Otron menar, att detta löfte uppfylls, när vi har pengar nog, då kistor och förråd är fulla och ingen olycka är för handen. Då behöver man inte Gud och frågar inte efter honom. Ja, sådana människor vill gärna, att Gud skall sköta sitt däruppe i himlen och att han skall låta dem sköta sin mammon här nere på jorden.
Men detta kan inte kallas att tro, utan det är en önskan att känna, det är inte att vänta Herrens stund, utan man vill äga det i handen. Men han vill lära oss att vi skall vända oss till honom och invänta honom. Han skall helt visst försörja oss
"Jag är Herren din Gud". Är jag din Gud, så kan jag ge dig vad du behöver till uppehälle utan alla förråd, min hand är inte för kort. Somliga har sin skatt i gods och guld, andra äger den i mig allena. Det förråd du själv har, kan brännas upp, det kan bli stulet eller förtäras av mal. Men det som jag förvarar är i gott förvar, och om du förövrigt inte äger något, så är du ändå rik och väl försörjd, ty du har mig och i mig allt.
Ur: "Resekost", betraktelser för var dag i året, samlade ur Martin Luthers skrifter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar