Allt förändras, säger man. Det som var sant igår är inte sant idag, det som var rätt igår, är fel idag.
För inte så länge sedan talade man om modernismen, den nya tiden. Man sade att teknologin skulle lösa alla problem, och att den högsta och ädlaste strävan, var sökandet efter sanning och kunskap. I dag säger man att vi lever i ett postmodernistiskt samhälle, i en tid där upplevelse har ersatt kunskap och sanningen har ersatts av pragmatism – vad som fungerar. Man frågar inte längre efter vad som är sant, utan efter vad som fungerar.
Man menar att var och en ska avgöra vad som är rätt och fel. Det kallas relativism. Det som känns bra för dig, är rätt.
En undersökning i USA visar att bara 22% trodde på en absolut moral, d.v.s. en uppfattning om rätt och fel som inte förändrades av förhållanden och individer. 64% menade att vad som var sant berodde på individ och situation. Bland de som kallade sig troende kristna så trodde bara 32% på en absolut moral.1
Ville Jesus ändra tron?
Om vi nu ser att synen på rätt och fel håller på att lösas upp till ett sorts forum för tyckande och tänkande, betyder det att det verkligen är så, att allt förändras? Var det inte rentav därför Jesus kom? För att röra om i grytan, för att ändra på Guds lag, för att förändra rätt och fel?
Vi låter Jesus själv svara på frågan i dagens text:
”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda.”
Vi ska först se på varför Jesus måste säga: ”tro inte” och sedan se på vad han säger.
Om man inte visste vad det gamla förbundets skrifter lärde kunde man tro att Jesus var en som kom för att ändra på saker och ting. Var det inte så att han ifrågasatte sabbatsbudet när han lät sina lärjungar gnugga vete och äta när de gick genom ett sädesfält eller när han botade sjuka på en sabbat?
Ifrågsatte han inte judarnas Torah (Moseböckerna), när han sade att kärleksbudet var det viktigaste? Uppphävde han inte det gamla förbundets stränga syn på äktenskapsbrott när han lät sade til äktenskapsbryterskan: ”Inte heller jag dömer dig”? (Joh. 8:11)
Det kunde finnas en föreställning om att Jesus ville ändra på saker och ting eftersom han gick emot sadducceernas, fariseernas, översteprästernas och de skriftlärdes bibeltolkning. Bibeln var skriven på hebreiska. Men språk utvecklas och på Jesu tid talade man arameiska, vilket gjorde att folk i allmänhet ofta var hänvisad till de skriftlärdes och fariseernas bibelutläggning.
Men Jesus förklarar idag att föreställningen att han gick emot det gamla förbundets skrifter var fel.
”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna.”, säger han.
Lagen och profeterna är hela gamla testamentet, Bibeln på Jesu tid. Lagen syftar på Moseböckerna och profeterna på resten.
Men varför kritiserade Jesus fariséerna och de skriftlärde? Svaret var inte att dessa var så hårda bokstavsträlar, utan tvärtom. De hade satt sin egen auktoritet över Skriften. Det var detta som var felet.
Jesus säger om dem på ett annat ställe:
”Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar." Han sade också till dem: "Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar.” (Mark. 7:7 - 9)
Fariseerna hade utsett sig själva till en lagtolkare. Inom sig hade man en muntlig tradition genom vilken man förklarade hur folk skulle leva. Man hade letat fram hundratals bud och förbud som man skulle leva efter. Dessa hade de i sin tur förklaringar till. Senare skrevs den muntliga traditionen ner. Fariséernas skriftsamling Talmud omfattar 72 böcker. Speciellt intresserad var man av sabbaten.
Det typiska med fariséismen är att man säger mer än vad Skriften säger. Om man knöt upp en knut på sabbaten med två händer så var det arbete. Om man bara använde en hand, så var det okay. Om man bar mat, så var det arbete, såvida inte det var mindre än ett torkat fikon eller en måltid som kunde ätas upp omgående. Om man skrev mer än två bokstäver bredvid varandra på pergament, så var det arbete. Men man kunde skriva i dammet, eller på något annat som gick att sudda ut.
Allt detta är människotankar och har inget med vad Gud menade med sabbaten. När folk idag hänvisar till Anden och kritiserar bibeltrohet, så är det inte Jesu kamp mot fariserna, utan fariseernas kamp mot Jesus. Dagens fariseism är de som höjer människotanken över Guds Ord.
1 “Truth Crisis Threatens Churches’ , Andy Butcher i “Charisma Magazine” 12 Feb 2002
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar