Att bli gripen av Kristus är att bli gripen av en historisk, verklig och levande person

Man talar ibland om människor som är gripna eller hängivna av någon idé, någon ideologi eller någon trend. För teologen Gustav Aulén var den historiska personen Jesus, inte det viktiga, utan ”Kristusdramat”, berättelsen om Kristus. Kristusdramat menade Aulén gestaltar kampen mellan ljus och mörker. Men med en sådan beskrivning blir den historiska personen Jesus ointressant. Då kunde man lika gärna läsa sagan om Törnrosa på juldagen, som också den berättelsen gestaltar kampen mellan ont och gott, ljus och mörker.

Men för en kristen är detta helt avgörande: den historiske personen Jesus. Vi tror inte på en idé, en myt, vi tror på verklig fysisk person, lika påtaglig som vår hud och vår egen kropp, som föddes i början av vår tideräkning i Betlehem i Galileen, som Lukas skriver, när Augustus var kejsare och då Kvirinius var landshövding över Syrien (Luk. 2:1). Torra historiska detaljer kan tyckas, men jätteviktiga om någon försöker förvandla Kristus till en idé.

Vårt nya testamente beskriver hur han växte upp med sin judiska mor och fosterfar, hur han omskars, hur han gick upp till lövhyddohögtiden och påsken som alla fromma judar gjorde på den tiden, hur han predikade för folket, hur han botade sjuka, gjorde blinda seende och hur han greps av Stora Rådet, utelämnades till romarna och dödades med ett populärt avrättningsredskap på den tiden: korset. Det är denna historiska Jesus som gripit oss.

Han har gripit oss, men inte så att vi sentimentalt minns en person som levt och dött, precis som indierna högtidlighåller Mahatma Gandhi eller socialdemokraterna Olof Palme.

Jesus har gripit oss, inte bara den Jesus som levde och dog, utan den Jesus som lever idag. Han har

lämnat den grav man lade honom i. Vår relation till Jesus är inte ett minne. Han är vår levande vän, men inte bara som en andevarelse, den fysiska kropp, som han tog med sig ner i graven, med samma kropp har han stigit upp ur graven och stigit upp till himlen för att härska tillsammans med Gud Fadern. Det är han som föddes, dog uppstod och idag lever som gripit tag om våra hjärtan. Den verklige Gudamänniskan Kristus är vår Herre och Frälsare.

För de flesta människor är det inte svårt att tro att Jesus levt i Israel för 2000 år sedan. Människor som dör stannar i allmänhet i graven. Påstår man motsatsen, så har man alla skäl att vara skeptisk. Också Jesu egna lärjungar var skeptiska inför ryktena om att Jesus uppstått ur graven, trots att han förutsagt det flera gånger. Men den tomma graven och mötet med den uppståndne Jesus övertygade dem om att Jesus inte bara dött, utan också uppstått. Därför att lärjungarnas vittnesbörd om Jesu uppståndelse är trovärdigt, och för att Guds Ande övertygat oss, så vet vi att han uppstått och lever. Det kunde han göra eftersom han i sin person inte bara är sann människa utan också sann Gud. 

Det historiska faktum att Jesu dött och gått ur graven, är kristendomens hjärta, utan denna sanning finns ingen kristendom. Aposteln Paulus skriver:

”om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös… Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade.” (1 Kor. 15: 14,  20)

Han som grep tag i oss är alltså en helt levande person, Jesus som är sann Gud och människa.