Världens attityd är att vara till lags, därför fruktar
man människor, man är rädd för vad de ska tycka, därför klär man sig som dem,
man pratar som de och uppför sig som de. En annan fruktan är också för den egna
hälsan. Man är så orolig så fort man får minsta nästäppa, man är mer bekymrad
över en egna onda tå, än att man tänker på andra människor som dör i fjärran
land, framförallt är man rädd för den egna döden.
Jesus uppmanar sina lärjungar att se nyktert på saken. Vi
är inte bara kropp, utan också själ. Vi behöver inte vara rädda för dem.
Om det är någon vi skall frukta så är det Gud. Om vårt
kroppsliga liv på något sätt är utelämnat åt människor, så är vår själ
utelämnad åt Gud. Han är den som har makten att kasta själen i helvetet. Det
kan ingen människa.
Det är alltså Gud vi skall frukta.
Vi läser i Hebreerbrevet:
”Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar
Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har
helgat honom, och som smädar nådens Ande? Vi känner honom som har sagt: Min är
hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk. Det är fruktansvärt att falla i den levande
Gudens händer.” (Hebr.10:29-31)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar