I förlåtelsens rike

"I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd." (Ef. 1:7)

Dessa ord lär oss, att hela vår rättfärdighet för Gud är och kallas syndernas förlåtelse. Därför måste vi lära att höja oss över förnuftet, som tvistar med oss och förehåller oss både våra synder och goda gärningar. Vi måste höja oss så att vi ser varken på det ena eller det andra utan endast grundar oss på denna sanning och

inte vill veta av något annat. Vi sätter nåden och förlåtelsen inte endast mot synden utan även mot alla goda gärningar och utesluter sålunda all mänsklig rättfärdighet och helighet.

Men, invänder du, om jag ännu dagligen känner synden hos mig, så att mitt samvete fördömer mig? Svar: Just därför skall du lära dig, att den kristliga rättfärdigheten är inget annat, än endast syndernas
förlåtelse. Du är i ett sådant rike, som endast har att göra med synder och däri finnes en så översvinnelig nåd, att den borttar all vrede. Och fastän du inte känner annat hos dig än många och stora synder, så är de ändå inte mera synder, ty du har ett dyrbart motgift mot dem, som borttar syndens kraft och gift, och detta är ordet förlåtelse. Men utan förlåtelse blir synden kvar, och ingen gärning hjälper ens mot den allra ringaste synd.

Ur: Resekost, av Martin Luther