"Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag." (Gal. 6:2)
Det är ett verkligt kärleksfullt bud, som aposteln allvarligt vill lägga oss på hjärtat med den tillagda satsen, som innebär en direkt vädjan: "Så uppfyller ni Kristi lag." Kristi lag är kärlekens lag. Sedan Kristus återlöst och förnyat oss och gjort oss till sin kyrka, ger han oss ingen annan lag än budet om den inbördes kärleken, Joh. 13:34f: "Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar."
Men att älska är inte, som sofisterna säger, att vilja någon väl, utan det är att bära den andres bördor, d.v.s. att ha fördrag med det som irriterar dig och som du inte gärna finner dig i. En kristen måste alltså ha starka axlar och en kraftig rygg för att kunna bära brödernas kött, d.v.s. deras svaghet, ty Paulus säger här, att de har besvärliga bördor. Kärleken är således mild, vänlig och tålig, och den består inte i att ta utan i att ge, ty den tvingas att fördra och bära mycket. I församlingen ser gudfruktiga lärare många
villfarelser och synder, som de tvingas att bära. I det borgerliga livet svarar aldrig undersåtarnas lydnad mot överhetens lagar. Om därför inte överheten förstår att se genom fingrarna, duger den inte till att styra samhället. I varje hushåll sker mycket som misshagar husfadern. Men om vi själva kan bära och överse med våra egna laster och synder, som vi dagligen begår i mängd, skall vi också bära andras, enligt ordet här: "Bär varandras bördor", och enligt budet "Du skall älska din nästa såsom dig själv."
Och kärleken, skriver Paulus i 1Kor. 13:7, tror allting, den hoppas allting, och den bär brödernas alla bördor, ändå alltid under förutsättning att lagens första tavla om tron inte överträds. Ty den som bryter mot den, överträder inte Kristi lag, som är kärleken, han förorättar inte nästan utan Kristus och det rike, som han med sitt blod förvärvat. Detta rike bevaras inte genom kärlekens lag utan genom Ordet, tron och Anden. Detta bud om att bära andras bördor sträcker sig alltså inte till sådana som förnekar Kristus, som inte endast vägrar erkänna synden, utan t.o.m. försvarar sin synd, och inte heller till dem som framhärdar i synd, ty också de förnekar till en del Kristus. De däremot, som tror och gärna hör Ordet och likväl mot sin vilja faller i synd och vid tillsägelse inte endast lyder, utan även själva avskyr synden och strävar att bättra sig, de är sådana som råkat falla, och det är deras bördor som Paulus befaller oss bära.
Ur: Resekost, av Martin Luther
Det är ett verkligt kärleksfullt bud, som aposteln allvarligt vill lägga oss på hjärtat med den tillagda satsen, som innebär en direkt vädjan: "Så uppfyller ni Kristi lag." Kristi lag är kärlekens lag. Sedan Kristus återlöst och förnyat oss och gjort oss till sin kyrka, ger han oss ingen annan lag än budet om den inbördes kärleken, Joh. 13:34f: "Ett nytt bud ger jag er, att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar."
Men att älska är inte, som sofisterna säger, att vilja någon väl, utan det är att bära den andres bördor, d.v.s. att ha fördrag med det som irriterar dig och som du inte gärna finner dig i. En kristen måste alltså ha starka axlar och en kraftig rygg för att kunna bära brödernas kött, d.v.s. deras svaghet, ty Paulus säger här, att de har besvärliga bördor. Kärleken är således mild, vänlig och tålig, och den består inte i att ta utan i att ge, ty den tvingas att fördra och bära mycket. I församlingen ser gudfruktiga lärare många
Och kärleken, skriver Paulus i 1Kor. 13:7, tror allting, den hoppas allting, och den bär brödernas alla bördor, ändå alltid under förutsättning att lagens första tavla om tron inte överträds. Ty den som bryter mot den, överträder inte Kristi lag, som är kärleken, han förorättar inte nästan utan Kristus och det rike, som han med sitt blod förvärvat. Detta rike bevaras inte genom kärlekens lag utan genom Ordet, tron och Anden. Detta bud om att bära andras bördor sträcker sig alltså inte till sådana som förnekar Kristus, som inte endast vägrar erkänna synden, utan t.o.m. försvarar sin synd, och inte heller till dem som framhärdar i synd, ty också de förnekar till en del Kristus. De däremot, som tror och gärna hör Ordet och likväl mot sin vilja faller i synd och vid tillsägelse inte endast lyder, utan även själva avskyr synden och strävar att bättra sig, de är sådana som råkat falla, och det är deras bördor som Paulus befaller oss bära.
Ur: Resekost, av Martin Luther
Som balsam för själen.
SvaraRadera