Magazine” 12 Feb 2002

Att ta risken

Men tänk om Simon inte tar emot hans vittnesbörd? Tänk om han tycker jag är galen och inte lyssnar på mig? Tänk om vår relation blir ansträngd och spänd efter det här vittnesbördet? Allt detta är verkliga möjligheter, men de överskuggar inte Andreas önskan att Simon ska lära känna Jesus. Han är villig att ta risken att bli missförstådd om ett vittnesbörd kan leda brodern till kännedom om Kristus.

Är vi mer måna om våra mänskliga relationer och vad folk tycker och tänker, än vittnesbördet om Kristus? Varje gång vi ger människor budskapet om Frälsaren så riskerar vi ett negativt gensvar.  Men är det inte risk vi måste ta av kärlek till de människor som vi önskar deras eviga väl? Vi riskerar ju faktiskt också att dela evigheten i himlen med dem.

Var Andreas!

”Var bor du?”, det är kanske ungefär ett sånt där tafatt yttrande som när barn kommer hem till en främling och får syn på ett fat med kakor och frågar: ”Vart har du fått tag i de där kakorna?” , när den verkliga frågan egentligen är: ”Kan jag få smaka en kaka?”.

Genom att säga: Var bor du?, så ger de Jesus chansen att ta initiativ till att bjuda dem hem på ett samtal.

”Han sade till dem: "Kom och se!" Då gick de med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen.”

Det var verkligen en lyckträff. De fick möjlighet att samtala med Jesus en hel dag. Och av textens fortsättning så förstår vi att de fick svar på sina frågor, blev övertygade Jesu lärjungar.

 

Texten fortsätter:

” Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och som hade följt Jesus.  Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias" - det betyder Kristus.  Och han förde honom till Jesus.”

Det första Andras gör efter att ha kommit till tro på Kristus är att leta rätt på sin bror. På en dag blev han evangelist. Han förde folk till Jesus. Han hade upptäckt att han nu ägde något som också andra behöver. Att lära känna Jesus Kristus bör ha den effekten på oss alla. Du bara vill av allt ditt hjärta att berätta för alla andra om honom. Du vill att andra skall uppleva samma frid med Gud och glädje i den helige Ande som du själv upplevt.

Så var börjar Andreas? Han börjar med dem som står honom närmast: familj och vänner. Vi behöver nå ut till dem som vi står i nära relation till, släkt och vänner, arbetskamrater.

Var bor du ?

"Se Guds Lamm!"

Dessa ord borde räcka för att vi skulle tro på Kristus och bli hans lärjungar. Men det är inte alltid vi tror och tar emot omedelbart ibland måste orden få sjunka in, de behöver upprepas och förankras. Ännu var inte allt självklart för de två lärjungar som hittils följt Johannes Döparen.

”De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde Jesus. Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem vad de ville. De svarade: "Rabbi" - det betyder lärare - "var bor du?"

Jesus vänder sig om och märker att männen följer efter honom.  Han frågar vad de vill.

Det är en nyttig fråga. Vad vill ni? Vad vill du? Vad har du för motiv? Den behöver vi ställa oss ibland. Går allt bara av farten? Har vi egentligen förstått varför vi går efter Jesus? Har vi förstått varför vi behöver ett offerlamm? Har vi förstått att det är våra synder som drev Jesus upp på korset?

Nu hade Döparen redan talat om för sina lärjungar att Kristus är Guds Son (Joh 1: 34), ändå är de försiktiga i sina föreställningar och inleder sin dialog med honom genom att artigt hälsa honom: ”Rabbi”, ett ord för lärare.

Men när han frågar vad de vill, så ger de ett svar som kanske kan verka underligt: ”Var bor du?”

Men det är kanske den respekt och ödmjukt de visar. De vill veta mer om honom, men de vill inte bjuda in sig, inte tro sig kunna göra anspråk på att få ett samtal med honom som deras förra lärare sade sig inte var värdig att knyta upp sandalremmarna på.

Ett enda Lamm

”Se Guds lamm, som tar bort världens synd.” (Joh. 1: 29)

Det är alltså inte flera lamm som skall offras för olika synder av olika individer. Det är ett Guds Lamm som tar bort världens synd. Det är inte människors lamm som tas ur fårahjorden. Det är Guds eget Lamm som Gud Faderns sänder hit för vår skull. Det är Gud som offrar åt oss. Detta är evangelium, det är det glada budskapet som Döparen predikar för sina lärjungar.

Evangelium handlar inte om vad du och jag gör för Gud, utan om vad Gud gör för oss, när han offrar sin egen Son Jesus Kristus för alla vår synder. Genom honom är allt det som skiljer oss från Gud utplånat. Men vi behöver rikta vår blick till honom så att vi tror och förtröstar på honom, därför manar Döparen, Se Guds Lamm.

När vi tror att vi inte duger inför Gud, se Guds Lamm, tro på Kristus, han duger som Guds offer för din och min skull.

Se Guds Lamm

Dagen innan hade Johannes Döparen döpt Jesus Guds Son. Han hade bekännt för sina lärjungar:

”mitt ibland er står en som ni inte känner,  han som kommer efter mig. Jag är inte värd att knyta upp remmen på hans sandaler." (Johannes 1: 26, 27)

Idag står Döparen med två av sina lärjungar och pekar på Jesus med orden:

”Se Guds lamm!"

Tänk ett sånt underbart vittnesbörd Döparen ger! Det innehåller hela evangeliet i tre ord. Att peka på Kristus med dessa tre ord är en huvudsumman av vad den kristna Kyrkan är sänd att predika.

Hon är inte sänd att vara ett sorts världssamvete eller en institution eller en uppfostringsanstalt, hon är sänd att peka på Jesus och vittna att han är Guds Lamm.

Nu är det ju inte säkert att alla människor förstår vad det betyder att Jesus är Guds Lamm. Därför får man förklara orden grundligt och ingående.

De två lärjungarna som Döparen hade vid sin sida förstod vad ett lamm hade för andlig betydelse för en jude. De hade lärt sig i profeten Moses skrifter att man skulle offra ett lamm för synder man begått (3 Mos. 4:27-35). Varje påsk slaktade varje judisk familj ett lamm och strök dess blod över dörrposterna, som en påminnelse om hur Gud lät hemsökelsen gå förbi de hem av Israels barn som hade gjort samma sak i Egypten (2 Mos. 12:3ff) och i profeten Jesajas bok hade Gud talat om en person som skulle komma som var lik ett offerlamm:

”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom.  Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.” (Jes. 53:5 - 7)

Innebörden i Döparens ord var alltså inte obekant för de två lärjungar han hade med sig. Dagen innan hade han förklarar mer ingående vad detta Guds Lamm hade för uppgift med orden:

”Se Guds lamm, som tar bort världens synd.” (v. 29)